Det är allvar nu för Mona Sahlin. Applåderna dundrar varma. Mona är bland redan frälsta på partidistriktets höstkongress i Göteborg. Det är en förövning till den stora partikongressen som drar igång i Stockholm på onsdag.

Mona Sahlin tycks utstråla mer självförtroende än på länge. Socialdemokratin har fått slagläge i lågkonjunkturen. Partiledaren kan prata om ett Sverige som slits i sär. Och partiet har lärt sig av misstaget 2006 och nu tagit hand om jobbdebatten.

- Det är ett tungt jobbsvek och ett välfärdssvek från en regering som har skattesänkt bort det överskott som den socialdemokratiska regeringen byggde upp, säger hon.

Ifrågasatt ledare

Men Socialdemokraterna har stora problem.

Ifrågasatt ledare

Ledarskapet är ett av dem.

Elva månader före valet är Mona Sahlin fortfarande en ifrågasatt ledare.

När hon åker hem från kongressdagarna på Älvsjömässan måste hon ha med sig sitt partis fulla stöd. Annars blir det svårt att vinna valet.

* Partiets framtoning är ett annat problem.

Det finns en bild av att socialdemokratin är kvar i den gamla omhuldade industrin, utan att lyckas ta steget in i det nya kunskapssamhället. Diskussionen uppfattas som delvis orättvis, särskilt i Göteborg, men den är avgörande för om väljarna kommer att se S som en framtidslösning.

* Det tredje stora problemet är Socialdemokraternas uppseendeväckande svaga stöd i de tre storstäderna.

Det hänger också ihop med om partiet präglas av dåtid eller framtid. S regerar både Malmö och Göteborg. Men de kommunpolitiska framgångarna sätter inte avtryck på riksnivå.

Om man tänker bort kommungränserna, och talar om pendlingsregionen Göteborg är bara var fjärde väljare socialdemokrat. Precis som i Stockholm.

Allt fler väljare bor i stora städer. Det blir mycket svårt att ta hand om regeringsmakten utan att lyckas där.

I GP/Sifos oktobermätning fick Socialdemokraterna 35,7 procent. Under partiets långa regeringsinnehav på 1900-talet brukade närmare hälften av befolkningen rösta socialdemokratiskt.

Inte ensam herre på täppan

Förr var det otänkbart för en socialdemokratisk partiledare att söka mandat för regeringsmakten tillsammans med andra partier. Inför det här valet har S redan i förväg abdikerat från ambitionen att bli ensam herre på täppan.

Hur kunde partiet hamna i denna situation? Är det enbart en effekt av en illa skött succession efter Persson, och ett uttryck för vänsterns europeiska kris?

GP har pratat med partifolk, statsvetare och andra med insyn i partiet. Fram växer bilden av den svenska socialdemokratins stora dilemma: Ett parti för alla – i ett samhälle som blir alltmer individualiserat.

I ett land där skillnaderna ökar mellan glesbygd och stora städer. Och där spänningarna växer mellan ekonomiskt svaga grupper och en alltmer välbeställd medelklass.

Sverige befinner sig mitt i ett nytt stort kliv i strukturomvandlingen. Industrijobb försvinner. Nya jobb finns i konsultbolag, finanssektorn, medievärlden, handel, design och inom teknik och forskning.

Det är inte första gången partiet har varit utdömt på just denna grund. Men S har alltid varit skickligt på att svara upp mot medelklassens förändrade behov.

Måste bli storstadsalternativ

Partiet har dock aldrig varit ett storstadsalternativ. För att vinna valet nästa år måste det bli just detta. Klä sig och prata som en modern storstadsmänniska.

Mona Sahlin måste vinna människorna i de förorter där valdeltagandet brukar vara mycket lågt. Och samtidigt ta tillbaka städernas medelklassväljare.

De har kommit från Piteå, Borlänge, Värnamo, Trollhättan och andra svenska orter med stark socialdemokratisk tradition.

Nu bor de i radhus i en storstadsförort, lyfter bra lön, jobbar i den privata tjänstesektorn men omfattar fortfarande socialdemokratins kärnvärden. Men i valen har deras röster ändå hamnat på andra sidan blockgränsen.

På en och samma gång måste Mona Sahlins parti hitta ett tilltal och politiska lösningar som både de svagaste i samhället och människor med goda inkomster känner sig bekväma med.

Grundbudskapet är solidaritet – gemensamma lösningar för helt olika gruppers behov. Det som görs för att hjälpa människor som står långt utanför arbetsmarknaden är också bra för dem som är inne i värmen.

Och det som görs för att stimulera den växande tjänstesektorn skapar ekonomiska möjligheter att stötta de svaga.

Svårighetsgraden i denna balansakt framgår av en allt hetare intern diskussion om partiets storstadspolitik.

Kontroversiella krav

Den S-märkta GP-krönikören Niklas Nordström, med rötterna i Norrbotten och med ett förflutet som kommunalråd i Nacka, tillhör den falang som kräver radikala grepp för att vinna slaget om storstäderna.

- Utvecklingen är tydlig, vi tappar positioner även i Göteborg och Malmö. Vi måste ha en politik, ett förhållningssätt och ett tilltal för människor som bor i storstad, säger han.

Tillsammans med tre kommunalråd från Stockholmsområdet ställde han nyligen kontroversiella krav på sitt parti i en debattartikel. På listan stod stora förändringar i skatteuttag, arbetsrätt och bostadspolitik för att gå storstadsväljarna till mötes.

Deras slutsats var att det inte är rimligt att en tjänstemannafamilj i Stockholm skall ha sämre ställt ekonomiskt än en industriarbetare i en mindre stad. Och S måste komma bort från stämpeln att vara ett parti som alltid försöker hitta en skatt att höja.

- Människor blir allt mer välutbildade och jobbar i helt andra sektorer än där socialdemokratin har varit stark. Det påverkar hela samhället. Men partiet har inte lyckats göra sig relevant för de här människorna, säger Niklas Nordström.

- Socialdemokratin kan inte låta traditionella uppfattningar om hur en S-väljare ser ut styra. Man är trogen gamla arbetssätt och frågeställningar, och blir låst i ritualer och språkbruk som man känner så väl.

Mona Sahlin håller med om en hel del av denna problembild, säger hon när GP träffar henne i Göteborg.

- Inför förra valet var det en diskussion som inte fördes. Men nu blir den en viktig fråga på kongressen. I storstäderna finns problem som kräver särskilda lösningar.

Hon ger några exempel: trafik, bostäder, utbildning och segregation.

- Men förändringar i arbetsrätten blir det inte tal om.

Niklas Nordström begär dock mycket mer än så:

- Det måste till en ordentlig diskussion på de sakpolitiska områdena. Debatten har tagit fart, men inte tillräckligt mycket. Frågorna måste lösas under vintern, fram till valet, säger han.