Det var i tidiga 40-årsåldern som Katarina Wilk plötsligt drabbades av svåra sömnproblem. Bristen på sömn påverkade såväl träning som kostintag. Med tiden blev hon kraftigt nedstämd och vände sig till vårdcentralen.
- De pumpade mig full med sömnpiller och ville ganska snabbt sätta mig på antidepressiva. Men det ville jag ju inte eftersom jag vare sig var deprimerad eller utbränd – problemet var bara att jag inte kunde sova, säger hon.
Efter några år eskalerade problemen och vid 45 års ålder urartade det med hjärtklappning och panikångestattacker. Läkarna förstod inte vad det hela handlade om. Först när Wilk började efterforska på egen hand förstod hon att det hade med mensen och hormonerna att göra.
- Jag tänkte absolut inte att det kunde ha med det att göra – jag var ju så ung när jag fick de första symptomen, säger Wilk.
Ingen definierad period
Det hon hade varit med om var alltså det första stadiet av klimakteriet, det vill säga perimenopausen som sträcker sig fram till dess att kvinnan får sin sista mens och går in i menopaus.
Många tror att klimakteriet inträffar först något år innan mensen upphör – men i själva börjar det mycket tidigare, säger Mats Hammar, professor i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet.
- Klimakteriet är ingen definierad period egentligen, men vi brukar säga att det är när man har ändrade hormonnivåer och möjligheterna att bli gravid blir mindre, säger han.
- Och det börjar mellan fem och tio år innan menopaus.
Genomsnittet för när mensen upphör ligger hos kvinnor i västvärlden vid 51,5 års ålder, men var tjugonde kvinna får sin sista mens innan de fyllt 45 år – och för dessa kan symptomen alltså uppkomma redan i tidiga 40-årsåldern.
Tredjedel rejäla problem
Det första som händer när hormonerna förändras är att mensen börjar bli oregelbunden och sedan kommer värmevallningar. Minst tre fjärdedelar har någon form av symptom på klimakteriet – och var tredje har rejäla sådana.
- Svettningarna är som vanligast först efter att mensen upphört, men kan komma och gå lite också när mensen är väldigt gles, säger Hammar.
Vissa kan vakna varje timme varje natt på grund av vallningarna, och då är det svårt att klara av de dagliga sysslorna och hålla humöret uppe.
För Wilk blev räddningen då hennes gynekolog till slut föreslog henne att prova östrogen. Då var hon 47 år och hade tampats med problemen i många år.
- Jag kom till en punkt då jag var tvungen att prova, och det var väldigt effektivt i mitt fall. Det var som att dra upp en rullgardin, säger hon.
Laddning i ordet
Erfarenheten har utmynnat i en bok. Genom att inte använda ordet klimakteriet är förhoppningen att också nå de yngre kvinnorna.
- Det ligger en sådan enorm laddning i det ordet, och många vill inte inse att de har besvär i tidig ålder, säger Wilk som hade önskat att även vården kunde bidra med ökad kunskap.
- För yngre kvinnor i puberteten finns ju ungdomsmottagningar. Men för kvinnor i den omvända puberteten finns inga sådana specialmottagningar.
Fakta: Det här händer i kroppen
Kvinnor föds med ett förråd av så kallade folliklar där äggen utvecklas. Förrådet som man har med sig sedan fostertiden bildar östrogen från puberteten, men några år efter 50 är folliklarna nästan slut. De folliklar som finns kvar de sista tio åren har alltså legat på lager i 40 år och bildar därför lite mindre med hormoner.
Någonstans kommer kvinnor ner på den nivån att östrogenet inte längre kan stimulera slemhinnan i livmodern att växa till och då uteblir mensen. Den sista mensblödningen kallas för menopaus men även därefter minskar produktionen av östrogen ytterligare eftersom förrådet av folliklar räcker cirka tre till fem år till innan det är helt slut.
Fakta: Symptom och behandling
Genomsnittet för när mensen uppför ligger hos kvinnor i västvärlden på 51,5 års ålder – men det finns en stor variation. Var tjugonde kvinna slutar menstruera före 45 år och var hundrade innan 40 års ålder.
70–75 procent av alla kvinnor upplever någon form av symptom under klimakteriet och var tredje har rejäla problem. För ungefär hälften av kvinnorna har symptomen upphört cirka fem år efter menopaus, men hälften kan ha symptomen längre än så.
Det första som händer när östrogennivåerna sjunker är att mensen börjar bli oregelbunden, något som inträffar i genomsnitt 3,5 till 4 år före menopaus. När östrogennivån blir ännu lägre och det är väldigt glest mellan blödningarna drabbas många också av vallningar, även om vallningarna och svettningarna är som vanligast när mensen upphört helt och hållet.
Värmevallningarna är tydligt hormonkopplade då östrogenet behövs för att termostaten i hjärnan ska vara stabil. När östrogennivåerna minskar avtar också produktionen av ämnen i hjärnan som håller temperaturen i schack.
När östrogennivåerna är riktigt låga påverkas också slemhinnorna i slidan, urinröret och urinblåsan. Förutom en allmän torrhet i slidan med sveda och ömhet vid samlag kan kvinnor därför också få sveda när de kissar och ett sämre försvar mot urinvägsinfektion.
Det mest effektiva sättet att behandla besvär under övergångsåldern är att åter öka mängden östrogen i kroppen. Alternativa metoder som också visat sig fungera mot klimakteriebesvär är träning, akupunktur och en speciell form av kognitiv beteendeterapi.
Källa: Mats Hammar, professor i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet.