C och L måste erbjudas tillräckligt
För att Centerpartiet och Liberalerna ska komma med på tåget i någon mening kommer det att behövas stora politiska eftergifter från Löfvens sida. Partierna måste kunna visa upp resultat.
- Jag tror att detta är väldigt relevant. Kanske kan C och L resonera så här: "Vi lovade att avsätta Löfven, det gjorde vi också i teknisk mening. Och vi ska inte ge SD inflytande, och släpper därför fram Löfven". Men det är inte säkert att det kommer att fungera, säger Jan Teorell, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Stig-Björn Ljunggren, socialdemokratisk statsvetare, tycker dock att det är Centerpartiet och Liberalerna som själva har de största problemen här.
- De har gått till val på två oförenliga vallöften, att hålla ihop Alliansen och att inte ge SD inflytande. De har redan svikit det ena. Men Löfven har övertaget nu. SD-löftet är starkare än Allianslöftet, säger han.
V får inte krokna
Det fungerar inte att gå hur långt som helst för att blidka C och L. Löfven är också beroende av Vänsterpartiets godkännande för sin regering.
- Han får inte ge dem (C och L) så mycket att det orsakar internt bråk inom Socialdemokraterna, och Vänsterpartiet kanske röstar nej, säger Stig-Björn Ljunggren.
- Det finns nog en gräns för Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Men den är antagligen ganska långt borta. Han får nog svälja rätt mycket, tror Jan Teorell.
Vänsterpartiet är väldigt inriktat på att deras principer inte får trampas på, konstaterar Stig-Björn Ljunggren. En sådan fråga är vinster i välfärden, där S lovat V att lägga fram propositionen om vinsttak.
- Det är en död proposition. Det är rent otroligt, en död proposition mot deras stöd. Men om S gör bort sig så stiger Vänsterpartiets opinionssiffror till över 10 procent, säger han.
Kompromissa utan förtroendetapp
- Det gäller att hålla ihop arbetarrörelsen. Han kan inte ge C och L hur mycket som helst. Det skulle slå in en kil mellan Socialdemokraterna och LO, och det är precis det som Annie Lööf vill, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
- Det här handlar inte bara om vem som får vem. Det är också sakpolitik, som arbetsrätt, marknadshyror och infrastrukturfrågor, säger Stig-Björn Ljunggren.
Enligt Ljunggren finns det en fraktion av aktivister inom Socialdemokraterna. De kan retas upp om Löfven kompromissar bort deras hjärtefrågor. Samtidigt, om han inte gör tillräckligt för att lösa upp regeringsknuten, så blir svenska folket uppretat, förklarar han.
- Hur han än gör så blir det fel. Det är det som är politik, säger Stig-Björn Ljunggren.
Inte framstå som förlorare
Att Socialdemokraterna skulle "sälja" statsministerposten är antagligen inte troligt, det är Jan Teorell och Stig-Björn Ljunggren överens om. Det skulle göra Löfven till en ohjälplig förlorare i sitt parti.
- Att ge ifrån sig statsministerposten, som diskuterats, det vore att gå alltför långt, säger Jan Teorell.
- Med min kännedom om partiet så innebär Socialdemokraternas tro på sig själva att de äger staten, alla andra är inkräktare och äppelpallare, säger Ljunggren.
Socialdemokraterna kan egentligen inte förlora mer än de redan gjort, konstaterar Stig-Björn Ljunggren. Löfven har blivit bortröstad, och S har gjort ett riktigt uselt val.
- Men man har lyckats få andra att tro att det är helt okej, säger han.
Brist på tid
Tiden går, och redan den 5 december är det dags för riksdagen att rösta om Löfven som statsminister. Det är bråttom för honom att få alla kompromisser och överenskommelser på plats. Om han inte kan skaffa sig respit, vill säga.
- Jag tror att det kanske är lite mindre allvarligt, talmannen sade att om det verkar som om detta leder framåt så kan han få mer tid, säger Jan Teorell.
Stig-Björn Ljunggren förklarar att den långdragna regeringsbildningen nu börjar orsaka verkliga, konkreta problem inom statsförvaltningen.
- Den här mandatperioden ser ut att bli riksdagsutskottens tid. De träder in i stället, som ett slags skuggregering, säger Stig-Björn Ljunggren.