Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

arneanalys2018jan.jpg
Bild: Claudio Bresciani/TT

Dramatik väntar – både före och efter valet

Moderaterna är tillbaka på ett väljarstöd partiet inte haft sedan före Anna Kinberg Batra trampade snett för precis ett år sedan. En hel del talar för att Ulf Kristersson blir landets näste statsminister, men tro inte att vägen dit är enkel, skriver GP:s Arne Larsson i en analys.

Moderaterna är så nära en statistiskt säkerställd uppgång man kan komma i januari månads väljarbarometer från GP/Sifo. Sedan den förra mätningen har stödet ökat med 2,4 procentenheter, till 24,4 procent.

Så stort har partiet inte varit sedan oktober 2016.

Efter det började en resa nedåt, som fick ordentlig fart efter det att Anna Kinberg Batra på dagen för ett år sedan öppnade dörren för Sverigedemokraterna.

Att man befinner sig på mer fast mark igen hänger i första hand ihop med att väljarna har ett helt annat förtroende för Ulf Kristersson – som upplevs som en stabilare ledare och politiker. Partiets politikutveckling har också tagits emot väl. Enligt en opinionsmätning som Aftonbladet publicerade i veckan tycker väljarna att partiet har den bästa politiken på fyra viktiga områden: ekonomi, jobb lag och ordning samt försvar.

Spännande – efter valet

I månadens GP/Sifo är alliansen dessutom större än de rödgröna, med 41,2 procent mot 39,6. Det bygger dock på att man räknar in Kristdemokraterna som enligt mätningen hamnar under spärren.

Läge för Ulf Kristersson att började fundera på hur han ska inreda Sagerska palatset, alltså?

Nja, mycket talar snarare för att tiden direkt efter valet kommer att bli minst lika dramatisk som den före. Oavsett vilket block som blir störst.

Det var ju inte helt enkelt ens 2014 och sedan dess har det hänt ett par saker som komplicerar bilden ytterligare. Då fanns en överenskommelse mellan de två traditionella blocken som sa att det block som blev minst skulle "släppa fram" det större, även om det inte fick egen majoritet.

I Sverige är det ju nämligen på det viset att en statsministerkandidat inte måste ha stöd av en majoritet i riksdagen. Det är först om en majoritet är emot en kandidat som denne inte blir statsminister. Och i och med att alliansen lade ned sina röster kunde Stefan Löfven bli statsminister hösten 2014.

Det här har som bekant delar av alliansen ångrat gruvligt under de snart fyra år som gått – och något liknande kommer inte hända igen, enligt Ulf Kristersson. Hans budskap är att man kommer att rösta emot Löfven även om de rödgröna blir större än alliansen.

Klart besked från Åkesson

Eftersom vi inte vet hur valresultatet ser ut finns det förstås ett otal möjligheter. Men om vi leker med tanken att de rödgröna resonerar likadant, och att inget av de två blocken frivilligt släpper fram det andra, hamnar bollen i händerna på Jimmie Åkesson.

Att säga att Sverigedemokraternas linje varit beständig över tid vore väl en överdrift, så hur det ser ut efter valet är svårt att sia om – men i veckans partiledardebatt var det i alla fall klara besked från Jimmie Åkesson. SD-ledaren sa att han inte kommer att stödja någon regering som inte lyssnar på honom, att hans jobb är att tillmötesgå de väljare som röstat på Sverigedemokraterna.

Eftersom både Centern och Liberalerna har försäkrat att de aldrig kommer att göra sig beroende av Sverigedemokraterna är det svårt att se att alliansen skulle "lyssna" på Jimmie Åkesson.

Så, vad händer då? En minoritetsregering bestående av M och KD som "lyssnar" på både L, C och SD? Eller någon form av samarbete över blockgränsen? En ny decemberöverenskommelse?

Vi kan mycket väl hamna i en situation där partierna tvingas tänka helt nytt.

Läs mer om GP/Sifo
Mest läst