Inget av de två största partierna lyfter i GP/Sifos nya väljarbarometer. Och Socialdemokraterna ligger fortfarande mycket nära valresultatet 2010, som då betecknades som katastrofsiffror och föranledde partiledarbyte.
Men de största bekymren finns inom regeringsalliansen. Kristdemokraterna hamnar åter under fyraprocentspärren. Där gör KD sällskap med Centerpartiet.
Det är alltså en betydande del av Fredrik Reinfeldts regeringsunderlag som hänger löst.
Det är ingen ögonbrynshöjare i just den här månadens väljarbarometer. Småpartierna har dragits med sina problem länge. Och det finns gott om tid för rejäla förskjutningar mellan blocken fram till valet hösten 2014.
När de fyra alliansledarna nästa vecka reser till Annie Lööfs hemort Maramö, är det för att prata ihop sig om en nystart i samarbetet mot det gemensamma målet om en tredje mandatperiod.
Men det är inte en uppvisning i enighet som alliansen behöver mest av allt just nu. Den har större behov av att visa oenighet.
Både Kristdemokraterna och Centerpartiet skulle behöva demonstrera vad som verkligen skiljer dem från Moderaterna. Det gäller även Folkpartiet.
Det är till M de borgerliga småpartiernas väljare har gått. Det är hos M de måste hämta tillbaka dem.
Det blir en svår balansgång på småländsk mark, där enighet och gemensam värdegrund ändå säkert kommer att betonas.
Centerpartiet hamnade i sin akuta opinionskris genom det kontroversiella förslaget till idéprogram. Partiet har inte lyckats ta sig upp ur gropen trots betydande medieuppmärksamhet och rikliga tillfällen att prata idépolitik på senare tid.
Under kommundagarna i Örebro nyligen tvingades partiledaren markera hårt mot de mest profilerade förslagen.
Det lugnade ned den trogna kärnan i partiet. Men när partistyrelsen nu skriver om idéprogrammet för att få igenom det på stämman nästa månad riskerar den också att kanterna putsas av för mycket.
Då står C inför ett hotande fiasko i försöket att framstå som en nytänkande frisk fläkt i politiken. Samtidigt som den traditionella väljarbasen blir allt mindre.
Partiet har förlorat väljare i de äldre åldergrupperna, enligt det underliggande materialet i väljarbarometern.
Avståndet mellan blocken ligger nu på 5,6 procent. Moderaterna ligger stilla och Socialdemokraternas försvagade ställning är inom felmarginalen.
Miljöpartiet är vinnare och klättrar, som det ser ut på Socialdemokraternas bekostnad, upp till 11 procent.
MP har återtagit platsen som landets tredje största parti, och har nu betydligt större stöd från väljarna än på valdagen i september 2010.
Men i övrigt är det bara små förändringar i opinionsläget.
Sverigedemokraterna når inte heller denna månad upp till sin toppnotering från december på 10 procent, kanske för att partiet inte hamnat i mediernas ljuskäglor den senaste tiden.
Låst läge i väljaropinionen
1. Det är mycket små rörelser i opinionen, med en tendens till utökad rödgrön ledning i blockkampen. Men det är förändringar som ligger inom felmarginalen. Rörelserna mellan blocken är små.
Mp tillbaka som tredje största parti
2. Miljöpartiet har ryckt åt sig väljare och återtar platsen som tredje största parti. Det är en statistiskt säker uppgång. Det ser ut som om det sker på Socialdemokraternas bekostnad.
KD och C harvar på i botten
3. Kristdemokraterna och Centerpartiet hamnar båda under spärren till riksdagen. De har inte lyckats berätta för väljarna varför de skulle kunna spela en roll som alternativ till Moderaterna.
Stefan Dahlberg, doktor i statsvetenskap, Göteborg
Hela alliansen är ju väldigt beroende av att Centern och Kristdemokraterna kommer in. Jag tror att man diskuterar det här väldigt noggrant. Alliansen har en avvägning att göra här. Man lyckades väldigt bra när man gick till val på en enhetlig linje 2006 och 2010 . Man visade att det är ett sammansvetsat gäng med en gemensam valplattform. Det är också det som slår tillbaka på småpartierna. De små partierna behöver profilera sig tydligare mot regeringen. Det är paradoxen för hela alliansen, för det kan samtidigt ge en bild av splittrad allians.
Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, Göteborg
Det här är siffror som inte gör något av blocken väldigt glada eller ledsna. De rödgröna ligger fortsatt över vilket de förstås kan glädjas åt. Samtidigt har Socialdemokraterna inte lyckats att formulera något riktigt slagkraftigt alternativ till Moderaterna och alliansen. Egentligen borde den skraltiga sysselsättningen givit Socialdemokraterna mer vind i seglen. För alliansen är det motsatt. De är förstås inte nöjda med arbetslöshetssiffrorna och de ligger under. Samtidigt ökar inte avståndet. Jag tror att de hoppas att ekonomin vänder och att man ska kunna se framåt.
Tove Lifvendahl, Senior Fellow på tankesmedjan Fores
Siffrorna för Kristdemokraterna och Centern är inte förvånande. Båda partierna försöker hitta sin roll i svensk politik, var och en för sig med grundläggande identitetsfrågor och befinner sig samtidigt i en allians där det är svårt att hävda sig. De små partierna förlorar en del av eget profileringsutrymme.
Sverigedemokraterna är väldigt mycket missnöjesyttring. När det handlar om invandring och integration så är det svårt för Sverigedemokraterna i dag att påstå att det är frågor de inte får prata om eftersom vi gör det hela tiden. Det gör att det caset är svagare och det har de själva bidraget till med alla interna turer och skandalerna.
