- Det finns inget i efterhand. Vi håller på. Fortfarande strömmar det in berättelser, säger initiativtagaren Maria Robsahm.
Uppropet #allavi är såvitt känt det största uppropet i spåret av #metoo. Det är inte kopplat till någon bransch, utan till för alla som utsatts för allt från oönskad intimitet till grova övergrepp.
- Vad som är kärnan i det här är att tjejer, kvinnor och tanter ska kunna äntligen få berätta för människor som vill lyssna och som kan ta ifrån dem känslan av skam och skuld, säger Maria Robsahm.
- Många av dem som skriver nu kan ha varit med i gruppen från början, men det är först nu de vågar dela med sig.
Grova brott
Uppropet drog igång i slutet av november. Maria Robsahm hade då en stark känsla av att det var något som saknades i alla de yrkesupprop som rullades ut.
- Vi har en tendens att göra allt till jobbrelaterade problem. Men alla vi som inte blivit utsatta på jobbet, utan av ett ex, på krogen, i hemmet. Jag kände: Vi då? Ska inte vi få berätta? berättar hon.
I dag har gruppen drygt 50000 medlemmar. Över 15000 berättelser har hittills kommit in.
Syftet med uppropet var att visa att övergrepp sker överallt, oavsett ålder och yrke. Och otaliga berättelser om sexuellt våld, som i vissa fall pågått under många år, strömmade in. Många vittnesmål var skakande beskrivningar av mycket grova brott.
- Vi har blivit överraskade av att det är så grova grejer. Det var inte en klapp på rumpan utan rena våldtäkter, gruppvåldtäkter – tunga saker, säger hon.
Gett mod
Maria Robsahm tror att gruppen har gett många kvinnor mod att berätta om övergrepp som de tidigare hållit för sig själva.
- Exempelvis har många äldre kvinnor hört av sig om övergrepp som skett i barndomen eller i tidiga tonår och som präglat hela deras liv. De har inte delat med sig till någon. Men när de ser att andra kan berätta och får stöd och kärlek vågar de också. Och så har de kanske vågat berätta för sin man också och han har äntligen förstått varför det finns vissa saker som är konstiga.
Tidigt fattades beslutet att inte namnge eller publicera detaljer som kunde identifiera de män som beskrevs som förövare.
- Hade vi accepterat namngivning hade vi haft ett jättetufft läge. Journalister hade kunnat komma in och börja hänga ut folk, och vi hade inte haft en aning om ifall det bara var hämnd eller något annat, förklarar Maria Robsahm.
Attitydförändring
Ett av #allavi:s krav är ett samhälle med nolltolerans för allt sexuellt våld. Maria Robsahm konstaterar i dag att det är lång väg kvar. Men målet är ändå fullt möjligt att nå, anser hon.
- Barnagalagen hade ju den effekten när den kom 1979. Då fanns det folk som tyckte att "herregud, ska man inte få ge en olydig unge smisk på rumpan och en örfil?". I dag är det ingen som skulle säga så.
- Det jag vill ha är en sådan attitydförändring som är bred och djup, där varenda kille som ser en annan kille bete sig illa mot en tjej reagerar – på samma sätt som vi reagerar om vi är ute på stan och ser en pappa lappa till sin unge.
Samtyckeslagen, som trädde i kraft den 1 juli, är ett viktigt steg på vägen, anser hon.
- Den är jätteviktig. Men den stora förändringen har med attityderna att göra. I det här fallet med attityderna från juridiken, åklagare och hela domstolsväsendet, säger Maria Robsahm.
Fakta: #allavi
Är en grupp som samlar "kvinnor och icke-binära" som på olika sätt har erfarenheter av sexuella trakasserier, övergrepp, våldtäkt, sexuellt våld och annan oönskad intimitet. Det kan både handla om egna erfarenheter eller närståendes.
Syftet är att skapa en trygg plats för utsatta att bryta tystnaden, berätta om övergrepp, stötta varandra samt att arbeta tillsammans mot sexuellt våld överallt på alla sätt man kan.
Fakta: Några vittnesmål
Några av vittnesmålen från uppropet:
"Det tog lång tid för mig att inse att jag hade blivit utsatt för sexuellt våld. Jag är uppväxt i Umeå under Hagamannen-tiden och tänkte nog att det var så det såg ut. Men när jag var fjorton så träffade jag han som skulle bli min första pojkvän och han som förstörde mitt liv. Det började så som det alltid gör med att han var så charmig till att han började isolera mig från min familj och vänner, första gången han slog mig på riktigt så var det redan för sent. Mitt livsutrymme minskade, det enda sättet att få vara ifred en stund var att ligga still och låta honom ligga med mig och försöka låta bli att gråta så att han såg det."
"Tjat-sex, följt av ”varför stönar du inte, det brukar du göra?” Tjat att göra saker jag inte vill. Händer som envist kommer tillbaka när jag tar bort dom. Suck och stön när jag är sjuk och inte ställer upp. En kompis farbror som gör olämpliga närmanden, får panik säger nej och vet inte mer vad jag ska göra, försöker vara trevlig för att inte väcka vrede."
"De många hårnålarna min kompis mamma satt upp mitt hår med låg över hela min lilla etta, tillsammans med ett antal hårtussar. Blåmärket på rumpan var den minsta skadan, annat han gjort med mig gjorde att jag knappt kunde gå, än mindre sitta. Om och om och om igen gav han sig på mig under natten. I början, när jag märkte att ett nej inte var nog, kämpade jag emot men han var både större och dessutom väldigt vältränad. Senare slutade jag ens försöka."
"Jag är 14 eller 15 år och på tonårsdisco. Nattklubben där discot tar plats, drivs av en äldre man som plötsligt dyker upp och säger att jag är fin. Han har några unika vinylskivor han gärna vill visa mig, ja jag kan till och med få några av dem om jag vill. Jag följer med in bakom draperierna och efter en slingrig promenad i mörkret stannar vi. Han har inga skivor men säger att han vill se mina fina bröst. Han ber mig dra upp tröjan och jag förstår inte att jag kan säga nej. Han klämmer på dem och jag känner mig smutsig och förstår ingenting. På något sätt tar jag mig ut till människorna i min egen ålder igen – och jag glömmer aldrig vad som hände. Och jag har aldrig berättat för någon om vad som hände. Förrän nu."
Källa: #allavi
