Flickan avled på Astrid Lindgrens barnsjukhus för snart tre år sedan. I samband med utredningen om en tidigare eventuell felbehandling upptäcktes dödliga mängder av morfin och sömnmedlet tiopental i hennes kropp.

Efter många turer åtalades läkaren i februari förra året, misstänkt för att ha kortat barnets liv.

Rättegången inleddes med att åklagare Peter Claeson yrkade på att läkaren har ansvar för dråp. Hon ska, enligt åklagaren, uppsåtligen har berövat barnet livet genom förgiftning - i detta fall med att injicera narkosmedlet tiopental.

-Hon förnekar gärningen, sade Björn Hurtig, läkarens advokat.

Åklagare Peter Claeson ställde en lång rad frågor i inledningen av sin sakframställan. Bland annat frågade han sig hur den dödliga dosen hamnat i flickans kropp, något han skyller läkaren för.

Oavsett om det inte kan bevisas att just den dosen dödade flickan, tillade åklagaren, har läkaren gjort sig skyldig till försök till dråp.

Den 57-åriga läkaren döljer sitt ansikte för åhörarna med en stor svart sjal. Det är fullt på åhörarplats och rättegången avlyssnas också av åhörare i en annan sal. Barnets föräldrar sitter med i salen. Åklagarsidan går mycket noggrant genom vad som hände den sista tiden i flickans liv och den medicinska bakgrunden.

Tio anhöriga var samlade i salen under den kväll för tre år sedan då den svårt sjuka flickan kopplades bort från respiratorn. Fem timmar och sjutton minuter efter det att respiratorn kopplats bort avled flickan. Då hade hon dels fått morfin, dels en injektion med ett kramplösande medel. Den injektionen var i själva verket, enligt åklagarsidan, den dödliga dosen tiopental.

Flickan ska inte alls ha dött av narkosmedlet tiopental, utan av vattenskalle, hydrocefalus. Det framgår av det dödsorsaksintyg som den nu åtalade läkaren skrev strax efter det att den lilla flickan på Astrid Lindgrens barnsjukhus dog i september för tre år sedan. Dödsorsaksintyget presenterades av den biträdande åklagaren Jenny Clemedtson i förmiddags. Enligt intyget drabbades flickan av vattenskalle till följd av en hjärnblödning en tid efter födseln, en blödning som i sin tur orsakades av det faktum att flickan var för tidigt född, skriver läkaren.

Enligt rättsläkaren Petra Råsten-Almqvist dog flickan inte alls av vattenskalle utan av en kraftig överdosering av narkosläkemedlet tiopental i kombination med morfin. Enligt hennes dödsorsaksintyg innehöll flickans blod 1 000 gånger mer tiopental än normalt.

– En läkares uppgift är att bota och att mildra, inte att döda, säger Peter Althin, föräldrarnas målsägandebiträde, om kritiken mot att fallet gått till rättegång.

– Du får inte hjälpa någon att dö. Dödshjälp är förbjudet i Sverige.

TT: Vad gör det här fallet komplicerat?

– Det är så många sakkunniga som ska uttala sig om tiopentalet kom i kroppen före eller efter döden, det är därför åklagaren har lagt till ett yrkande om försök till dråp. Sedan är det alltid komplicerat när en kropp obduceras så långt efter, säger Althin.

Flera timmar av rättegången mot den dråpanklagade läkaren har nu gått och merparten av tiden har upptagits av åklagarsidans redogörelse av diverse experters bedömningar. Av dessa framgår bland annat, hävdar åklagarsidan, att flickan givits stora mängder tiopental, att det saknas journalanteckningar som visar att flickan fått tiopental, att det inte fanns någon medicinsk anledning att ge flickan tiopental och att dosen var så hög att flickan dog.

Bland annat berättar biträdande åklagare Jenny Clemedtson om den norske experten Jörg Mörlands utlåtande, som tidigare inte varit offentligt. I detta utlåtande säger Mörland att det inte råder någon tvekan om att tiopental funnits i blodet och att koncentrationen varit "extremt hög".

Den norske experten Jörg Mörland skriver i sin sammanfattning att det mest troliga är att de mycket stora mängder tiopental som uppmättes hos flickan kom dit med hjälp av en enkel intravenös injektion, omedelbart före eller i direkt anslutning till dödens inträdande. Mörland skriver vidare att det mest sannolika är att flickan också fått en betydligt högre dos morfin än vad som angavs i journalen.

– De ville att dottern inte skulle lida, vad de inte ville var att hennes liv skulle förkortas, säger Peter Althin, föräldrarnas målsägandebiträde, i rättssalen.

Han betonar också att föräldrarna inte pekade ut någon särskild vårdpersonal i sin polisanmälan, utan att de ville få utrett varför deras dotter avled.

– Redan det åklagaren har föredragit visar att det föreligger mycket frågetecken kring vad som har hänt, inleder läkarens advokat Björn Hurtig sin sakframställan.

Enligt Hurtig spretar vittnesutsagorna från kvällen då barnet avled. Läkaren har inte gett barnet tiopental, menar han.

– Hon har gett något, snart sagt varje halvtimme. Det är koksalt. Hon har haft en spruta i handen, dock inte tiopental, säger han.

Barnet kan ha dött av en lång rad andra orsaker, enligt Hurtig. Det går inte att visa att tiopental givits medan flickan levde. Det faktum att provet tagits så lång tid efter det att barnet dött gör att det finns en risk för att provet inte var tillförlitligt, hävdar han.