ANALYS

I dag är det ett halvår sedan terrorn skakade Norge.

Vad var det som hände? Kan det hända i Sverige också? Har vi underskattat hotet från högerextremister?

Tiden närmast efter den 22 juli levde många svenskar i ett känslomässigt kaos, utan att kunna orientera sig i en värld där en ensam man mördar 77 för honom okända människor. Men vi anade att mycket skulle bli annorlunda hädanefter.

Och det blev det.

• Intresset för att lära sig mer om extremism ökade kraftigt när alla ville förstå vad som drev Anders Behring Breivik. Det märks inte minst på mängden samtal till den antirasistiska stiftelsen och tidningen Expo.

• Bilden av terrorism blev mer nyanserad. Efter självmordsbombaren i Stockholm 2010 oroade sig många över våldsbejakande islamism, nu blev högerextremism ett hot alla talade om.

• Kunskapen om högerextremism har också ökat. Fler ser att det inte bara kan vara heilande nynazister utan också om angrepp mot romer – och Behring Breiviks paranoida världsbild av hat mot allt med koppling till islam.

• Det har blivit en livlig debatt om näthat, som bland annat fått många tidningar att införa hårdare regler för kommentarer till artiklar på hemsidor.

• Medierna rapporterar mer både om våldsinriktade extremorganisationer och om näthat. Under hösten har Sverigedemokraterna närstående sajter som Politiskt inkorrekt och efterföljaren Avpixlat hamnat under lupp.

Sammanfattningsvis minskar toleransen mot intolerans. Det kan också få politiska konsekvenser.

Daniel Poohl , chefredaktör på Expo, beskriver hur bilden av vad som är extremt nu förändras. Tidigare har främlingsfientliga partier i Europa under senare år flyttat fram sina positioner genom att fokusera på hat mot islam, snarare än hat mot judar. Etablerade partier har haft lättare att samarbeta med extremistpartier som uttrycker sig föraktfullt om muslimer, medan varningsklockorna skulle börjat ringa inför motsvarande formuleringar om judar.

Sedan kom den 22 juli och hatet mot muslimer visade sig vara lika farligt.

Nu finns en annan medvetenhet om språkbruket inom den muslimfientliga counter jihad-rörelsen, som inspirerade Anders Behring Breivik. Delar av hans ”manifest” hämtades från rörelsens sajt Gates of Vienna, där många av muslimhatets mest kända profiler brukar diskutera vad de beskriver som muslimers krig mot kristna. I deras värld pågår ett sådant krig allt sedan osmanska rikets belägring av Wien 1683, därav sajtens namn.

Tidigare har den krigsmetaforen också förekommit hos Sverigedemokraterna. Riksdagsledamoten Kent Ekeroth, som hyllas på Gates of Vienna, beskrev på partiets landsdagar 2009 vad han ansåg vara muslimers strategi för att erövra västerlandet:

– Geografisk expansion och smygislamisering när de är få till antalet och svagare. Regelrätt krig och maktövertagande när de blivit fler och starkare, sa Kent Ekeroth.

Daniel Poohl noterar att sådana formuleringar inte längre hördes när SD hade landsdagar i november.

– Sverigedemokraterna har haft en retorik som blivit svårare att föra fram. Ett exempel är att man 2009 kunde säga att ”vi är i krig med islam”, hade man sagt det två år senare hade reaktionerna blivit helt annorlunda förstås, säger han.