Hittills i år har han tillverkat 50 stycken i sin lilla fabrik i Tomelilla i Skåne och nästan alla är sålda. Nu är målet att komma upp i en produktion på 200 höghjulingar om året.
- I dag är allting så oerhört kontrollerat och säkrat. Det här är precis tvärtom, du kan jämföra det med att klättra i berg. Det är motsatsen till det vi håller på med annars, man behöver det, säger Per-Olof Kippel.
Försvann snabbt
Visst finns det en anledning till att höghjulingarna snabbt försvann när en mer modern cykelvariant lanserades. Moderna cyklar är snabbare, säkrare och mer praktiska. Men på en punkt utmärker sig höghjulingen, anser Per-Olof Kippel, och det är själva upplevelsen. På höghjulingen sitter du högt upp, adrenalinet rusar till och cykelturen kräver fullständig koncentration.
- Det är adrenalin på en gång. Så fort du sitter i sadeln är du superspänd och glädjen bara bubblar inom dig. De allra flesta beskriver att det är som att lära sig cykla en gång till.
Får inte stanna
Alla som kan cykla kan egentligen också cykla på höghjuling. Men det gäller att inte stanna, för då faller du. Det krävs en speciell teknik för att kunna hoppa ner och en annan skillnad är att det går att cykla mycket långsammare än på en vanlig cykel.
Det går också att cykla snabbt, som mest upp till 40 kilometer i timmen, och på kontinenten arrangeras höghjulingstävlingar, både lång- och kortdistans.
Per-Olof Kippel är egentligen arkitekt, men sedan våren 2016 kan han också titulera sig höghjulingstillverkare. Då var det premiärvisning i Berlin av hans första cykel.
Till skillnad från andra höghjulingstillverkare har han ambitionen att bygga större serier, så att kunderna inte ska behöva vänta på leverans i ett halvår efter beställningen.
Gamla verktyg
Designen och konstruktionen är ungefär densamma som på 1800-talet och alla beståndsdelarna är specialbeställda från olika underleverantörer. Än så länge har han inga anställda, så han monterar själv ihop cyklarna. En del av de verktyg han använder har inte gått att köpa de senaste 120 åren, till exempel jiggar för att precisionstillverka cykelhjul med en diameter på nästan 1,5 meter. Monteringen tar ungefär en arbetsdag per cykel.
Ingen vettig människa skulle ha gjort de här investeringarna, enligt Per-Olof Kippel själv.
- Men det är de pengarna jag har haft roligast för i hela mitt liv.
TT
Fakta: Cykelns historia
Den första cykeln lanserades 1817 och kallades Draisine, efter den tyske uppfinnaren Karl Drais. Den var gjord av trä, hade två hjul, sadel och handtag. Föraren fick sparka sig fram.
Nästa steg var en cykel med vevarmar och pedaler på framhjulets nav, en uppfinning kallad velocipeden.
För att varje tramptag skulle ge större effekt utvecklades cyklar med större framhjul. Först var hjulen av trä, senare av metall, och de var försedda med däck av massivt gummi. Ett problem med höghjulingen var att den var svår och riskfylld att cykla på. Höghjulingen rullade mellan 1870 och slutet av 1880-talet.
Under 1800-talet utvecklades också trehjulingar, som så småningom försågs med växlar och sedan utvecklades till fraktcyklar.
Kring 1885 utvecklades en cykel som i stora drag liknar dagens cyklar med en kedja som drev bakhjulet i stället för framhjulet och med pedalerna mitt på cykeln. Hjulen var jämnstora och efter några år lanserades också luftfyllda däck. Den kallades säkerhetscykeln och blev inledningen till en cykelboom.
Källa: SO-rummet