Tjänar pengar på kärnkraft
Det är tre veckor sedan jordskalvet i Japan. Sedan dess har experterna analyserat riskerna efter kärnkraftsolyckan. Men vem kan du lita på? Vår granskning visar att de flesta finansieras av kärnkraftsindustrin.
Medan de japanska kärnkraftsarbetarna gjorde allt för att bekämpa utsläppet på Fukushima samlades 19 mars en grupp män i Vattenfalls informationscentrum på Ringhals.
Relaterat
Fakta
Så gjorde vi
Vi gick igenom 518 artiklar om kärnkraftsolyckan i Fukushima, publicerade i landets största artikeldatabas Presstext under perioden 11-25 mars.
Vi fann 15 personer intervjuade som experter på kärnkraft eller strålning i 53 artiklar under perioden.
Av dessa hade nio kopplingar till lobbyorganisationer för eller emot kärnkraft, nio fick finansiering från kärnkraftsindustrin, en av miljörörelsen.
Anställda vid statliga organ är inte med i granskningen och frågan om experterna påverkats av kopplingarna har inte varit föremål för granskningen.
Lobby- och intressegrupper
Miljövänner för kärnkraft
Lobbygrupp grundad 1988 av anställda inom kärnkraftsindustrin, forskare inom ämnet och andra som enligt hemsidan hade ”tröttnat på en energidebatt dominerad av osaklig antikärnkraftpropaganda”.
Sveriges kärntekniska sällskap/ Swedish nuclear society
Svensk gren av den stora europeiska lobbygruppen European nuclear society med syfte ”tydliggöra nyttan med kärntekniken som ett viktigt alternativ vid utvecklingen av en global, uthållig och miljöriktig energiförsörjning”. Finansieras genom Vattenfall, Westinghouse, Studsvik, Eon och industrins utbildningsföretag Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB, KSU.
Analysgruppen
Expertgrupp under kränkraftsindustrins utbildningsföretag KSU, ägt av Barsebäck kraft AB, Forsmarks Kraftgrupp AB, Oskarshamns Kraftgrupp AB samt Ringhals AB, med syfte att informera allmänheten om kärnkraften.
Det var lobbyorganisationen Mil-jövänner för kärnkraft, MFK, som höll årsmöte. En av medlemmarna som fick förnyat förtroende i styrelsen heter Janne Wallenius, till vardags professor i reaktorteknik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Han var själv inte med under mötet, men är ett känt namn i föreningen.
Under veckan som gått efter kärnkraftsolyckan har han varit en av dem som intervjuats mest i egenskap av oberoende expert.
Han är inte ensam. GP har granskat över femhundra tidningsartiklar om kärnkraftsolyckan i Fukushima och en klar majoritet av de kärnkrafts- och strålningsexperter som intervjuas har klara band till kärnkraftsindustrin.
• Nio av de 15 experterna har eller har haft förtroendeuppdrag för någon lobbygrupp i kärnkraftsdebatten.
• Tio av dem är helt eller delvis ekonomiskt beroende av kärnkraftsindustrin.
Janne Wallenius är på plats två över de mest intervjuade experterna och han medger att det finns ett problem med hans engagemang.
– Jag är väldigt medveten om att det finns ett problem med mitt styrelseuppdrag i MFK och har på grund av detta funderat på att avsäga mig den posten, säger han.
Vad är problemet?
– Det är ju en förening som har i sina statuter att man ska gå ut och tala om för allmänheten hur bra kärnkraften är. Det är en ren lobbyorganisation.
Han är samtidigt en av de forskare som är beroende av ekonomiska medel från kärnkraftsindustrin och uppskattar själv att 40 procent av budgeten betalas av industrin. Ett mindre problem enligt honom.
– Det är upp till oss som forskare att ha en tillräcklig personlig integritet så att vi inte påverkas av våra finansiärer när vi uttalar oss i medierna. Det hoppas jag verkligen att jag har, säger Janne Wallenius.
Han är alltså långt ifrån ensam.
• En av Wallenius forskare, som anlitades för att besvara oroliga läsares frågor i en kvällstidningschatt har sin tjänst helt finansierad av Svensk kärnbränslehantering.
• En strålningsforskare som tonat ner riskerna för strålningen från Fukushima sitter samtidigt i Analysgruppen, en expertgrupp knuten till kärnkraftsindustrin med uppdrag att analysera och informera allmänheten.
• Chalmersprofessorn Imre Pázsit, som i GP två dagar efter katastrofen avfärdade riskerna för en härdsmälta i Fukushima, är inte bara beroende av ekonomiska bidrag för sin forskning, han satt i flera år i styrelsen för Miljövänner för kärnkraft och är en av medförfattarna till föreningens debattbok ”Kärnkraft i människans tjänst”. Han är också ”Fellow member”i American nuclear society, som bedriver lobbying gentemot amerikanska kongressen.
– Man kan inte vara till hundra procent engagerad i någonting som man inte tror på. De som jobbar inom det här området, de tror på tekniken. Jag tror att det är ofrånkomligt, säger han.
En förklaring till vad han beskriver som en politisering av akademien är den flera decennier långa debatten i Sverige om kärnkraftens vara eller inte vara som politiserat akademin.
Samtidigt har kärnkraftsforskningen haft svårt att få statlig finansiering efter folkomröstningsbeslutet.
– Staten tog sin hand från ansvaret för forskning och utbildning om kärnkraft och överlät det åt industrin, säger Imre Pázsit, som just nu leder projekt finansierade av bland andra Vattenfall, Ringhals och Oskarshamns kärnkraftverk.
– Industripengarna är dominerande hos oss. Det är både på gott och ont. För ett tillämpat område som kärnteknik är det nyttigt att ha nära kontakt med industrin, samtidigt blir det litet utrymme för fri forskning. Detta kan på sikt få negativa konsekvenser, säger han.
