Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Utan telefon finns du inte

Nyheter Normaliteten av i dag har ett fokus: tillgängligheten och det tekniska verkställandet av den. Utan telefon och mejladress finns du inte.

Förändrade familjeförhållanden förvandlar mig plötsligt och olustigt till en, tja, alien. För det finns en normalitet och den handlar varken om skilsmässan eller någon annan emotionell aspekt. Normaliteten av i dag har ett fokus: tillgängligheten och det tekniska verkställandet av den. Utan telefon och mejladress finns du inte.

Hur jag mår? Få bryr sig – och det är som det borde och måste, jag sprider inte avslöjanden kring mig. Men samtidigt som jag nota bene hör av mig från olika adresser ställer omvärlden samma fråga: vad har du för nummer nu då, var kan man nå dig? Om människor inte når mig har jag nog upphört att existera.

Det fanns en tid, helt nyss, ofantligt avlägsen, då jag ena dagen bodde i Split, nästnästa natt i Prag. Vykorten kom i lyckliga fall fram med fem dagars fördröjning.

Telefon användes blott i undantagsfall, som vid politiska upplopp eller i samband med språkförbistringar hos den giriga i hotellfoajén. Oftast sände jag inga vykort alls. Och girigheten i foajén kunde lätt accepteras. Den fattige då var ju även ett slags valutasvin.

Det i öronfallande nu är aggressiviteten.

Några närstående vet vid det här laget hur jag fungerar, andra finner det lätt charmigt och skönt solitärt att man kan leva utan nummer och uppkoppling – fast de själva aldrig skulle. Men det mest uppenbara är en irritation som alltså slår över i aggression.

För det är som hade Sveriges befolkning samlats kring en total överenskommelse: här gör vi på detta viset. Och postmodern svensk ingenjörskonst kräver samsyn: tillgänglighet medelst telefon.

Parallellt det andra: den villkorade öppenheten. Alla skall vara på – rejält på – mellan 8 och 21, annars av, såvitt det inte råkar vara helg och gung på gång. Skall man äta nåt i detta land, sjöng Anders F Rönnblom anno dazumal, kan man göra det på dan ibland.

Men för en trött och ensam person, fortsatte han, som lever upp efter midnatt tas det ingen pardon. Glöm Rönnblom, han diktade dessa rader i ett tidevarv då varken mobiltelefonin eller mejlkommunikationen var allmänt kända påbud.

Ändå var han kanske något på spåren, exempelvis vad jag själv nu erfar: hur en skötsamhetskultur konstrueras utan att konstruktörerna eller användarna reflekterar över faktum. Hur präktighet och endräktighet uppstår utan att någon enskild egentligen fått komma till tals.

Emellertid har även jag internaliserat denna folkhemska grundtanke: i den mån jag råkar ha telefon ringer jag inte efter 21 på kvällen. Svenska människor vill ju inte bli störda så sent. De må banna mig för att jag inte svarar dagtid, men satan så förnärmade de blir om man ringer dem efter nio.

Att vara hemlös i Sverige år 2011 innebär inte prompt att sakna bostad, det räcker med lätt avvikande rutiner. Samtidigt frodas även bland annars intelligenta människor en kliché, att svensken fått ”kontinentala vanor”. När då, och var då, undrar man.

Mest läst