Allt fler sillgrisslor i Östersjön

- Dödligheten bland de vuxna fåglarna har minskat, vilket sannolikt är en effekt av drivgarnen försvunnit. Många fåglar drunknade i garnen, säger Olof Olsson, forskare vid Stockholms universitet.

Han är ledare för Baltic Seabird Project, ett forskningsprojekt om havsfåglarna i Östersjön som pågått sedan 1997. Projektet bekostas av Världsnaturfonden (WWF).

Vi sitter på den klippiga stranden precis nedanför bohyllorna där sillgrisslorna häckar. Det är mörkt, klockan börjar närma sig midnatt, och det regnar ner sillgrissleungar från hyllorna.

Sillgrisslans ungar har det märkliga beteendet att de lämnar kolonin innan de kan flyga, normalt i slutet av juni och en bit in i juli.

Ut till havs

De hoppar rakt ut i natten vid cirka tre veckors ålder, studsar mot stenar och grus, och springer sedan direkt ner mot havet där deras pappor ropar på dem och väntar på att simma ut med dem på vågorna. Oväsendet från tusentals fåglar, vuxna och ungar, är obeskrivligt.

Precis då passar forskarna på att ringmärka så många ungar de hinner med. Forskare och andra intresserade, inklusive särskilt inbjudna politiker och makthavare som besöker Gotland under Almedalsveckan, springer runt och plockar upp de pipande ungarna och lämnar över dem till ringmärkarna som processar ungarna snabbt och effektivt.

Sverige förbi Norge

Orsaken till att ungarna lämnar kolonin så tidigt och riskerar att slå ihjäl sig på köpet – en procent av ungarna överlever inte hoppet – kan hänga samman med att pappan, som ensam tar hand om ungen på havet, lättare kan föda upp ungen när han slipper flyga fram och tillbaka till kolonin med maten. Ungarnas tillväxt är bevisligen dubbelt så snabb ute på havet som på bohyllorna.

Brist på mat är det aldrig i Östersjön. Det finns gott om både skarpsill och sill. Rikligt med mat i kombination med minskad dödlighet har gjort att både sillgrisslor och tordmular ökat kraftigt. Totalt finns nu runt 25000 par sillgrisslor i svenska vatten i Östersjön (varav 80 procent på Stora Karlsö).

Anmärkningsvärt nog finns det i dagsläget fler sillgrisslor på Stora Karlsö än i hela Norge (cirka 17000 par), ett land som är långt mer förknippat med havsfåglar än Sverige.

- De har svårt att hitta mat i de norska vattnen. En orsak är att sillstammen aldrig har återhämtat sig helt sedan den kraschade på grund av utfiskning i slutet av 1960-talet, säger Olof Olsson.