– Hon var såhär liten när jag åkte in, säger Kaj Linna och måttar med handen i jämnhöjd med höften när han nickar mot brorsdottern utanför sin bror Valios vita villa i Gislaved.
– Nu är hon en vuxen kvinna med barnvagn och en egen liten, säger han.
Det är sent i september, men termometern visar 17 grader och Kaj Linna som återfick sin frihet för fyra månader sedan föreslår att vi sätter oss i solen. På baksidan av huset dukar hans svägerska Elisabeta upp kaffe och fyra sorters fikabröd på träbordet.
Det var femton år sedan han besökte sin gamla hemstad. Några kvarter bort ligger ett av husen han växte upp i och hans gamla skola ligger på fem minuters gångavstånd. Själv lämnade Kaj Linna Gislaved i 20-årsåldern, men syskonen bor kvar i trakten.
Fri att styra sitt eget liv
Han lutar sig tillbaka i den vita träsoffan. Broderns hus beskriver han som ett andra hem och säger att en av de sakerna som han har saknat mest under den nästan 13 år långa fängelsevistelsen är rätten att bestämma över sitt eget liv.
– Du är så mikrostyrd inne i fängelset. Ibland bestämmer de när du får gå på toaletten och när du är inlåst där så bestämmer de när du får komma ut. Det ärväldigt obehagligt, säger han.
För ett par månader sedan var han dömd, mot sitt nekande, till livstids fängelse för det brutala rånmordet i Kalamark 2004. I dag är han helt friad från anklagelserna och blir i stället stoppad av människor på stan som vill ta en bild med honom eller bara gratulera.
Skillnaden mot fängelsevistelsen är total. Men Kaj Linna tycker att inte att det har varit svårt att anpassa sig till livet på utsidan.
– Tvärtom. Det var bara skönt att slippa ifrån skiten. Det var omtumlande att bli släppt, men det var så otroligt positivt laddat. Man vaknade med ett leende på läpparna och så har det väl fortsatt, säger han.
Kommer till bokmässan
Nu har det uppmärksammade fallet blivit bok. I Att ta ett liv sammanfattar DN:s reporter Stefan Lisinski de tolv åren som han har granskat livstidsdomen. I maj kramades Lisinski om av en nyss frisläppt och tårögd Kaj Linna utanför häktet i Umeå och för Linna var det självklart vem som skulle skriva berättelsen.
När boken presenteras på Bokmässan är han på plats för att prata om kampen mot rättsväsendet och för att svara på frågor, i övrigt har han lämnat Sverige bakom sig.
Två dagar efter frisläppandet packade han och sambon Petra väskorna och åkte utomlands. De träffades i fängelset där hon var hans lärare i spanska. När han släpptes fri sålde de sina saker och nu bor de på kanarieön El Hierro.
– Jag såg ön på Kunskapskanalen. Det var en presentation av framtidens öar och det sa klick. Man har berget i ryggen och havet framför ögonen hela tiden. Den utsikten tröttnar man aldrig på.
Vill ha 25 miljoner i skadestånd
Efter att han varit den person som suttit inspärrad längst tid på felaktiga grunder i modern tid i Sverige kan Kaj Linna troligen vänta sig ett rekordstort skadestånd. Just nu lever de dock på lånade pengar, säger han.
– Det går lite trögt, men jag kan inte göra så mycket åt det. Vi har lämnat in en ansökan om skadestånd och ska återkomma med kompletteringar om förlorad inkomst. Det ska hamna närmare 25 miljoner. Men skulle vi hamna väldigt långt ifrån varandra och att justitiekanslern inte tycker att mitt liv var någonting värt får jag stämma staten, säger han.
På El Hierro är planerna för framtiden många. Han och Petra ska renovera huset för att starta bed & breakfast. I anslutningen till det vill de också bygga banor för paddeltennis – en sport han fastnat för efter frisläppandet.
Vill starta skorpionfarm
En lite mer udda idé är att starta en skorpionfarm. Tanken slog honom efter att ha läst en artikel om "världens dyraste droppar" i Illustrerad vetenskap. Giftet kan säljas till läkemedelsindustrin för 88 miljoner kronor litern.
– Jag letar väl lite grann efter utmaningar nu, man kan inte tillbringa hela livet med en drink under ett parasoll, säger han.
Det är lätt att prata med Kaj Linna. Det märks att han har haft tid att tänka under tiden i fängelse och han delar gärna med sig.
Han berättar att han försöker lappa ihop den "bedrövliga" relationen till sina tre söner som en livstidsdom för mord innebär. Sönerna har besökt honom på El Hierro och kommer alltid vara välkomna när de vill. Men för att vara en person som har suttit felaktigt inspärrad i nästan 13 år i fängelse blickar han förvånansvärt lite bakåt. Han är besviken på rättssystemet, men säger sig inte vara bitter.
– Det ger ju ingenting, konstaterar han.
Vägrade ge upp: "Det var en kamp"
Advokater och journalister som har följt fallet har kallat honom envis, tjurig och principfast. Som fånge har han beskrivits som besvärlig.
För att få mer tid till att arbeta på att få resning har han arbetsvägrat. Eftersom han hela tiden hävdat sin oskuld och att han därför är olagligt frihetsberövad har han vägrat att ansöka om tidsbestämt straff och har inte ens accepterat permissioner. Allt för att visa att han inte accepterar domen och kriminalvården är han fortfarande kritisk till.
– Jag tänker på de här åren varje dag och drömmer om det ibland. För mig var det en kamp. För några dagar sedan fick jag nästan en tacksamhetskänsla mot kriminalvården. De hjälpte mig mycket genom att hälla bensin på min eld, det var den som höll mig vid liv och det var det de inte fattade. Och hade de gjort tvärtom och varit snälla kanske jag hade accepterat permission till och med.
Kände du aldrig att nu ger jag upp?
– Jag kunde inte ge upp. Den dagen man slutar simma sjunker man ner till botten och dör. Jag hade kunnat sitta tio, tjugo, trettio år till. Jag skulle aldrig ge upp. Det fanns inte på tapeten överhuvudtaget.
Vill hjälpa andra felaktigt dömda
Nu fortsätter kampen utanför murarna. Målet är att Sverige ska inrätta ett resningsinstitut för att ge felaktigt dömda en chans till upprättelse.
– Jag vet att det finns oskyldigt dömda som har suttit längre än jag. Det som är på min agenda nu är att få folk att inse att det skulle vara bra om vi har ett resningsinstitut i Sverige. Det är ju lite tokigt att media är det enda resningsinstitut som finns i dag.
Du har fått betala med nästan tretton år av ditt liv. Har du verkligen något förtroende kvar för rättsväsendet?
– Besviken är jag definitivt, men inte rakt av. I det stora hela har jag ganska stort förtroende för rättsväsendet. Men det finns delar som inte fungerar som det ska. Ett resningsinstitut skulle göra att fler fick större förtroende för rättsväsendet och det skulle ge synergieffekter för polis och domstolar också. Då vet de att de inte kan slarva som de gjorde i mitt fall.
Fakta: Livstid mot sitt nekande
Den 14 april överfölls två bröder brutalt på sin gård i Kalamark utanför Piteå. Den äldre brodern dödas i ladugården och den yngre mannen skadades svårt men hittas vid liv två dagar senare av hemtjänsten. Gärningsmannen lämnade platsen med ett byte på 2 000 kronor.
Den misshandlade brodern pekar ut en person som han tyckt sig känt igen under överfallet. Han anhålls misstänkt för mordet. Mannen visar sig dock ha alibi och vid en röstkonfrontation misslyckas den yngre brodern att peka ut honom igen. Mannen tipsar polisen om en annan man som kan ha information om mordet och släpps.
Den andra mannen pekar ut Kaj Linna som gärningsman. Han menar också att han har försökt stoppa Kaj Linna från att genomföra överfallet.
I juli 2004 grips Kaj Linna i Wales och anhålls misstänkt för mord.
I december 2004 döms Kaj Linna mot sitt nekande till livstids fängelse. Förutom att Kaj Linna hela tiden hävdat sin oskuld finns ingen teknisk bevisning som binder honom till brottsplatsen. Domen fastställs i hovrätten.
2016 ansöker Kaj Linna om resning för tredje gången. Nya uppgifter som ifrågasätter huvudvittnets trovärdighet har kommit fram och Kaj Linna beviljas resning.
Den 30 maj 2017 sätts Kaj Linna på fri fot i väntan på domen. Han har då suttit i fängelse i nästan 13 år. Den 15 juni frias Kaj Linna från anklagelserna.
På bokmässan 2017 möter Kaj Linna allmänheten för första gången sedan han släpptes fri. Medverkar gör också Anton Berg från podcasten Spår som har granskat fallet och DN:s reporter Stefan Lisinski som har följt fallet i tolv år och nu kommit ut med boken Att ta ett liv.
