Upptakten till toppmötet i Bryssel var symbolisk för en fråga som splittrar folk och partier, sätter vänskap på prov och gör framtiden osäker för många av oss, direkt eller indirekt.
Det som hände var att arton månader av förhandlingar höll på att krascha mot Gibraltarklippan. Spanien krävde att få ett avgörande inflytande över uppgörelser om det brittiska territoriet. Den spanske premiärministern Pedro Sanchez hotade bojkotta toppmötet.
Det löste sig i elfte timman utan att någon sida behövde göra några eftergifter i sak. Men för Sanchez var det en politisk markering, främst av inrikespolitiska skäl. I EU har alla sina egna nationella intressen att ta hänsyn till, och 27 länder är en stor och bångstyrig familj att hålla samman.
Så många blir kvar när Storbritannien lämnar unionen den 29 mars nästa år, om inget oförutsett sker.
Ser ut som att May inte kan samla majoritet
Rest-EU:s stats- och regeringschefer kom på söndagen överens om att godkänna det tjocka utträdesavtalet och den politiska deklarationen. Denna anger principerna för det fortsatta förhållandet mellan EU och Storbritannien på olika områden.
Förhandlingar kan börja när utträdesavtalet är ratificerat av det brittiska parlamentet, EU-parlamentet och Europeiska rådet och börjar gälla. Förhoppningen är att allt är på plats inom en övergångsperiod på 21 månader, då britterna i praktiken är kvar i EU, med ekonomiska förpliktelser, men utan politisk makt.
Men risken är uppenbar att utkastet till avtal förkastas av det brittiska underhuset i en laddad och stormig omröstning om två veckor. Som det ser ut i dag kan Theresa May inte samla en majoritet. Hon möter motstånd i kabinettet, av mer eller mindre oförsonliga fraktioner i i det konservativa partiet och inom oppositionen, framför allt socialdemokratiska Labour.
Även det nordirländska unionistpartiet, DUP, Mays stödparti i parlamentet, är kritiskt. Dess ledare Arlene Foster hotar rösta nej till avtalet och ger inga garantier för fortsatt lojalitet med regeringen.
"Bästa avtalet som går att få"
Theresa May lovar i ett brev till det brittiska folket att leva upp till resultatet i folkomröstningen 2016, då en knapp majoritet röstade för att lämna unionen. Hon manar till samling och försoning och hävdar att brexit-avtalet fungerar för hela landet och hela folket oavsett hur man röstade.
– Det är det bästa avtalet som går att få, säger hon vid en presskonferens i Bryssel på söndagen.
– Man får inte allt man vill ha, man måste vara beredd att kompromissa. Jag tror att det brittiska folket förstår det, tillägger hon och beskriver avtalet som ”vägen mot vår framtid”.
Men utan underhusets välsignelse blir det en osäker väg mot ett ovisst mål. Frågorna hopar sig: Skulle May kunna utlysa en ny omröstning i förhoppning om ett annat resultat? Kan hon omförhandla avtalet med EU? Skulle de i värsta fall gå med på att skjuta fram datum för utträdet?
Ett klart besked lämnade EU:s toppar på söndagen: Det är det här avtalet som gäller, eller inget alls.
Blir en tuff kamp
Theresa May står inför en tuff kampanj för att rädda brexit-uppgörelsen, sin regering och sin egen politiska framtid. Hon tänker inte avgå vid ett nederlag. Det handlar inte om mig, det handlar om avtalet, säger hon.
Förre premiärministern Tony Blair är ännu en i raden av politiker som kräver en ny folkomröstning. Men det avvisar May:
– Vi gav det brittiska folket valet, de valde brexit. Det är dags för vårt land att gå vidare.
Men det blir inte lätt om May inte lyckas övertyga det politiska flertalet i rekordfart.
