På söndagen blev det alltså klart att Hanif Bali lämnar Moderaternas partistyrelse. Och – vilket nog är betydligt viktigare – mikrobloggen Twitter.
Ja, jag menar allvar. Och det säger ju en del om hur politiken ser ut när vi närmar oss valet 2018.
Hanif Bali har 84 000 följare på Twitter. Och han har utnyttjat mediet oerhört effektivt. Hanif Balis twittrande innehåller inga trevliga bilder från studiebesök på olika arbetsplatser, som en del andra politikers.
Nej, här har det varit konfrontation. Häcklande.
Till exempel har han kallat domare för "jävla syltryggar".
En lång svans har älskat honom, spridit hans budskap vidare och skruvat det några varv till.
Tidigare talskrivare hotades
Ibland har det lett till obehagliga konsekvenser, som i höstas då Hanif Bali förvrängde ett budskap från Fredrik Reinfeldts tidigare talskrivare Moa Berglöf så att hon fick dödshot och våldtäktshot riktade mot sig.
I samband med att Ulf Kristersson tillträdde som partiledare sensommaren 2017 förkunnade han att det behövdes "fler vuxna i rummet" i svensk politik. Att tonläget behöver hyfsas.
Skandalen kring Delmon Haffo som fick sparken från jobbet som partiets digitala kommunikatör efter att ha kallat Annika Strandhäll för hora – bara dagar efter det att den dåvarande kommunikationschefen Per Nilsson lagt ut ett budskap som var svårt att tolka som annat än att man hade för avsikt att skruva upp tonläget – fanns då i färskt minne.
Ända sedan Ulf Kristersson tillträdde har han förstås fått frågor om hur Hanif Balis ton stämmer överens med det vuxna samtalet. Efter hoten mot Moa Berglöf sa han i en GP-intervju att Bali är "en av många i svensk politik som tar i" och att han, precis som alla andra, har ett ansvar.
Lockat väljare i gränslandet till SD
Till DN sa Kristersson så sent som för ett par veckor sedan att Hanif Bali har ett annat tonläge än han själv – men att han inte tänker moralisera, eftersom "fenomenet finns i alla partier".
I vilken mån det är helt sant kan man diskutera, och det är väl inte helt osannolikt att ett viktigare skäl till att inte ta i frågan är att Hanif Bali varit en tillgång för Moderaterna. Hans stil har gått hem hos väljare i gränslandet mellan Sverigedemokraterna och Moderaterna – en väljargrupp som partiet delvis ställt om politiken för att vinna tillbaka.
Men nu låter det alltså annorlunda.
Bakgrunden är DN:s avslöjande om att Hanif Bali spred en mejlkonversation mellan journalisten Patrik Oksanen och UD. Till ingredienserna hör kopplingar till den kontroversiella sajten Nyheter idag och dess grundare Chang Frick samt antydningar om att utländsk makt (ja, Ryssland) kan ha avlyssnat UD.
Borta – men ändå kvar
En god del av partiets väljare tillhör förstås den grupp som ser hotet från Ryssland som allvarligt och ständigt närvarande – så på det sättet är det klart att Hanif Bali trampade ordentligt snett den här gången. Hans sätt att slira om kopplingen till Nyheter idag och var han fått materialet ifrån var inte heller särskilt betänksamt.
Å andra sidan tog han snabbt bort inlägget och bad Patrik Oksanen om ursäkt. Och att Hanif Bali gått Putins ärende har väl aldrig riktigt bevisats, om man uttrycker sig försiktigt.
Tidigare arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin är en av dem som tycker att Moderaterna överdriver genom att peta Hanif Bali från partistyrelsen och tysta honom på Twitter. Och på sätt och vis är det svårt att se logiken, med tanke på att alla tidigare övertramp har mötts med en axelryckning.
Kanske är det så enkelt att det var nog nu. Kanske ska man inte göra så stor sak av det överhuvudtaget – Hanif Bali har ju trots allt kvar sina andra uppdrag.
