Det mest spännande i de senaste GP/Sifomätningarna är det som händer under ytan. Om det vore riksdagsval nu skulle Socialdemokraterna få 21,2 procent i Storgöteborg och en obetydligt högre siffra, 21,8, i Storstockholm.
De grupper som framför allt skyr S är väljare under 50 år och kvinnor. Långsiktigt innebär detta stora strategiska bekymmer. Stefan Löfven och hans parti måste hitta en sakpolitik och ett tilltal som är relevant för de som inte har egna minnen av utbyggnaden av välfärdsstaten. Det är ett problem som S i Sverige delar med stora delar av den europeiska socialdemokratin.
Det politiska landskapet har under ganska lång tid gått mot allt större komplexitet. Nya åsiktsdimensioner har tillkommit på väljarnas palett. Det kan handla om miljö, nationalism eller hur man ser på en stark ledare. I SOM-institutets undersökningar finns det dock en tendens bland svenska väljare att inordna dessa nya dimensioner i den gamla höger-vänsterskalan. Miljöpartiet värjde sig från början mot att placeras in till höger eller vänster. I dag sitter MP i regering med S. SD ville också definieras som något utanför den traditionella skalan, men nationalism och flyktingmotstånd får väljarna att placera partiet till höger.
De nya dimensionerna har resulterat i nya partier, men också i att de gamla partierna har försökt att anpassa sig till en ny värld. Moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning lyckades att transformera sig till ett parti för unga, liberala, storstadsmänniskor som gärna kunde gå i en Pride-parad eller välkomna flyktingar.
Under Anna Kinberg Batra har M, liksom de flesta av riksdagspartierna, gjort en helomvändning när det gäller flyktingmottagandet, men partiet ses fortfarande som ett lockande alternativ för unga i storstäderna. I Göteborgsområdet skulle M få 25,5 procent och i Storstockholm 34,1 procent om det vore val i dag.
Siffrorna kommer från de sammanställningar som görs av Sifos mätningar. De siffrorna går att bryta ner på olika grupper, även om man ska vara försiktig med alltför långtgående slutsatser eftersom materialet har högre felmarginal än de vanliga partivalssiffrorna.
Det man kan se är framför allt tendenser över tid. Ett tag i höstas var till exempel SD största parti bland LO-väljare. Nu har S återtagit tätpositionen för denna grupp, men fortfarande stöder nästan en fjärdedel av LO-medlemmarna SD.
Om vi går till den vanliga mätningen har S nu hämtat sig från januaris bottenkänning på 23,2 procent och är åter det största partiet. Men Sifomätningen är ändå ingen särskilt rolig läsning för Löfven & Co. 26,7 är en bra bit under valresultatet och den skärpta flyktingpolitiken verkar mest ha hejdat fallet. M har fått tillbaka en del väljare från SD och landar på 25,8 procent.
Men summan av kardemumman är att om det vore val i dag skulle vi vara kvar i samma besvärliga parlamentariska läge som efter valet 2014. Varken de rödgröna eller Allianspartierna skulle få egen majoritet och SD skulle ta hem 15,7 procent av rösterna.
Det är förstås den kalkylen Anna Kinberg Batra gör: sitt still i båten just nu. Förhoppningen finns säkert på att den akuta flyktingkrisen ska vara över 2018 och att Löfvens regering då har nått vägs ände och misslyckats med att dramatiskt sänka arbetslösheten.
Sifo: Tre tendenser
SD står nästan still
Sedan i augusti förra året har i stort sett ingenting hänt med Sverigedemokraternas siffror i Sifos mätningar. Partiet fick i december 19 procent, men har i Sifos andra mätningar legat runt 17 procent sedan i augusti då ökningen för SD avstannade. Även i andra instituts mätningar står SD stilla eller går tillbaka.
KD har det tufft
Ebba Busch Thor har inte fått väljarna att jubla över KD:s högersväng. Trots en del medieexponering i samband med partiets kommundagar händer ingenting i mätningen.
S fortsatt stabilt
S verkar stabilisera sig runt 26 procent. Det är fem procentenheter under valresultatet, men en bit över skräcksiffran från januari: 23,2 procent.
