Rullstolsburne Madelen: Jag utsattes för sexuellt våld

Madelen Löwfrån Mörarp i Skåne föddes med ryggmärgsbråck. Även om hon vid vissa tillfällen har kunnat gå, har hon under större delen av sitt liv varit rullstolsburen. Till skola, träningar och för att besöka sina vänner, har Madelen åkt med färdtjänst. Det var även i baksätet av en färdtjänstbil där hon för första gången utsattes för sexuella kränkningar. Madelen var bara 10 år, som Helsingborgs Dagblad har skrivit om.

– Det var en kompis från min idrottsförening som ofredade mig i baksätet på väg hem från träningen. Men jag var bara tio år och jag visste inte vad som var rätt och fel, men magkänslan var ju inte bra,säger hon.

"Kompisen" smekte Madelens bröst. Madelen berättar att hon efter den händelsen blivit utsattför en rad övergrepp. Allt från sexuella trakasserier, sexuellt våldtillvåldtäkt. Gärningsmännen har varit personer som Madelen känt tillit för. Det har varit personer som har hjälpt henne. Personer som hon på något sätt har behövt för att klara av sin vardag.

–Engång var det entaxichaufför som utnyttjade mitt förtroende och fick mig att följa med till en lägenhet där han utsatte mig för sexuella övergrepp.En annan gång var det en granne och i två år utsatte en tidigare pojkvän mig för övergrepp av olika slag. Det har varit personer som jag anförtrott mig åt och litat på, berättar hon.

Valde att inte anmäla

Under åren har Madelen valt att inte berätta om övergreppen för någon. Hon har heller inte anmält då hon har skuldbelagt sig själv och känt en oerhörd skam över händelserna. Dessutom berättar hon hur man som funktionsnedsatt ofta har en strävan av att vara som alla andra och inte sticka ut. Detta har också varit en bidragande orsak att inte berätta.

– Dels så är man mycket mer hjälplös som funktionsnedsatt. Man har inte samma möjlighet att försvara sig som någon annan har. Det är inte något som man kanske vill ska komma fram, vi vill ju vara som alla andra. Dels har jag hela tiden förträngt vad som har hänt mig och hela tiden haft en känsla av att det har varit mitt fel att jag blivit utsatt, säger Madelen.

Hamnade i en depression

Men när Madelen levde i det destruktiva förhållandet med sin expojkvän blev hon plötsligt sjuk. Ett tag trodde hon att hon skulle dö. När hon åkte i ilfart med ambulans till akuten nådde hon ett vägskäl. "Om jag överlever detta ska jag ta mig ur förhållandet och det sexuella våldet", tänkte hon. Och det gjorde hon. Men det tog tid och hon hamnade i en depression. Flera gånger om dagen drabbades hon av panikångestattacker. Madelenbörjade till slut med terapi. För första gången pratade hon om allting som hon blivit utsatt för. Hon berättade för familj och vänner och påbörjade därmed sin resa för att bearbeta de svåra åren.

– Jag orkade aldrig ta tag i det innan. Men till slut, med hjälp av min nya partner som jag idag är gift med, familj och vänner och samtalsterapi,lyckades jag få upp motivationen till att prata om sexuellt våld mot människor med funktionshinder. Jag har vänt detta till någonting som kan leda till en förändring i samhället och för att sprida kunskap, säger Madelen.

Startade organisationen "We Rise Again"

I sin bearbetning valde hon att starta organisationen We Rise Again med fokus på att behandla ämnet sexuellt våld riktat mot personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Organisationen har sitt säte i Helsingborg och startades i februari 2016.

– Eftersom jag valde att inte anmäla då, känner jag någonstans att detta är min rättvisa. Jag hoppas mina förövare kanske ser mig och mitt initiativ och känner ånger för vad de har gjort. Dessutom vill jag visa till alla oss som drabbats att man inte är ensam. Vi måste börja prata om detta nu, det måste ske en förändring i samhället.

Madelen menar att det finns en tabu att prata om övergrepp mot funktionshindrade, speciellt för människor som har makt att faktiskt göra en förändring.

– De flesta blundar för problemet och många väljer att inte fråga eftersom de är rädda för att få reda på hur jävligt det faktiskt är för oss. De vet väl också om att när de väl får veta så måste de göra något för att hjälpa till. Och jag tror inte att de vet hur. Men det måste hända någonting och det är nu,säger Madelen, som hoppas nå ut till fler genom organisationen.

Felicia Stadling