Det var på älgjaktspremiären för ett par veckor sedan som Andreas Sånglöf ställdes öga mot öga med ett helt annat djur än han väntat.
- Jag satt på älgpass och hörde plötsligt något som flåsade bakom mig. Sedan såg jag en brun päls, men tänkte att det var en jakthund. Det var först när ett björnhuvud stack upp 20 meter bort som jag förstod att det var en björn som låg i blåbärsriset och rullade, berättar han.
Snabb med kameran
Jaktturen utspelade sig mellan Örnsköldsvik och Sollefteå och har tidigare uppmärksammat av Svensk Jakt. Andreas Sånglöf berättar att han snabbt tog upp sin mobilkamera när han insåg att det var en björn han fått på kornet.
- Först tänkte jag att det inte var sant, och jag fick gnugga mig både en och två gånger i ögonen. Sedan stod jag bara och skakade av adrenalin innan jag han få upp kameran.
Den unga björnen verkade mer intresserad av blåbärsrisen än Andreas, tills den plötsligt satte av i full fart mot honom.
- Plötsligt fick någonting honom att rusa mot mig, men vi hade aldrig ögonkontakt, så den kändes inte aggressiv, så jag hann aldrig bli rädd, berättar Andreas.
Bara meter från björnen
När björnen bara var 6-7 meter bort tog Andreas till det enda knep han kunde komma på för att skrämma bort den.
- Jag tänkte att nu springer han på mig om jag inte gör någonting, så jag visslade till för att få honom att höra mig, om han nu inte fått upp vädringen av mig.
Björnen gjorde en helomvändning och började plötsligt springa åt andra hållet. Andreas kunde fortsätta filma och njuta av synen.
- Först vände han och sprang iväg en bit, 40 meter kanske, sedan stannade han där, vädrade en stund och lunkade sakta, ganska ostört därifrån.
Vad tänker du så här efteråt?
- Många har ställt frågan om jag var iskall eller dumdristig, men jag fick en ganska bra känsla i situationen. Även om den bara var ett par meter bort. Hade jag sett någon annan med samma film hade jag tänkt att han måste varit livrädd, men jag var mindre skraj än jag hade trott och ser det som en fantastisk naturupplevelse.
Älgjakten gick så småningom bra och Andreas jaktlag fick med sig både en kviga och en fjolårstjuv hem, men den stora snackisen i jaktlaget blev hans nära Björnen-upplevelse.
- Det tyckte såklart att det var häftgt, menhade jag inte filmat hade de aldrig trott mig. Så det var tur att jag var snabb med kameran. Även om jag kunde skakat mindre på handen när jag filmade, säger AndreasSånglöf.
