När Elinore Brandén skulle hämta sin son en dag efter jobbet skyndade hon sig iväg i rask takt. Vid 16.30 kom hon fram tillförskolan och märktehur det bara varfem barn kvar på förskolan, varav en av dem varhennes son. "förlåt" hävdehon ur sig, då en känsla av skuld infann sig. När fröken förklarade att sonen trivs och har det bra på förskolan, så väcktes en tanke hos Elinore. En tanke som slutligen blev till en krönika hos Tidningen Hammarby/Skarpnäck.I den förmedlar hon att hämtningen på förskolan kan likna vid en tävling. Den som är först, den är bäst. Nu vill hon istället slå hål på den rådande moralpaniken.
– Hämtningshetsen är så självklar på något sätt, den har funnits hos mig och många med mig länge. Det är ju rätt stressande när man vänder ut och in på sig själv för att få ihop det och lyckas få till en hämtning kl 16.30, vilket ju faktiskt är väldigt tidigt i ett samhälle där många jobbar heltidoch så är 65 av 70 barn redan hämtade.Det triggar både föräldrasamvetet och frågan hur andra egentligen lyckas få ihop det, säger hon.
Olika reaktioner på krönikan
Debatten som har efterföljts av Elinores krönika har varit delad. Många känner igen sig, medan andra aldrig känt av det som Elinore beskriver.
– Man har stört sig på att jag använder ordet tävling.Men detär förstås ingen riktig tävling mellan föräldrarna jag syftar till, utan mer en slags kamp mellan de egna förutsättningarna och de rådande osynliga normerna. I det här fallet att det blivit som ett ideal att hämta sina barn innan typ 16.30. Sen har flera hävdat att vi alla har ett eget val att hämta tidigt eller sent, menar hon och fortsätter:
–Men är det verkligen så?Att alla till exempel kan välja att jobba deltid?Vissa har det privilegiet och den ekonomiska möjligheten, men långt ifrån alla. Vi har olika förutsättningar, så att hävda att alla har ett val tycker jag är fel.
Efter den hämtningenpå förskolan där pedagogenförklarade hur bra Elinores son hade det, har hon börjat tänka om.
"Man hetsar i onödan"
–Ja, barnen har det ju oftast så himla bra på förskolan och många gånger tror jag att man hetsar i onödan, vilket jag kände den där dagen.Att han har det bra där medan jag jobbar är en känsla både mitt barn och jag somföräldertjänar på att luta mig mot, berättar Elinore.
Elinoreberättaratt hon med sin krönikainte vill värdera föräldrars val och prioriteringar. Hon menar attdet hela är en reflektion över hur svårt det kan vara ibland att acceptera sina egna förutsättningar, då deinte alltid är förenliga med tidens ideal.
– Det är en form av norm som råder. Generellt så försvårar alla samhällsnormer som finns våran vardag. Vi har redan ett stressigt klimat i Sverige som det är idag.Ämnet i min krönika är uppenbarligen en het potatis och jag är glad för debatten som kommit med den.
