En afrikansk kvinna utnyttjades under tio års tid som sexslav i Frankrike och Italien. Efter flera misslyckade rymningsförsök lyckades hon ta sig till Malmö, där hon sökte asyl. Men Dublinförordningen, som säger att asyl ska sökas i det EU-land som den asylsökande först anlänt till, satte käppar i hjulen. Kvinnan hade nämligen tidigare registrerats i Italien.
-Hon riskerade att föras tillbaka till det land där hon sålts som sexslav, säger Ruth Nordström, chefsjurist på Scandinavian Human Rights Lawyers i Uppsala, som engagerat sig i fallet till SVT Skåne.
Migrationsverket avslog kvinnans asylansökan och hon drabbades efter beslutet av posttraumatisk stress, depression och ångest.
Nordström överklagade tillsammans med ett akutboende i Malmö.
-Vi kände att det här målet var principiellt viktigt, eftersom det ställer frågan på sin spets. Kan det vara stötande ur ett humanitärt perspektiv att överföra ett offer för sextrafficking till det land där personen varit utsatt och sålts som slav? säger Nordström till tv-kanalen.
Migrationsdomstolen har nu av humanitära skäl upphävt Migrationsverkets beslut och återvisat det till verket.
Principen i den så kallade Dublinförordningen är att en enda medlemsstat är ansvarig för att pröva en asylansökan. Dels för att en asylsökande inte ska skickas från ett land till ett annat, dels för att systemet inte ska missbrukas genom att flera asylansökningar läggs fram i olika länder av en och samma person. Dublinförordningens kriterier används för att bestämma vilket medlemsland som har ansvaret för prövningen.
Källa: Europeiska Unionens hemsida (TT)