Trapphusens lingua franca

Blir svenska trappuppgångens lingua franca? Detta är den stora språkliga framtidsfrågan, skriver GP:s språkexpert Lars-Gunnar Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag har tidigare skrivit om en inrikes flygresa, där allt sköttes på engelska. Poängen var att ge ett exempel på hur engelska är på väg att bli ett andraspråk i Sverige.

Senast skrev jag om världens kanske vanligaste språk: engelska som andraspråk. Svenska som andraspråk är rimligtvis det näst vanligaste språket i Sverige.

Dessa språk eller språkbruk skiljer sig en del från vad vi brukar mena med språk. De saknar enhetlighet, och de låter olika beroende på talarnas bakgrund.

Å andra sidan varierar talad svenska rejält från Ystad i söder till Kalix i norr. Variationen mellan olika typer av andraspråksvenska är mycket mindre än den mellan olika svenska dialekter.

ANNONS

Såväl engelskan som svenskan kommer förmodligen att påverkas av det stora antalet andra- språkstalare, och då i riktning mot mer läsuttal. Det blir alltså vanligare med det är trevligt i stället för de e trevlitt.

Men det är inte bara språksystemet som förändras, utan den viktiga förändringen sker i språkmiljön. Det är här begreppet lingua franca kommer in. Termen används om de språk vi tar till när vi inte har ett gemensamt modersmål.

Svenskens lingua franca är engelska, i alla fall utomlands. Träffar man holländare eller italienare, så kommer nog samtalet att föras på engelska.

Det är annorlunda på hemmaplan. De flesta av oss talar självklart svenska när vi går in i en affär i Göteborg. Men när jag bytte däck senast, fick jag ”only English” till svar när jag ställde en fråga. Handbroms var det svenska ord jag hörde däckbytaren säga. Betalningen skedde däremot på svenska.

Det finns många utländska byggnadsarbetare i Göteborg. Talar de svenska eller engelska med husägarna? Det varierar, skulle jag säga efter att ha tjuvlyssnat lite.

Men den stora och viktiga frågan är vilket språk man väljer när man talar med sina grannar. Svaret är trivialt när de kommer från Mölndal och Motala. Det intressanta är när människor från Eritrea, Irak, Somalia, Syrien och Turkiet bor i samma trappuppgång. Väljer de att tala svenska med varandra, eller engelska eller något av invandrarspråken? De flesta hade med sig mer än ett språk när de kom, men ingen hade med sig svenska.

ANNONS

Våra politiker är överens om att vägen in i det svenska samhället går via det svenska språket. ”I Sverige talar man svenska”, sa Ulf Kristersson (M). Men är det sant? Varje spårvagnsresa illustrerar flerspråkigheten i samhället.

Inom universitetsvärlden är engelskan sedan länge lingua franca. En utländsk deltagare på ett seminarium, och engelskan tar över. Inom affärsvärlden kan det nog se ut på samma sätt.

Men det viktiga är vad som händer i trappuppgångar och tvättstugor. Blir svenska trappuppgångens lingua franca? Detta är den stora språkliga framtidsfrågan.

Lars-Gunnar Andersson

professor i modern svenska vid Göteborgs universitet

Mejla din språkfråga till:

lars-gunnar.andersson@sprakochfolkminnen.se

ANNONS