Totalt adopterades 25 barn från Sydkorea till svenska familjer under 2017, visar de senaste siffrorna från Adoptionscentrum (AC). Flest barn, 27 stycken, adopterades via organisationen från Sydafrika. Eftersom internationell adoption generellt har minskat – och för svensk del drastiskt – är skillnaden mycket stor jämfört med topparna på 1970- och 1980-talet. Då kom mellan 200 och 400 barn per år till Sverige från Sydkorea.
- Den första peaken var efter Koreakriget och berodde på fattigdom. Sedan var det den sociala situationen för ensamstående mammor som har gjort att det har fortsatt. Unga tjejer som får barn blir så ensamma och riskerar att bli utstötta av sina familjer, och det finns inget socialt skyddsnät, säger Eva Andersson Hedén, tidigare utlandschef och landansvarig för Sydkorea på AC.
Ökat intresse
Samtidigt märks ett ökat intresse för återresor. Sara Yoon är vd för ett reseföretag som anordnar resor från Norden för adopterade som vill söka rötterna eller lära sig mer om den koreanska kulturen.
- Jag ser absolut ett ökat intresse för återresor för varje år som går. Korea är ett utvecklat land när det kommer till elektronik, internet och it. Jag tror att ökningen beror på just det, att landet har blivit trendigare, säger hon.
AC arrangerar också återresor i samarbete med Social Welfare Society i Sydkorea som förmedlar adoptionerna till Sverige. Lite mer än hälften vill hitta sina anhöriga, enligt Eva Andersson Hedén.
Väldigt blandat
Hon berättar att den första organiserade återresan gjordes på 1980-talet, och resorna fortsatte därefter.
- De yngsta jag har rest med har varit fem år och de äldsta 50 år, så det är väldigt blandat. Vi är där för att stödja rent praktiskt och hjälper till under resan.
TT: Hur länge kommer adoptionerna från Sydkorea att fortsätta?
- Svårt att säga. Koreanska myndigheter har i många år haft som mål att de ska upphöra. I samband med OS 1988 var adoptionerna kritiserade och ifrågasatta. Sedan har man satt siffror på hur mycket det ska minska och gjort ett mer kontrollerat och omfattande system, säger hon.
Hon tror att det dröjer innan landet kan ta hand om alla barn med särskilda behov, och tippar att adoptionerna kan avslutas inom en tioårsperiod.
- Jag tycker väldigt mycket om landet, men det jobbas inte från alla håll för barnens skull. Det är fler ensamstående mammor i Sydkorea som nu tar hand om sina barn och det har vi jobbat för att medverka till. Men det går långsamt, säger Eva Andersson Hedén.
