39-åriga Strandhäll gick i Bergsjöskolan, läste därefter psykologi och sociologi på Göteborgs universitet och arbetade sedan med arbetsmarknadsprojekt i Göteborgs kommun.
I slutet av 90-talet engagerade hon sig fackligt i dåvarande SKTF, vars Göteborgsordförande hon var mellan 2005 och 2008.
Hennes föregångare Annika Brage minns första gången hon träffade Annika Strandhäll, på en ungdomskurs i Lysekil 1998.
– Jag lade märket till henne direkt. Inte bara för att hon var den enda jag sett som bergsklättrat i kritstrecksrandig kostym och boots utan mest för hennes skarpa hjärna och stora hjärta. Så fort jag kom hem tog jag kontakt med avdelningsstyrelsen. Vi såg en lysande framtid i henne.
Inom ett år var Annika Strandhäll invald avdelningsstyrelsen i Göteborg.
– Hon klev bara in och tog plats på ett väldigt naturligt sätt, säger Annika Brage.
Brage och Strandhäll arbetade tillsammans fram till 2004 då Brage klev ner som avdelningsordförande i Göteborg och lämnade över till Strandhäll, som haft rollen som vice ordförande.
– Hon var en naturlig efterträdare. Hon gjorde ett mycket bättre jobb än jag.
2011 blev Annika Strandhäll förbundsordförande för fackförbundet som då bytt namn till Vision.
– Som förbundsordförande har hon bland annat lyckats vända trenden med svikande medlemstal och utvecklat organisationen, säger Brage.
Hon beskrivs som en duktig retoriker och en skicklig förhandlare.
– Det blir mycket floskler men det är för att jag känner henne så väl och de stämmer verkligen. Som person är hon är en oerhört empatisk och rolig. Hon pratar fortfarande en bred göteborgska och har sina rötter i Bergsjön, säger Annika Brage.
Varför tror du att Stefan Löfven utsåg Annika Strandhäll till socialförsäkringsminister?
– Hon är en politiker med god fingertoppskänsla. Dessutom har ett stort kontaktnät inom fackrörelsen som imponerar. Hon är en stark kvinna som kommer kunna driva sin linje och samtidigt låta det vara högt till tak. Det har alltid varit högt till tak runt Annika.
2007 intervjuade GP Annika Strandhäll i en artikel som handlade om den kraftiga kritik som riktades mot organisationen Lugna Gatans arbetssätt.
SKTF var starkt kritiskt till att Lugna Gatan skulle tillsätta skolvärdar, med outbildad personal.
Utifrån sin egen skolgång på Bergsjöskolan sa Annika Strandhäll:
- Det sista jag behövde som ung skolelev var ytterligare en person som talade till mig i de "koder" som var väldigt vanliga runt mig.
Annika Strandhäll ansåg att Lugna Gatan var byggd kring "gängkulturs-tänket" och "respektkulturen". Och att det är en i grunden föraktfull hållning till ungdomarna i förorten att presentera förebilder som är outbildade, ofta också till helt nyligen kriminella.
- Man vill gott men tänker fel, sa Annika Strandhäll.
Hon ansåg att kommunen borde anställa ungdomar från den förort hon uppenbarligen identifierade sig med:
- I stället borde kommunen anställa ungdomar som kommer härifrån och som utbildat sig. Det finns många av dem, sa Strandhäll.
Läs också: Jätteområde för Strandhäll
