Hallå eller! Alf Svensson

Det var länge sedan vi såg dig dagligen i tv-rutan. Hur ser ditt liv ut nu?

- Jag jobbar väldigt mycket och tycker att det är oerhört spännande att vara i EU-parlamentet. Det finns oändliga möjligheter att engagera sig och lägga sig i. Jag sitter i utvecklings- och utrikesutskotten, det är de frågorna jag är mest intresserad av.

Vad jobbar du med just nu?

- Så fort jag lagt på ska jag träffa min Kristdemokratgrupp. Vi ska gå igenom ärenden som ska upp för beslut nästa vecka i Strasbourg. Bland annat om fotbolls-EM i Ukraina. Ska vi verkligen åka dit utan att tala om att vi grundligt och gruvligt ogillar att Julia Tymoshenko och en rad andra oppositionspolitiker sitter fängslade? Man kan inte göra det så lätt för sig att man säger att idrott och politik inte hör ihop. På något sätt måste vi demonstrera. Man kanske ska ha en Margaretafläta, likt Tymoshenko eller veckla ut någon banderoll.

Du vill alltså se Zlatan i en Margaretafläta under EM?

- Det skulle vara intressant, han skulle nog väcka en del uppståndelse. Men han kan lika gärna ha en bindel på armen eller vad som helst. Huvudsaken är att man reagerar.

Hur trivs du i Bryssel?

- Förutsättningen var att min fru Sonja skulle vara med. Efter alla år jag åkt runt ensam i Sverige hade jag inte rest ner hit utan att hon hade tyckt att det var roligt att följa med. Vi bor i en liten, nyrenoverad lägenhet fyra minuters promenad från parlamentet. Jag trivs jättebra och känner nästan lite vånda när jag tänker på att det är slut 2014. Samtidigt ser jag fram emot mer umgänge med våra barnbarn och mina böcker. Jag är ganska fixerad vid både prosa och lyrik, det är lite mer spännande att läsa än alla de resolutionstexter som levereras i en icke sinande ström här på parlamentet.

Du var partiledare för KD i 31 år. Vad saknar du mest med den tiden?

- Jag älskade att möta folk och att hålla tal. Man har väldigt många kontakter som partiledare. En del är jobbiga, men de allra flesta är väldigt trivsamma och trevliga. De är helt brutna nu, jag har ingen kontakt med partiledningen utan lever mitt liv vid sidan om. Ibland får jag idéer som jag i min enfald inbillar mig skulle vara till gagn. De får jag svälja och inse att jag inte är partiledare längre.

Hur har det varit att stå vid sidan av och se turbulensen som varit i KD den senaste tiden?

- Jag har stått vid sidan om och tittat. Jag vill inte kommentera det mer. Jag har idéer, men de får jag hålla för mig själv. När man slutar som partiledare ska man sluta.

Vilken är den vanligaste fördomen du möter om dig själv?

- Det finns gott om dem. Att jag är kategorisk och dömande. Att jag är väldigt auktoritär och styrde partiet utan att folk fick framföra sina åsikter. En annan är att jag är så from att det är bekymmersamt för dem som inte känner sig tillräckligt fromma att umgås med mig. Jag tror att förutfattade meningar är svåra att göra något åt.

Vad betyder din tro för dig?

- Den innebär för mig trygghet, beroende och insikt om att människan inte är alltings mått. Det finns krafter man inte förstår, men som man kan lita till. Min tro är barnslig, enkel och vardaglig och har inget av hysteriska inslag i sig.

Sedan 1981 har du nästan varje år medverkat på National Prayer Breakfest i Washington. Vad händer där?

- Folk från 140 länder och alla trosinriktningar samlas för att bygga relationer, inbjudna av den amerikanska kongressen. Presidenten är alltid där. Det är ett jätteevenemang som är mycket fascinerande.

Hur kom du med på gästlistan?

- Jag blev inbjuden av en amerikan jag mötte på en nordisk träff med Kristdemokraterna. Första gången jag var med fyllde Ronald Reagan 70 år. Jag hade en personlig träff med honom och överlämnade en mycket stor polkagris, samt en vacker bok om Sverige. Så småningom fick jag ett brev från honom i vilket han tackade för presenterna. Det kanske låter skrytsamt, men sedan dess är jag nog den av svenska politiker som träffat flest amerikanska presidenter. Det har blivit lite svårare att komma nära under de senaste åren, men tidigare var vi alltid en liten grupp som mötte presidenten i The Cabinet Room i Vita huset.

Vilken är den mest fascinerande politikern du mött under din karriär?

- Jag är mycket imponerad av Torbjörn Fälldin. Han hade minne som en hel hästgård och kunde återberätta en hel konversation man haft långt tidigare. Han hade detaljkunskap och man visste att om han sagt något stod han för det. En hedersman, vardagsnära och pålitlig. När man sysslar med politik är det ofta ärlighet man uppskattar mest. Man kan imponeras av en någon som kan svinga ordentliga meningar i talarstolen. Men de som man vet har ett hjärta av guld, det är dem man värdesätter högst.

Vad har du för förhållande till Göteborg?

- Varje gång jag kommer dit kör jag vilse. Det är så förfärligt dåligt skyltat. Hur man än åker står det till slut Partille på en skylt och man är på fel sida järnvägen. Annars är Göteborg en förtjusande stad med närheten till havet. Jag gillar Avenyn där allt är koncentrerat och det finns många vackra scenerier tack vare vattnet och broarna.

Kommer vi någon gång att få se dig i Let’s Dance?

- Nej, nej, nej. Stelbent som jag är, det skulle inte gå. Men visst, någon ska ju åka ut först också. Jag har tre gånger blivit tillfrågad om jag vill vara med i Fångarna på fortet. Men jag har lovat våra barn att de ska slippa se sin pappa i trikåer på tv. Man ska inte utsätta sig för mer löje än nöden kräver.

Du är känd för att äta mycket äpplen.

- Jag tror att svenska äpplen är en mycket stor tillgång för att hålla kroppen och hälsan i gång. Finns det i närheten blir det minst ett i timmen. En gång sa en tandläkare att mina tandhalsar mådde dåligt av all äppelsyra. Men ska man lyssna på alla sådana råd vet jag inte vad man vågar äta till slut.

Du har hunnit med mycket i ditt liv. Vad har du för mål kvar?

- Jag sitter i styrelsen i Star for Life och den verksamheten har givit mening för mig de senaste åren. Vi har cirka 100 000 elever involverade i arbetet i södra Afrika i kampen mot HIV och Aids. Jag skulle gärna se att svenska staten och Sida gick in och stöttade det arbetet. Jag vill också gärna jobba för att göra Star for Life mer etablerad i människors sinnen. Jag fyller 75 nästa år, men så länge jag känner att jag kan bidra ser jag ingen anledning till att sätta mig vid sidan av och bara titta på.

David Isefjord