I skydd av mörkret förberedde du dig. Du samlade stenar, siktade och kastade. Du hade tid på dig, tid att fundera på om det var en bra eller dålig idé. Du bestämde dig och du kastade hårt och rakt mot mig och mina kollegor. Jag såg dig inte då, men stenarna flög mot oss och slog ner i marken runt omkring oss och på bilar som stod parkerade där vi var. Jag vet inte vem du är. Jag bara undrar hur du tänkte.
Jag är polis. Jag stod mitt bland de stenar du kastade. Det var mig, mina arbetskamrater och vänner du siktade på. Jag har jobbat i området där du kastade på oss i över tio år. Jag har utan tvekan rört mig fram och tillbaka mellan husen för att ingripa mot både små och stora brott, eller för att kolla till området och prata en stund med de som bor där. Jag har varit där för att hjälpa. Jag har letat efter barn och gamla som gått vilse, jag har varit där när ungdomar bråkat, när vuxna hotat och gjort varandra illa. Jag har gripit våldsamma personer, lämnat tillbaka stulna saker. Jag har lyssnat till livsberättelser från olika länder och kulturer och jag har hört och sett både skratt och gråt. Jag har aldrig någonsin känt mig rädd när jag varit där, men ditt beteende skrämde mig.
Stenarna du kastade var menade för oss, men du träffade en kille som bor där. Han skadades och bad oss om hjälp, men vi kunde inte hjälpa för dina stenar fortsatte flyga. Andra boende i området blev rädda när du kastade, några fick sina bilar krossade. Vad tänkte du?
Jag är polis, jag var på plats när du kastade. Det var mig, mina arbetskamrater och vänner du försökte träffa. Vår hud är inte tjockare än din, vi blöder lika lätt som du och du försökte skada oss. Men du stoppar oss inte, vi kommer fortsätta göra vårt jobb. Vi kommer fortsätta hjälpa, skydda och ställa till rätta för alla de människors skull som bor i området och som vill leva trygga och goda liv. Du kommer inte hindra det och jag är inte rädd för dig. Men i fortsättningen måste jag vända mig om och hålla utkik efter dig. Jag vill dig inget ont, den dagen du behöver min hjälp kommer jag hjälpa dig, men jag accepterar inte det du gjorde i helgen.
Jag vet att du inte kan vara tyst. Du har redan berättat för dina vänner vad du gjort och jag är säker på att någon såg dig. Jag hoppas och tror att de vågar berätta vad de vet. Jag hoppas att du ställs till svars för vad du gjort så att jag och mina arbetskamrater kan fortsätta göra vårt jobb utan att se oss om efter dig. Jag hoppas få höra hur du tänkte. Men mest av allt önskar jag att alla som bor i området får en trygg och säker vardag. Det kommer jag och mina kollegor fortsätta jobba för.
Anders Sund, polisinspektör.
Gruppchef, lokalpolisområde Värnamo
