- Vissa vet säkert redan det här och styr sina resurser efter det. Men genom att tydligare visa på mönstren, utifrån en evidensbaserad metod, kan vi guida polisen bättre, säger kriminologen och forskaren Joakim Sturup, huvudförfattare till rapporten där man gått igenom skjutningarna i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö åren 2011–2015.
Genom att placera skjutningarna i tid och rum kan forskarna visa under hur lång tid det är förhöjd risk för ytterligare en skjutning och inom vilken radie denna förhöjda risk gäller. Det rör sig om några veckors förhöjd risk inom väldigt avgränsade områden.
Hoppas på inbromsning
Joakim Sturup är noga med att påpeka att rapportresultaten inte innebär någon lösning på de ökande problemen med skjutningar. Men rapportförfattarna – en polis samt tre forskare med fokus på bland annat dödligt våld, gäng och geografiskt begränsade oroligheter – föreslår att polisen ska öka sin närvaro och aktivitet i det aktuella området de närmaste tre–fyra veckorna efter en skjutning.
- En ökad polisiär närvaro kan förebygga en del nya skjutningar men det kan även vara så att en del av brottsligheten förflyttas till andra platser, säger Joakim Sturup.
Skulle en ny skjutning ändå ske i just det område där polisen ökat sin bevakning finns flera fördelar med att redan befinna sig i närheten.
- Det ökar möjligheterna att spåra gärningsmannen, identifiera vittnen och säkra bevisning.
Att få fast den skyldige och få denne fälld för brott är självklart målet. Men amerikansk forskning visar att när det gäller att hejda hämndspiraler kan det ibland räcka med att en misstänkt grips och sitter häktad i en vecka eller två.
Vanligast med skjutfritt
Arbetet med att kartlägga fem års skjutningar vad gäller tid och plats tydliggör också att skjutningarna förekommer i geografiska kluster. Tydligast är detta i den minsta av de tre städerna, Malmö, där majoriteten av skjutningarna skett i Fosie, Rosengård och Södra innerstaden.
- I Malmö ligger utsatta områden ganska centralt, och nära varandra. Det gör att det finns starka koncentrationer av skjutningar i flera delar av centrala Malmö samtidigt som större delen av staden inte haft några skjutningar alls, säger forskaren Manne Gerell, en annan av de fyra rapportförfattarna.
I Göteborg och Stockholm är klustren mer utspridda men den gemensamma nämnaren för de platser där man haft en ansamling av skjutningar är att de ligger i socialt utsatta områden byggda under sent 1960- eller tidigt 1970-tal.
Fakta: Forskarnas rapport
I rapporten "Near-repeat shootings" har man studerat skjutningar i Stockholm, Göteborg och Malmö under åren 2011–2015.
Sammanlagt har det under perioden varit 71 händelser med dödliga skjutningar som resulterat i 79 offer i de tre storstadsområdena.
Händelser med skadeskjutningar har under samma period varit 316 till antalet och resulterat i 355 skadade.
Uttrycket near-repeat shooting betyder att en ny skjutning kommer tätt inpå i både tid och avstånd från den första. En orsak till att det ser ut så kan vara hämnd.
Flest döds- och skadeskjutningar har under den granskade perioden skett i Stockholm där också flest personer bor.
Sätter man skjutningarna i relation till antalet invånare är problemen markant värst i Malmö med 6,5 skadeskjutningar och 1,0 dödsskjutningar per 100000 invånare jämfört mot 2,6 skadeskjutningar och 0,66 dödsskjutningar i Göteborg och 1,14 skadeskjutningar och 0,42 dödsskjutningar per 100000 invånare i Stockholm.
Rapportens uppgifter om skjutningar kommer från polisen.
Rapporten är skriven av forskarna Joakim Sturup (Karolinska institutet), Amir Rostami (Stockholms universitet), Manne Gerell (Malmö universitet) och Anders Sandholm vid Polismyndigheten.
