Efter valet 2006 spred sig euforin i partiet. Centern hade blivit riksdagens tredje största parti och fått vittring på storstadsväljarna. Nu skulle man bli borgerlighetens nya liberaler.

Partiets förtroenderåd fick spel och satte upp målet 16 procent i 2010 års val. Den siffran har senare reviderats ned till 10 procent.

– Det är korkat att prata om procentsiffror. Även om det går bra i valet så är det ju mot det allt jämförs, säger Johan Hammarqvist, tidigare medarbetare åt Maud Olofsson, numera ledarskribent på Norra Skåne.

Ingen våg

Men trots det sviktande stödet och trots kritiken mot partiledarens hantering av såväl Vattenfall som Saab är det ingen som ifrågasätter Maud Olofsson.

Även om hennes ställning inte är lika stark som efter förra valet, så är den fortfarande stabil. Och ingen vettig människa ifrågasätter partiledaren ett valår.

Centerfolket är luttrat, ingen är på allvar orolig för att partiet skulle åka ur riksdagen. Oron gäller snarare hur lågt det blir. På 10 procent tror bara de som har särskild ersättning för det.

Men varför lyfter det aldrig? Vattenfall och Saab har framhållits i flera kommentarer, men opinionssiffrorna har varit dåliga i stort sett under hela mandatperioden. Det begynnande intresset från storstadsliberaler tycks ha dött med FRA och Ipred. Och de traditionella väljarna gjorde väl inte direkt vågen inför kärnkraftsomprövningen. Tvärtom har omsvängningen skapat bitterhet ända in i riksdagsgruppen.

För lojal

Den vanligaste förklaringen bland centerfolk ute i landet är att partiet varit för uppbundet av sina ansvarsfrågor i regeringen. Och Vattenfall och Saab har hittills inte varit några röstmagneter. Utrymmet för att föra ut den egna politiken inom andra områden har varit för litet.

– Vi har varit det parti som varit mest lojalt mot spelreglerna inom alliansen, säger landstingsrådet Gustav Andersson i Stockholm.

Både Folkpartiet och Moderaterna har varit skickligare på att föra ut den egna politiken, tycker han. Enligt Andersson måste partiet våga bryta den konsensus som råder mellan Socialdemokraterna och Moderaterna när det gäller arbetsrätten.

– Vår lojalitet får inte innebära att vi inte ställer frågor till moderaterna om hur de vill bryta utanförskapet för dem som i dag drabbas av de arbetsrättsliga reglerna. Vi måste bli tydliga i viktiga värderingsdebatter, säger han.