ANALYS: Därför är Almedalen provocerande

Almedalen är som en storslagen fest – rolig för de som är bjudna, smått provocerande för alla andra. Vi åker dit med ambitionen att ni ska känna att ni är med.

ANNONS
|

Istället för planet till Gotland tog jag tvåans spårvagn till Almedal, där jag gjorde en egen politikervecka som jag bloggade om på gp.se. Det var under Almedalsveckan för två år sedan, som i stället för att lyssna på partiledare träffade ledamöter i SDN Centrum för att prata om varför de blev lokalpolitiker och vad de ville åstadkomma.

Vid sidan av att det var intressant och gav många spännande möten, så var det en stillsam protest mot hysterin i Almedalen.

För det finns en del som skaver med arrangemanget. Till viss del handlar det om mediebevakningen. När det är så många journalister på en och samma plats undrar jag alltid vad som händer på annat håll – och om det verkligen finns någon som berättar om det.

ANNONS

Rosé och lobbyister

Det märkliga är också att många journalister inte alltid betyder många berättelser, utan snarare ungefär samma berättelser på många ställen. Vid sidan av partiledartal är Almedalen solsken, rosé och lobbyister som vill sälja in sitt budskap genom att skrika högst.

Eller?

Under Almedalsveckans åtta dagar hålls 4000 seminarier, alltså 500 om dagen – fast i praktiken fler eftersom alla undviker den första halvdagen och slutet av veckan, då folk börjar bli slutkörda. Det handlar om solenergi, populism, mikroplaster, företagande, bostadsbyggande, integration, sjukvård, digitalisering, försvar och allt annat du kan tänka dig.

När man pratar med folk som brukar åka till Almedalen av en eller annan anledning är det i första hand två aspekter de lyfter fram: man kan lära sig massor och man kan knyta bra kontakter.

En speciell Almedalsanda

Ulf Kamne, kommunalråd (MP), beskriver Almedalen som en gigantisk fortbildningsarena som är bra och viktigt inte minst för politiska tjänstemän, som kan ta in mycket nytt om sina områden eftersom de flesta seminarier håller hög klass. David Lega, kommunalråd (KD), konstaterar att han och hans medarbetare får med sig inspiration till mycket av det de driver under året under veckan i Almedalen.

AB Framtidens vd Mariette Hilmersson säger att veckan på ön ger bra möjligheter till nätverkande. Att man springer på folk man behöver ha tag på både en och två gånger och framföra sina synpunkter. Det kanske inte ger någonting där och då, men på sikt.

ANNONS

Många pratar om en speciell Almedalsanda. Att det är lite enklare och mer avslappnat. Att allting utspelar sig på en begränsad yta och neutral plan spelar in. Det finns ingen trist vardag som pockar på uppmärksamhet. Och här behöver man inte känna sig lika mycket som kusinen från landet, som när man uppvaktar makthavare när de sitter bakom sina skrivbord på ett välbevakat kontor i Stockholm.

Bara för en utvald elit

På senare år har Almedalen fått allt mer kritik för att det blivit för stort och så dyrt att ingen längre kan åka dit för egen plånbok. Att det bara vänder sig till en elit.

Och det är väl just sådant som också kan kännas lite sådär för den som inte är på plats – och därmed missar alla spännande seminarier, alla chanser att nätverka och påverka. Almedalen blir som den där roliga festen du vet pågår. Utan dig.

Därför åker vi dit med ambitionen att hitta en andra berättelser – sådant som händer som har betydelse för dig som göteborgare, västsvensk, bilägare, kommunanställd eller vad det nu kan vara – och att det ska det ska kännas som du kanske inte är med, men i alla fall inte helt utestängd från festen.

ANNONS
ANNONS