För finansminister Anders Borgs del började det på Moderatstämman i oktober.

- Det är dags att plocka fram kaffetermosarna igen, sa han och bjöd in arbetsmarknadens parter.

Han tycktes vilja återuppliva traditionen från förr, då socialdemokratiska regeringar drack kaffe med fack och arbetsgivare på Haga slott. Sedan dess har Anders Borg inte försuttit många chanser att tala sig varm för sådana överläggningar om jobb och välfärd.

Charmoffensiven har gjort parterna förvirrade, förra mandatperioden verkade regeringen aldrig ha tid att prata. Den hade fullt upp med att på egen hand genomföra stora ändringar av exempelvis a-kassan och sjukförsäkringen. Däremot var regeringen mindre intresserad av reformer som både fack och arbetsgivare efterlyste, till exempel någon form av permitteringsstöd under krisen 2009.

Så vad är det som har hänt? Menar regeringen allvar med att den vill ha dialog den här gången?

Ja, mycket tyder på att regeringen verkligen vill idka kaffediplomati för att få till stånd långsiktiga uppgörelser, inte minst om arbetslösheten.

Ett tydligt tecken kom i veckan, när regeringen lovade snabbutreda just en variant på permitteringsstöd, "korttidsarbeten". Tanken är att staten, i ett extremt krisläge, kan bidra med en del av lönekostnaderna, mot att företag inte säger upp anställda. Idéns förespråkare tror att modellen, om den funnits 2009, kunde ha räddat bortåt hälften av de 70 000 industrijobb som försvann då.

Men regeringen spelar högt. Omsvängningen kan nämligen ses som en dubbel triumf för Socialdemokraterna:

• Dels säger regeringen nu ja till något S förgäves krävde 2009.

• Dels är modellen delvis hämtad från det krisavtal IF Metall tecknade det året, då förbundet leddes av Stefan Löfven.

Helt ofrivilligt har regeringen alltså råkat skänka glans över Socialdemokraterna. I oktober var det ju snarast en provokation att det var "det nya arbetarpartiet" som bjöd in arbetsmarknadens parter till överläggningar.

Det här är viktigt, eftersom valet 2014 lär handla om vem som är mest trovärdig när det gäller att hantera jobb, ekonomi och kriser. Därav SM i kaffedrickning med arbetsmarknadens parter.

Men regeringen har inte så mycket annat att ta till. Förhållandena på arbetsmarknaden regleras i hög grad av parterna och bara i begränsad utsträckning av lagstiftning. När nu regeringen dessutom saknar riksdagsmajoritet har den inte stora möjligheter att driva igenom någon ny arbetsmarknadspolitik. Trots växande problem med exempelvis permanent hög långtidsarbetslöshet.

Fredrik Reinfeldts dröm är säkert en stor överenskommelse som skulle möjliggöra en ny svensk modell. Men i brist på det skulle han åtminstone ha god nytta av att kunna hänvisa till pågående samtal med arbetsmarknadens parter kring ingångslöner, ungdomsarbetslöshet, a-kassa och annat som oppositionen annars skulle kunna angripa.

Både fack och arbetsgivare kan alltså räkna med intensiv politisk uppvaktning så snart avtalsrörelsen är över. Om det sedan bjuds så mycket mer än kaffe är förstås en annan sak.