Moderaterna får i mätningen 15,9 procent. Sedan valet har partiet tappat 7,4 procentenheter. Det motsvarar nästan hela Vänsterpartiet. Vi får gå tillbaka till april 2003 för att hitta en Sifomätning där partiet hade lägre väljarstöd. Då var det i slutskedet av en kris som några månader senare ledde till att Bo Lundgren tvingades avgå som partiledare. Nu lär frågan om Anna Kinberg Batra verkligen ska sitta kvar som partiledare komma upp igen. Om den ens hunnit försvinna sedan sist.
Ingenting har gått Anna Kinberg Batras väg sedan hon i mitten av januari – utan att ha sina alliansvänner med sig – kallade till presskonferens för att berätta att hon ville bryta dödläget i svensk politik och öppna dörren för Sverigedemokraterna.
Inför partiets Sverigemöte i Karlstad ett par månader senare kom de första avgångskraven. Hon lyckades lugna partikamraterna och åkte stärkt därifrån, men de senaste veckorna har det börjat mullra igen.
I första hand har det varit anonyma röster som ifrågasatt hennes position, men det har också kommit enstaka öppna krav om hennes avgång. Förutom partiledarens framtoning har det handlat om att partiet saknar en tydlig linje.
Den senare delen av kritiken kan man i och för sig ifrågasätta. Sedan valet 2014 och Fredrik Reinfeldts avgång har Moderaterna på många sätt gjort en hundraåttiograderssväng. Det bredare tilltalet och den välkomnande attityden till flyktingar är borta. Nu handlar det mesta om bidragstak, integrationsplikt, enklare jobb, fler poliser och hårdare straff. Det är nog tydligt för de flesta väljare.
Dessutom pågår ju faktiskt ett politikutvecklingsarbete som – helt enligt tidsplanen – ännu inte är klart. Man kan tycka att partiaktiva borde veta bättre än att lasta partiledaren för det.
Det verkligen problemet är nog snarare att omläggningen av politiken inte gett önskat resultat. Ett högt väljarstöd hade kunnat förlåta all otydlighet i världen.
Men där är vi inte – och Anna Kinberg Batras problem är fler än så. Sedan SD-utspelet i januari har det funnits skäl att fundera på om hon verkligen har grepp om Alliansen och under de senaste veckorna har frågetecknen blivit allt fler.Det märktes så sent som i veckan då de fyra partierna efter många om och men endes om en annan väg för att stoppa regeringens planerade skattehöjningar, än den moderatledaren förespråkade.
Den ledarstrid som pågår inom Liberalerna påverkar också Alliansen. För även om det än så länge ser ut som att stödet för Birgitta Ohlsson är begränsat har den utmaningen ställt saker och ting på sin spets i partiet.
Ett tydligt exempel är att Jan Björklund talar klarspråk om Sverigedemokraterna på ett annat sätt än tidigare – som när han under sitt tal på Järvafältet i veckan sa: "Mina båda söner är adopterade från andra sidan jordklotet. De ska veta: deras pappa kommer aldrig att medverka till att Sverigedemokraterna får makt i vårt land".
Ett löfte kopplat till barnen är svårt att backa ifrån, så vi kan nog utgå ifrån att Liberalerna inte kommer att regera med någon slags stöd av SD – utan hellre sträcker sig över blockgränsen.
Först i höst väljer Liberalerna om det blir Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson som ska leda partiet framåt. Fram till dess kommer frågan om hur partiet ska positionera sig bestå.
Och kring Anna Kinberg Batra kommer det hänga frågetecken ända tills Moderaterna vänder tydligt uppåt i opinionen.
Fakta: Tre tendenser Starkt stöd för SD Sverigedemokraterna får 18 procent i mätningen, en ökning som dock är inom felmarginalen. Partiet är starkast i Skåne och Blekinge där det har ett stöd på 30,8 procent. Göteborgarna gillar V Vänsterpartiet har sitt starkaste fäste i Göteborgsområdet där partiet lockar 12,2 procent av väljarna. Även i gruppen högskoleutbildade är stödet starkt – 11,5 procent. KD kvar under spärren Kristdemokraterna är återigen markant under riksdagsspärren och når i den här mätningen 2,9 procent. Partiet är i desperat behov av att hitta en profil om det ska klara sig kvar.
