Det finns ett stort antal tomma läkarplatser på vårdcentralerna i dag. Bristen är störst på landsbygden där många vårdcentraler stärker upp sin bemanning med hyrläkare och vikarier. I dag är var femte läkare i primärvården inhyrd eller vikarierande, räknat i heltider.
- Många läkare vill jobba i storstäder. På mindre orter vet man redan att det är mer stress och det är svårt med patientsäkerheten, säger Marina Tuutma.
Ojämnt över landet
I landstinget Dalarna, där bristen på distriktsläkare är som störst, går det en tillsvidareanställd läkare på 3000 till 6650 patienter. Motsvarande siffra i Region Uppsala är 1450 till 2100 patienter.
- Man kan inte ha ett seriöst ansvar om man har 3000 patienter. Det blir en etisk stress. Jag måste ofta ta medicinska beslut utan att ha hunnit undersöka patienten, säger Marina Tuutma.
Hon menar också att tillgängligheten blir sämre för patienterna och att de som skriker högst får hjälp först. Medan de patienter som inte orkar, som äldre, funktionshindrare och multisjuka blir lidande.
Fler läkare utomlands
Jämfört med andra länder är antalet läkare som arbetar i den svenska primärvården lågt, enligt rapporten. Ungefär 50 procent av vårdcentralerna uppger att de skulle vilja anställa fler läkare.
- Stat och landsting har inte lyckats tillräckligt med fördelningen mellan olika specialistinriktningar, säger utredare Eva Hagbjer som har varit projektledare för rapporten.
Enligt henne har staten och landstingen saknat överblick och låtit kliniker på sjukhusen och primärvården själva lösa fördelningen av specialistläkarplatser.
- I stället borde de ha sett över vilka specialistläkare som behövs i landet och anpassa antalet utbildningsplatser efter det, säger hon.
Hon tycker inte heller att staten och landstingen har planerat framåt tillräckligt mycket, efter hur befolkningen förändras och åldras.
Allt färre distriktsläkare
Trots att flera utredningar har pekat på behovet av en starkare primärvård, har specialister i allmänmedicin minskat som andel av det totala antalet specialistläkare sedan 2008.
- Det behövs stora strukturella förändringar. Man behöver samordna sig bättre och från statens sida skulle man kunna göra mer för att hjälpa till, säger Eva Hagbjer.
Marina Tuutma tycker inte att landstingen har tagit bristen på distriktsläkare på allvar och att man inte satsat tillräckligt på att utbilda och behålla dem.
- Det blir som en ond cirkel. Läkarna orkar inte med stressen och man förstår inte vilket ansvar vi har, säger hon.
