Arbetsgivare ska underlätta för de anställda att förena arbete med föräldraskap, enligt lagtexten. Hänsyn ska tas även till andra familjeförhållanden – och till behovet av fritid, enligt kollektivavtalet.
Men i Polismyndighetens rapport "Förbättrad planering och resursdimensionering" återges delar av diskussionen mellan chefer och planerare i två polisregioner så här:
"Cheferna måste orka stå upp för verksamhetens behov i förhållande till andra konkurrerande intressen såsom medarbetarnas familj och fritid. Verksamhetens behov måste gå före individuella behov."
För en skiftarbetande polis som behöver få livet med dagisbarn att gå ihop fick de två meningarna bägaren att rinna över.
- Jag orkar inte mer. Jag vill bara skrika på någon just nu, säger han.
Liv utanför jobbet
I samma del av rapporten – en sammanfattning från "dialogdagar med Polisregion Stockholm och Polisregion Bergslagen" – står också att chefer måste jobba med "medarbetarnas inställning till och lojalitet med arbetet".
Polisförbundets ordförande Lena Nitz reagerar starkt på formuleringarna.
- Man utnyttjar ju redan de anställdas lojalitet till sitt uppdrag till bristningsgränsen, säger hon och riktar samtidigt hård kritik mot hur man uttryckt sig om familj och fritid.
En polisanställd som jobbar på en enhet som är extremt beroende av övertider berättar att flera som tagit del av rapporten reagerat med ilska på formuleringarna.
- Människor har ett liv. De har sambo, barn, dagislämningar, hundar, hus. Alla har inte möjlighet att helt anpassa sig till jobbet.
Missnöje och avhopp
Krister Sandqvist, chef för utvecklingscentrum Nord förstår att även anställda som läst rapporten från sidan ett – och sett formuleringar om dialog, medbestämmande och en god arbetsmiljö – flugit i luften när de kommit till den nu kritiserade delen.
- Känner man sig själv pressad över situationen på sin arbetsplats förstår jag att det kan bli på det sättet, säger han.
Samtidigt anser Krister Sandqvist att formuleringarna är tagna ur sitt sammanhang och ger en felaktig bild av vad arbetsgivaren vill. De kritiserade formuleringarna är inget som ingår i de rekommendationer som rapporten mynnar ut i.
- Arbetsgivaren vill ha en dialog för att få delaktighet och förståelse för verksamhetens behov. Men självklart ska man i möjligaste mån beakta den enskildes önskemål också, säger han.
Exakt hur, eller av vem eller vilka, de kritiserade formuleringarna framfördes vet han inte.
- Ambitionen med uppdraget har varit att skapa en bra arbetsmiljö för kollektivet och för den enskilde, och att skapa en balans mellan arbete och privatliv.
Många polisanställda är missnöjda med sitt arbete och allt fler väljer att sluta. I år har totalt 713 poliser slutat under januari–augusti. Det är 112 fler jämfört mot samma period förra året. Samtidigt har 580 civila slutat – 92 fler jämfört med förra året.
Fakta: Rapporten
Såväl Riksrevisionen som interna uppföljningar har visat att personalresurserna inom Polismyndigheten inte använts på bästa sätt.
Myndigheten gav därför förra året ett internt uppdrag att utreda hur personalresursen kan användas mer optimalt. Det resulterade i maj i rapporten "Förbättrad planering och resursdimensionering".
I rapporten varvas skrivningar om verksamhetens behov med skrivningar om vikten av dialog, medbestämmande och en god arbetsmiljö.
Ungefär halvvägs in i texten återges dialogdagar med Polisregion Stockholm och Polisregion Stockholm. Där ska familjeliv och fritid ha beskrivits som konkurrerande intressen och det har framförts åsikter om att chefer måste jobba med medarbetarnas inställning till och lojalitet med arbetet.
Källa: "Förbättrad planering och resursdimensionering", en rapport från Polismyndigheten.
Fakta: Poliser slutar
Antalet polisanställda under 40 som avslutat sin anställning har ökat kraftig under senare år – från 72 personer 2011 till 121 förra året.
Enbart under årets första sex månader har 102 anställda, yngre än 40, slutat.
I åldersgruppen 40–60 avslutade 89 sina anställningar år 2011 jämfört mot 154 år 2015.
Enbart under årets första sex månader har 99 personer i gruppen 40–60 år slutat, vilket kan jämföras mot hela 2013 då 100 personer slutade och 2014 då 114 personer slutade.
Även i gruppen 61–64 år har det skett en ökning – från 204 år 2011 till 304 år 2015.
Gruppen 65–69 år är den som legat mest stabilt över tid.
Källa: Polismyndigheten
