Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    "Det går för sakta"

    Jimmie Åkesson tror att det kommer ta lång tid att ändra samhällsutvecklingen. "Jag vet inte om jag ens vill tänka på hur det ser ut om 20 år", säger han.

    I sitt tal i Almedalen förra sommaren målade Jimmie Åkesson upp en vision om hur det moderna folkhemmet skulle se ut. Han talade om ett samhälle präglat av sammanhållning, solidaritet, rättvisa och pliktkänsla. Där människor får vård i tid, där skolorna fungerar ska de ska och ingen behöver vara rädd för att gå ut ens när det är mörkt.
    Ingen personalbrist. Schyssta villkor.

    Sverigedemokraten Jimmie Åkesson är femte partiledaren i GP:s intervjuserie, där partiledarna får tala om hur de vill att Sverige ska se ut om 20 år.

    Under sommaren har SD-ledaren kommit ut med en bok, där han utvecklar sin syn på det moderna folkhemmet. En bok som mest gett upphov till diskussioner om hur begreppet folkhemmet egentligen ska tolkas – och mindre om vilket samhället Jimmie Åkesson drömmer om.
    Så: hur vill han att Sverige ska se ut om 20 år?

    – 20 år är ett ganska kort perspektiv. Grundläggande samhällsförändringar tar längre tid än så. Tyvärr. Men om vi får inflytande nu så är jag övertygad om att vi kommer att kunna vända den här utvecklingen av segregation och polarisering till mer av sammanhållning.

    "Det andra handlar om att komma bort från den här idén om de andra partiernas syn på integration"

    Vad behöver göras?

    – Dels handlar det om att rättskedjan, framförallt polisen, som måste få både resurser och befogenheter för att ta krafttag. Problemet är att det inte funnits något politisk stöd för polisen att göra det här tuffa repressiva arbetet. Man har mer varit intresserade av fritidsgårdar och andra mer trevliga sociala insatser. Vilket väl i och för sig har sin plats, men jag menar att det blir ganska meningslöst om man inte först får bort de kriminella strukturerna.

    – Det andra handlar om att komma bort från den här idén om de andra partiernas syn på integration, som jag menar är väldigt snäv och naiv, och istället börja med någon slags integrationspolitik som bygger på assimilering och anpassning till det svenska samhället. Så de nytillkomna som ska bo här permanent får krav på sig att anpassa sig till det svenska samhället.

    Hur då?

    – Det ska inte vara möjligt att fullt ut ta del av det svenska samhället om man inte också anpassar sig. Till exempel: ska man fullt ut kunna ta del av alla våra system ska man lära sig svenska, istället för att vi ger en massa samhällsinformation på en rad olika språk. Vi måste också tillgängliggöra det vi vill att människor ska anpassa sig till, visa upp det svenska majoritetssamhället. Vi lanserade ett förslag i samband med Järvaveckan om obligatorisk förskola för barn i de utsatta områdena och slöjförbud i förskolan. Där måste man börja, annars riskerar man att låsas fast i de här segregerande strukturerna.

    "Att som minoritet ställa krav på att lagstiftningen ska anpassas efter hur man har det i sitt tidigare hemland eller att man ska ha böneutrop – det är ingenting som stärker integrationen, det stärker segregationen"

    Ska man inte ha samhällsinfo på olika språk?

    – Det underlättar ett liv i Sverige utan att anpassa sig. Det vi måste göra är att tvinga människor att ta kontakt med majoritetssamhället för att bli en del av det. I dag kan du leva i Sverige i princip som du gjorde i ditt tidigare hemland med bara landsmän. Du kan vara här i flera år utan att det märks någon skillnad. Det är helt orimligt att det är på det viset.

    Vad är problemet med det?

    – Är man liberal som Annie Lööf eller Jan Björklund så ser man inget problem, utan tycker att det är trevligt. Men jag tror på den modell vi har för samhället och välfärden. Ska vi behålla den så bygger det på en hög grad av social tillit, gemensam identitet och sammanhållning.

    Men hur lika måste vi vara i Sverige?

    – Jag värjer mig lite mot den typen av frågor för det är inte det som det handlar om. Det handlar inte om att vi ska bli likadana, det handlar om ambitionen. Språket är den viktigaste nyckeln. Att som minoritet ställa krav på att lagstiftningen ska anpassas efter hur man har det i sitt tidigare hemland eller att man ska ha böneutrop – det är ingenting som stärker integrationen, det stärker segregationen.

    JIMMIE ÅKESSON
    Ålder:
    39 år.
    Bor: Sölvesborg.
    Bakgrund: Gick med i Sverigedemokraterna 1995 och blev suppleant i partistyrelsen 1997. Ordförande Sverigedemokratiska ungdom 2000-2005. Partiledare för Sverigedemokraterna sedan 2005. Riksdagsledamot sedan 2010.
    Min värsta kris: "Jag tror inte att jag reflekterade över det så mycket då, men när jag var 14 år fick jag en bror som föddes alldeles för tidigt och redan från början var kraftigt funktionshindrad och som med tiden blev mer funktionsnedsatt. Det var en familjekris. Nu har han ett bra liv i alla fall, men det har satt spår i någon mening."
    Hobby: "Jag försöker spela golf. Jag har spelat sedan 1991 och var som bäst singelhandicapare. Nu höjer jag mitt handicap successivt."
    Mest stolt över att han åstadkommit politiskt: Det är nog det som hänt under mandatperioden. Att vi fått de andra partierna att flytta sin position i viktiga frågor närmare vår position. Om man för tre, fyra år sedan sagt att samhällsdebatten i dag skulle se ut som den gör hade jag inte trott på det."

    Vilken plats har islam och muslimer i det svenska samhället om
    20 år?

    – Så liten plats som möjligt. Och det grundar jag i hur den muslimska världen ser ut och har utvecklats så är det inget jag vill ha hit. Sedan kan man vara muslim och bo i Sverige, men det är en annan sak. Men väljer du att sätta sharia före svensk lagstiftning, då gör du fel. Det ska vi inte tolerera. Det splittrar samhället och det är min grundkritik mot den samhällsordning som de andra partierna kämpat för i 40 år. Det man kallar för mångkultur, som jag vill kalla för mångkulturalism, går ju i grunden ut på just det här: att enskilda grupper kan ha särskilda rättigheter grundade på kultur och sedvänja. Det fungerar inte i Sverige. Man kan bli en del av det även om man inte är född här, men då måste man anpassa sig.

    Men löser sig inte detta över tid: om vi ser 20-25 år tillbaka,
    de som kom då är väl hyggligt integrerade i dag?

    – Jag hävdar att det inte är så. Balkanflyktingarna har man inte lyckats så bra som man ibland kan få bilden av. Och sedan kan man inte jämföra Balkanflyktingarna med dem som kommer från Nordafrika och Mellanöstern i dag. Det är flera steg, både kulturellt, språkligt och utbildningsmässigt från oss. Det är någonting helt annat, människor som egentligen saknar alla förutsättningar att snabbt kunna bli en del av samhället.

    "Någonstans känns det ändå som vi är på väg i rätt riktning, men det går alldeles för sakta och jag tror inte att de andra partierna egentligen på djupet förstått vad de ställt till med"

    Om det blir så svårt för den här gruppen som du säger, vart hamnar vi då om 20 år?

    – Jag vet inte om jag ens vill tänka på det. Men om man tittar på hur vi ändå lyckats flytta samhällsdebatten i riksdagen under fyra år, så tyder mycket på att även andra partier börjar förstå vikten av att kultur har betydelse, att man inte byter värderingar för att man byter mark under fötterna. När till och med Annie Lööf står och pratar om vikten av svenska värderingar, då har vi ändå kommit en bit. När jag gjorde det för några år sedan skrattade man bara åt mig och sa det inte finns några svenska värderingar. Så någonstans känns det ändå som vi är på väg i rätt riktning, men det går alldeles för sakta och jag tror inte att de andra partierna egentligen på djupet förstått vad de ställt till med, utan de säger nog det de säger mest för att det är populärt att säga det just nu.

    Hur ser migrationen ut om 20 år?

    – Jag hoppas att det aldrig någonsin ser ut som det har gjort. Migration kommer alltid att finnas i hela världen. Vi kommer att röra oss över gränser och flytta av olika skäl, man kanske får jobb i ett annat land – sådant ska vi vara öppna för. Men när det handlar om asylinvandring så måste vi vara otroligt restriktiva för att inte hamna i den situationen igen.

    Om några åt kan det bli omöjligt att bo i delar av världen på grund av klimatförändringar. Hur ser du på det?

    – Det är en viktig insikt. Vi får mycket kritik för vår klimatpolitik, men vi pratar om just sådana saker. Vi kan sluta med alla koldioxidutsläpp i dag, men jordens klimat kommer ändå att bli varmare. Därför är det viktigt att vi hjälper till att anpassa de här utsatta delarna av världen till det som komma skall. Klimatbistånd kombinerat med ett förebyggande katastrofbistånd.

    Kan du utveckla?

    – Jag är ingen expert, men det kan väl handla om allting från bra sätt att borra brunnar till nya metoder för odling eller andra metoder att skydda sig mot extrem värme eller extrem kyla. 

    En annan tänkbar utveckling är att folk som bor där vill flytta därifrån, så att fler söker sig hit.

    – Jo, men vi kan bestämma vilka som ska bo i vårt land. Det har vi en absolut rättighet att göra. Däremot är det rimligt att vi hjälper till. Som tillhörande den rika världen har vi ett moraliskt ansvar att göra vad vi kan så att andra, som har det sämre, ska få det lite bättre. Eller så bra som möjligt inom rimliga ramar.