Som ordförande i det socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg har Anna Johansson ett storstadsperspektiv. Och en känsla för helheten. Det går inte att bryta ut enstaka frågor utan att se sambanden, påpekar hon.

- Vi har misslyckats med att beskriva att vårt budskap inte vänder sig till en specifik grupp. Politiken ser till det gemensammas bästa. Det handlar om hur vi uttrycker oss, och förklarar hur det hänger ihop, säger hon.

Hon beskriver själv ett spänningsfält i partiet, mellan politik för medelklass och en krympande arbetarklass. Och mellan frågor som är mer viktiga i storstad än i avfolkningsbygd.

- Men spänningen har avtagit. Vi närmar oss frågorna från ett annat håll nu. Inför förra kongressen var storstadsfrågorna väldigt undanskymda. Man noterade inte att storstäder har en egen karaktär och kräver andra lösningar.

- Den här gången är det annorlunda. Det är väldigt få frågor som bara finns i storstaden, men de blir betonade på ett annat sätt än tidigare. Segregation och klassklyftor finns i alla delar av landet, men de blir väldigt påtagliga i storstaden.

Det handlar inte så mycket om en annan politik, som Anna Johansson ser det, utan om att man lyfter fram lösningar på ett annat sätt. Den stora frågan är jobben. Där skiljer sig behoven tydligt åt mellan stora och små städer – och mellan Göteborg och Stockholm.

- Det är stor skillnad eftersom vi fortfarande har så mycket inslag av tung industri i Göteborg.

Därför vill hon se mer statliga resurser för att stötta till exempel fordonsbranschens forskning och utveckling.

- Det handlar inte om ett rent industristöd utan om möjligheter att utveckla mer avancerade produkter för att behålla den position vi har. Då krävs det att vi gemensamt finansierar forskning och branschstöd.

Socialdemokraternas plan att återinföra subventioner för nybyggda hyresrätter är ett annat av Anna Johanssons storstadsexempel.

- Behovet av en statlig bostadspolitik är större här. Det finns ett systemproblem där bostadsmarknaden är nyckeln. Priserna trissas upp eftersom det är fler som vill bo här än det finns bostäder. Det är förklaringen till att man har mer kvar i plånboken när hyran är betald på landsbygd än i storstad.

Allt det här betyder inte att olika delar av landet, eller intressen inom storstaden, ställs mot varandra. Begreppet solidaritet är i högsta grad relevant i Anna Johanssons resonemang.

- Det handlar inte om att antingen vinna väljarna i Linnéstaden eller i Biskopsgården. Om det går käpprätt åt skogen i Biskopsgården kommer det att drabba Linnéstadsborna också. Det ökar kostnaderna, kriminalitet och otrygghet. Även den som har en god ekonomisk situation påverkas.

- Ett samhälle som tar hand om dem som det har gått åt helvete för är också bra för dem som det går bra för.

Och om man vänder på det:

- En barnfamilj i storstad, där de vuxna är välutbildade med kreativa yrken, har ett jättestort behov av att förskolan fungerar och har hög kvalitet. Där tror jag att det finns ett starkt stöd för offentliga system.

Men partiet har fortfarande en del att jobba med när det gäller attityder.

- Vi måste bli tydliga med att vi förstår människors vardagsproblem oavsett var de befinner sig. Vi har haft svårt att ta till oss vissa gruppers behov.

Anna Johansson ser tendenser att en del i partiet tittar snett på människor med hög utbildning.

- Ibland tror jag att det finns kvar en romantiserad bild av den forne arbetaren med svällande muskler och skit i ansiktet. Men kampen vi har fört har utgått från att man inte skall behöva slita ut sig i jobbet. Man skall inte behöva avstå från utbildning för att familjen inte har råd.

- Då blir det paradoxalt när de här barnen kommer ut och är just akademiker, att man får beröringsångest. Det är en fråga som vi bör göra upp med.