Debatt på tomgång och väljarna lämnas utanför

Tjafs och hög konfliktnivå i partiledardebatten. Men i flera frågor är de rödgröna och Alliansen överens. Allra mest överens är de om att de inte vill tala med Jimmie Åkesson (SD).

ANNONS
|

På årsdagen av Decemberöverenskommelsens död håller SVT:s Agenda partiledardebatt. Under ett år har regeringsfrågan ältats. Och ältats. Och ältats igen. Trots det vet vi väljare fortfarande inte mer än att det troligen kommer att bli stökigt efter nästa val.

Den som hoppats att gårdagens TV-debatt skulle lämna regeringsfrågan därhän blev besviken. De hårda orden haglar när partiledarna försöker undvika att svara på hur de tror att Sverige kommer att styras efter valet 2018.

Ställningstagande mot SD

Statsminister Stefan Löfven (S) etiketterar, återigen, Sverigedemokraterna som ett rasistiskt/nazistiskt parti. Som väntat ilsknar SD-ledaren till, men ser inte särskilt skakad ut förrän Ebba Busch Thor (KD) gör ett oväntat skarpt avståndstagande från SD.

ANNONS

Hon säger att hon inte vill sitta ner och samtala med Kent Ekeroth som springer omkring med järnrör på stan, Anna Hagwall som motionerar om Bonnierfamiljens och etniska gruppers medieinnehav på ett sätt som för tankarna till Tyskland på 30-talet eller Oscar Sjöstedt, SD:s ekonomiskpolitiska talesperson, som skämtar grovt om nazism och judar. Då blir Jimmie Åkesson tyst en liten stund innan han hittar tillbaka till att anklaga alla andra för en låg debattnivå.

Något tydligt svar om hur Sverige kan styras efter valet blir det inte den här kvällen heller. Även i andra frågor är debattonen hård. Ibland döljer den att partierna egentligen är ganska överens om sakinnehållet. Ta skolan till exempel. Där råder stor samsyn om både hur problemen ser ut och vad som bör göras.

Istället handlar debatten om vinster i välfärden. Där är man rejält osams, men inget nytt framkommer. SD lägger sig nära Alliansen, Jonas Sjöstedt (V) är mest definitiv i sitt motstånd mot vinster medan Stefan Löfven håller med, utan att binda upp sig till särskilt många löften om hur vinsterna ska begränsas.

Migration i fokus

Ett annat ämne där de flesta partier nu kommit överens om är migration. Jan Björklund (L) vädrar sin frustration över kasten i politiken på ett sätt många troligen kan känna igen sig i: först var alla en del av att öppna sina hjärtan, men nu beskrivs allt som problem.

ANNONS

Men trots att det finns en i stort sett gemensam syn på området, finns stora skillnader i hur partierna ser på vad som ska hända när den tillfälliga lagen upphör 2018. Tre partier vill behålla de nuvarande stränga reglerna: SD, M och KD, även om Ebba Busch Thor (KD) vill öppna för familjeåterförening.

Stefan Löfven pratar mycket om EU och att Sverige måste rätta in sig i EU:s led och duckar undan frågan vad S egentligen vill när det gäller migration. Hans huvudmotståndare, Anna Kinberg Batra, fick lätt in sina poänger. Däremot hade hon svårare att svara på hur Alliansens samlade politik ska komma att se ut inför valet 2018. Migration är ett av de områden där de borgerliga partierna har allra svårast att komma överens.

Fler jobb behövs

Även på integrationsområdet har alliansledarna olika lösningar för att få fler i jobb, men de olika förslagen på skattesänkningar går ändå åt samma håll.

Så vad fick vi egentligen för nya besked inför valet om två år? Tyvärr inte särskilt många. Partiledardebatter tenderar allt mer att bli underhållning istället för verkligt meningsutbyte. Här spelar förstås TV-formatet och sociala medier in, one-liners och högt tonläge gör sig bra i dessa.

Men det finns också en viss vilsenhet inför en svår parlamentarisk situation där både de rödgröna och allianspartierna försöker distansera sig från SD, elefanten i rummet.

ANNONS
ANNONS