Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Några barn och ungdomar utsätts för våldsbejakande extremism genom att exempelvis uppmanas att kasta sten i samband med demonstrationer. Arkivbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Så fostras barn till extremister

Utanförskap, brist på framtidsdrömmar och en utbredd tystnadskultur. När det kommer till varför barn hamnar i högerextrema, vänsterextrema och islamistiskt extrema miljöer finns det fler likheter än skillnader.

Barn har rätt att skyddas från alla former av våld, enligt barnkonventionen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Trots det involveras barn och unga i Sverige i våldsbejakande extremism – både på höger- och vänsterkanten och i olika religiösa sammanhang. Och enligt en rapport som Barnombudsmannen (BO) i dag presenterar över barnens roll i de olika miljöerna finns det stora likheter.

- I alla extremismgrupper blir barnen antingen direkta eller indirekta offer. Några blir också själva våldsutövare genom att exempelvis uppmanas att kasta sten i samband med demonstrationer, säger Anna Karin Hildingson Boqvist, vikarierande barnombudsman.

Gemensamma riskfaktorer

Rapporten baseras på en kartläggning över forskning om barns erfarenheter av våldsbejakande extremism både nationellt och internationellt. Resultaten visar att det inte bara finns ett svar på varför barn utsätts för våldsbejakande extremism. Inte heller går det att säga att resultaten gäller alla barn – men vissa riskfaktorer var ändå återkommande i samtliga extremistgrupper:

- Som att det är en riskfaktor att bo i ett utsatt område, till exempel. Det vill säga om du bor i ett område där skottlossningar förekommer och där bilbränder, stenkastning och öppen drogförsäljning pågår, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.

Barn som upplever utanförskap, som misslyckas i skolan och ser mörkt på framtiden är också i riskzonen.

- Därför måste vi försöka skapa framtidstro och se till att alla barn får samma förutsättningar, för det ser vi tydligt i de studier där man pratat med barn, att så är det inte, säger hon.

Tystnadskultur

Ytterligare likheter mellan höger- vänster och islamistisk våldsbejakande extremism, är en gemensam misstro mot myndigheter och myndighetspersoner.

- Och att man känner ett stort engagemang för religion eller politik, men upplever att man blir kränkt och orättvist behandlad.

Men hur ska vi göra för att förhindra att barn utsätts? Enligt Barnombudsmannen så finns det en tystnadskultur i både skolor och hem när det kommer till att prata religion och politik. Och det är just den kulturen som vi först och främst behöver ändra på, anser BO.

För om vuxna höjer det hyschande fingret så fort ämnet kommer på tal, lämnas barnen ensamma i sina tankar och funderingar – och blir därmed lättare offer för mer öppna rekryterare till våldsbejakande extremism.

- Det gör att det finns ett utrymme för de extremistiska grupperna att äga hela samtalet kring de här frågarna. Så det är viktigt för vuxna att ta sitt ansvar, lyssna och låta barn få prata.