Åttaåriga Rickard Hedström hade jullov och åkte skidor med sina föräldrar i hemorten Malå i västerbottens inland.
– Det var en pojke som började åka bredvid mig och han sa "Hej Magnus, Hej Magnus, Hej Magnus". Jag fattade ingenting. Och han fortsatte, han var ganska ihärdig. Som barn lär man sig ju att man inte ska prata med främlingar så jag tyckte att det var lite obehagligt så jag åkte till mina föräldrar som satt längst ner i backen och grillade korv, berättar Rickard, i dag 38 år.
Killen från skidbacken åkte fram till sina föräldrar och sa förtvivlat att "Magnus vill inte säga hej till mig". Föräldrarna valde att gå fram till Richard och hans familj
– "Vi måste be om ursäkt, för vår son verkar ha tagit fel på person", berättar Richard att de sa.
Tre pojkar från Libanon
Föräldrarna började pratade med varandra.
Pojken från skidbacken hette Fredrik. Det visade sig att Fredrik var adopterad från Libanon - precis som Richard. Och Magnus, som Fredrik ropat efter i skidbacken, var en tredje kille som var adopterad från Libanon. Han ska ha varit väldigt lik Richard. Och alla tre var födda 1978 och adopterades som spädbarn. Adoptionerna hade dessutom ägt rum ungefär samtidigt.
Då startade föräldrarna en diskussion om adoptionerna som sedan fortsatte över en middag på kvällen.
– Så som jag har fått det berättat för mig hade Fredriks pappa suttit förstummad under den här kvällen och iakttagit mitt kroppsspråk, hur jag rörde mig, vad jag sa, rösten och hela alltet.
Det var inte bara Fredrik som såg likheterna mellan Richard och Magnus utan även pappan.
"En dubbelgångare"
De två familjerna bestämde sig för att sommaren därpå åka hem till Magnus familj i Enköping.
– "Har vi åkt hela vägen för att träffa den här pojken?", berättar Richard att han först tänkte när de kom dit.
– Vi var lite blyga i början. Det var framförallt jag och Fredrik som lekte när de kom. Vi kände ju varandra. Men som barn kommer ju in i det efter någon timme var alla med, fortsätter Magnus.
Och efter ytterligare en stund speglade de sig tillsammans.
– Jag tänkte att det var en dubbelgångare. Vi var väldigt lika, det kunde man inte förneka, skrattar Richard.
– Men vi gjorde ingen större sak av det och har aldrig gjort det heller, säger Magnus.
Enäggstvillingar
Under hela uppväxten träffades de vid varje lov.
– För oss var inte det viktiga att ta reda på om vi kunde vara syskon. Vi tyckte att vi hade så jäkla kul ihop, säger Richard och berättar att de idag bor i Enköping båda två.
Medan de bara sa att de var bästa kompisar tjatade folk runtomkring dem ständigt på att de måste vara tvillingar och tillslut bestämde de sig för att göra ett dna-test.
– Det visade att det är över 99,9999 procents sannolikhet att vi är enäggstvillingar. Det var då vi fick det svart på vitt att det var så.
Hur kändes det att få veta det?
– Det kanske har funnits en inre känsla att vi kanske har varit det hela tiden men att vi inte har dragit det till några större nivåer. Det var mer "då var det spikat", säger Magnus.
– Det är svårt att minnas exakt, men det var väl någon form av lättnad. Skönt att få det bekräftat att det var så man kanske tänkte att det kunde vara. Nu fick man en tvillingbror vid 22 års ålder, berättar Richard.
Mamman grät
De berättar att relationen inte förändrades av beskedet.
– Vi har alltid försökt umgås så mycket som möjligt, säger Magnus.
– Vi har umgåtts under uppväxten som bästa vänner och det fortsatte bara så, säger Richard.
Men det var en som blev ledsen - Richards mamma:
– Från början blev min mamma ledsen och jag förstod inte riktigt det då. Hon sa att "hade vi förstått att det var så hade vi tagit båda två". Men det var ingen som hade sagt att det fanns en tvilling.
Stoppades i passkontroll
Det är dock en sak som är lite lurig.
– Jag är född 10 mars och Magnus är född andra februari, enligt våra pass. Det exakta datumet vet vi inte.
Så i vissa sammanhang får de tänka sig för när de berättar att de är tvillingar. Richard berättar om en resa till Thailand där de stoppades i passkontrollen.
– Han frågade om vi var tvillingar, ja sa vi i förbifarten. Men när han tittade i våra pass såg han att det stod olika datum och undrade vad det var för något. Då fick vi försöka förklara.
Finns en trilling?
Har ni funderat på att söka upp era biologiska föräldrar?
– Visst har vi haft tanken på det. Naturligtvis hade det varit kul att se om man var lik sina föräldrar och om det finns sjukdomar i släkten. Och naturligtvis - kan det finnas en tredje, en trilling? Eller andra syskon, säger Richard och Magnus fortsätter.
– Det är inte viktigt egentligen, överhuvudtaget. Det är en kul grej. Vi har såpass stadiga och bra föräldrar i Sverige.
Samtidigt tror de att det kan vara svårt - de har såpass lite information att de tror att det kan vara svårt att nå fram.
Men samtidigt är de glada att de hittat varandra.
– Det är otroligt, säger Magnus.
"Tanken att det skulle bli så här"
Tvillingbröderna berättar om en Facebooksida: Children of the Cedars, där många som adopterats från Libanon är medlemmar. Och de vill tipsa andra som kanske söker svar att gå med där.
Stockholm direkt har också skrivit om bröderna, vars historia även uppmärksammades för några år sedan.Och att de hittat varandra har handlat väldigt mycket om slumpen.
– Om man pratar slumpen så var det jättemånga som adopteras till Holland. Hade en av oss gjort det hade vi inte setts. Det var väl bara tanken att det skulle bli så här, säger Richard.
