Det är inte för inte som tiden mellan jul och påsk fått sitt namn. Flera veckors slit väntar innan det är dags för nästa längre ledighet. Men förr i tiden syftade uttrycket främst på perioden mellan midsommar och jul, då man i det gamla bondesamhället fick jobba som hårdast med vårbruk och skörd – man fick helt enkelt slita som en oxe. Men inte mycket är känt om var uttrycket egentligen kommer ifrån.
- Vi har många källor på allt som handlar om högtider, men detta begrepp skildrar ju vardagen. Därför finns det inte så mycket, säger etnolog Bengt Edqvist.
En teori, enligt Edqvist, är att ordet även kan syfta på den gamla vanan att spå väder genom att till exempel se hur djupt oxen trampade i jorden. Om djuret trampade djupt skulle sommartorkan också bli svår, trodde man. Ordet kan kanske också härledas till att man förr spådde väder i skalbaggar som ekoxe och blåoxe.
Uttrycket oxveckor kan beläggas i skrift så långt tillbaka som i början av 1800-talet, men i muntlig form är det sannolikt betydligt äldre och har förmodligen funnits åtminstone sedan 1700-talet, berättar Maria Bylin, språkvårdare vid Institutet för språk och folkminnen. Och även om ordet knyter an till det gamla bondesamhället, lever det kvar i det språkliga medvetandet.
- Oxveckor har man ju även om man jobbar på kontor. Uttrycket förekommer ju då och då och är inte bortglömt, och att det finns kvar i ordlistan är ju ett tecken på det, säger Maria Bylin.
Fakta: Oxveckorna
I det gamla bondesamhället var oxveckorna den tunga tidsperiod som kommer efter en lång ledighet när det är långt till nästa ledighet.
Uttrycket syftar på att man då får slita som en oxe. För många både då och nu är tiden efter jul just en sådan slitig tid med långt till nästa extra ledighet.
Källa: Institutet för språk och folkminnen