Fyra män kvar i racet
Efter Leif Pagrotskys nej har läget klarnat en aning, men socialdemokraterna är fortfarande ett splittrat parti.
Relaterat
Tidigare har Tomas Eneroth, Ulrica Messing och Pär Nuder sagt nej.
Kvar finns nu Mikael Damberg, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Håkan Juholt.
Ryktena om vad som nu pågår är många. Enligt uppgift till TT ligger just nu Östros bäst till. Damberg har många entusiastiska anhängare men också starka fiender som absolut inte vill ha honom. Ungefär samma distrikt som säger nej till Damberg vill inte heller ha Östros, men motståndet mot honom är inte lika starkt.
Sven-Erik Österberg finns hela tiden med i bakgrunden som ett enande namn, medan Håkan Juholt kastades in av distrikt som inte vill ha Damberg, när Eneroth sade nej.
Likheter med 2007
På onsdagen skickades kongressunderlaget ut till de 350 ombuden. Men där finns inga förslag, som de ska fatta beslut om. Diskussionerna ska bara tjäna som underlag till en programkommission och en organisationsutredning som börjar sitt arbete i vår.
Det finns inte heller något förslag om ytterligare en kongress eller ett utvidgat förtroenderåd i höst. Troligen kommer ett sådant förslag senare. Partistyrelsen vill låta den blivande partiledaren ha en möjlighet att påverka det.
Enligt partisekreterare Ibrahim Baylan finns stora likheter mellan kongressen nu och den 2007, när Mona Sahlin valdes. En skillnad är dock att kriskommissionen har hunnit med att komma med sina slutsatser efter valförlusten. Det hade Berit Andnor, som nu är valberedningens ordförande, inte hunnit med före kongressen 2007.
– Kongressen blir ett avstamp för hur vi ska gå vidare med programrevidering och organisation, säger Baylan.
Arbetslinjen viktigast
Det viktigaste, enligt Baylan, blir debatten om hur den socialdemokratiska arbetslinjen ska se ut.
– Den har alltid varit att människor, som kan, ska jobba. Men i realiteten har 100 000-tals stått utanför och det går inte att ha det så om vi ska kunna finansiera välfärden, säger han.
Om S ska kunna komma tillbaka som ett regeringsparti måste partiet ha en jobbskapande politik som klart skiljer sig från regeringen, enligt Baylan.
– Regeringens linje är väldigt mycket piska och väldigt lite morot, med sänkt skatt som mirakelmedicin, och att göra livet så surt som möjligt för sjuka och arbetslösa. Den handlar väldigt mycket om den enskildes ansvar, medan vi anser att samhället också har ett ansvar, säger han.
