Nästan alla går omkring med en mobil i fickan och i mobilernas resistorer lagras energi, om de utsätts för joniserande strålning från radioaktiva ämnen. Det är denna lagrade energi som går att mäta.
- Det går att snabbt skilja ut de individer som utsatts för så stor stråldos att det kan vara livsfarligt, så att man kan sätta in rätt typ av vård till rätt personer, säger Therése Geber-Bergstrand, doktorand vid Lunds universitet.
I sin avhandling om metoden visar hon att det går att mäta om mobilen varit utsatt för strålning så långt som sex år tillbaka i tiden. Det kan vara användbart för forskare som vill göra långsiktiga uppföljningar av dem som utsatts för strålning, till exempel om de drabbas av cancer. Men det förutsätter förstås att folk inte byter mobil så ofta.
Vanligt bordssalt är ett alternativ till mobiltelefoner, även det kan fungera som indikator på joniserande strålning. Om en stor olycka med radioaktiva ämnen inträffar skulle räddningspersonalen kunna förses med saltkapslar, som ett billigt alternativ till dosimeter.
Fakta: Så går det till
Inuti mobiltelefoner finns små resistorer (motstånd). När de exponeras för strålning lagrar de den energi som strålningen bär med sig.
Resistorerna blir inte själva radioaktiva.
Ju större strålningsdos mobiltelefonen utsatts för, desto mer energi lagras i resistorerna.
Denna energi går att mäta genom att belysa resistorerna med ljus. Energin som de lagrat frigörs då i form av ljus med en annan våglängd och det är detta ljus som går att mäta.
Forskningen har bekostats av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Källa: Therése Geber-Bergstrand, Lunds universitet