Lydiah Wålsten minns när hon som tonåring fick beskedet att hennes bettfel ansågs för litet för att staten skulle stå för kostnaden.
För henne är skälen främst estetiska till att hon skaffade tandställning. Hon säger att hon inte såg ut som sig själv när hon log, att hon såg mystisk ut.
För fem år sedan kom funderingarna på att försöka att räta ut tandraden igen. Hon tog kontakt med ett institut i Stockholm och gjorde en undersökning.
I stället vände Lydiah Wålsten sig mot utlandet, hittade en tandläkare i New York och genomgick behandlingen där. Kostnaden var ungefär 25 000 kronor, ungefär hälften av det pris hon erbjudits i Sverige.
Lydiah Wålsten är ett exempel på en trend som svenska tandläkare sett de senare åren, att allt fler vuxna skaffar tandställning. Enligt Britt Hedenberg Magnusson, klinikchef på Folktandvården i Stockholms län, har antalet konsultationer om tandställningar femfaldigats bland vuxna patienter de senaste fem åren.
En annan anledning är nya metoder som gör tandställningen i princip osynlig.
Även SACD, en organisation bildad som reaktion på den "låga standarden inom estetiskt-kosmetisk tandvård" och med runt 300 tandläkare och tandtekniker som medlemmar, märker av "en rejäl ökning" de senaste tre åren.
Men alla behöver inte betala med egna pengar. Statens kostnader för vuxna som behöver tandställning har ökat med 20 procent mellan 2011 och 2014, enligt Försäkringskassan.
Hittills är Lydiah Wålsten nöjd med sitt beslut att skaffa tandställning. Hon har också övertygat flera vänner om att skaffa.
2011 10 847 975
2012 11 818 579
2013 11 542 382
2014 12 814 227
Vuxna med stora fel kan få rätt till kostnadsreducering från Försäkringskassan genom högkostnadsskyddet (85 procent av kostnaderna när referenspriset överstiger 15 000 kronor). Siffrorna visar ersättningen som betalats ut från Försäkringskassan för besök där tandregleringsåtgärder förekommit på vuxna. Det kan ingå en del andra behandlingar eller åtgärder, men merparten av kostnaderna härrör troligen från tandregleringskostnaderna.
Källa: Försäkringskassan
Tandreglering, ortodonti, innebär att tänderna rättas till, exempelvis då de vuxit snett, sitter för tätt, för brett eller om bettet inte är bra. Några olika tekniker:
Den vanligaste är räls. Någon form av fäste, ofta i metall, limmas på tändernas framsida och någon form av tråd går mellan dem, vilket gör att tänderna kan flyttas.
En annan behandlingsform innebär att tandställningen fästs på baksidan av tänderna.
Genomskinliga tandskenor som byts var 14:e dag. Skenorna kan tas in och ut av patienten.
Källor: 1177 och tandregleringen.se