Statsminister Fredrik Reinfeldt:

– Det var mycket ett uttryck för tidsandan, men jag uppfattade honom som en symbol för en radikalisering av socialdemokratin och en person som ökade graden av konfrontation på ett sätt som vi inte hade sett tidigare och inte heller haft därefter. Han gick i konflikt med den här mer konsensus- och sammanhållningstraditionen som Sverige ofta har haft i synen på hur man ska leda landet och försöka komma överens. För mig är han inte en utgångspunkt för hur jag tror att politiskt ledarskap i vår tid ska se ut.

Ingvar Carlsson, före detta partiledare, statsminister och nära medarbetare till Olof Palme i 30 år:

– Det har bitit sig fast att han inte skulle ha haft någon betydelse inrikespolitiskt. Alla speglar sig i dag i den svenska modellen, men det är två politiker som byggt upp den och det är Tage Erlander och Olof Palme. Konkret kan man peka på förskolan och dagis, som Olof Palme drev fram. Och studiemedelssystemet och de regionala högskolorna, kärnkraften och arbetslivsreformerna.

– Vad dagens socialdemokrater kan lära av honom är hans förmåga att samla partiet bakom sig. Den nye partiledaren gör klokt i att läsa biografierna över honom för att förstå hur han lyckades med det.

Mona Sahlin, avgående S-ledare.

– Olof Palme lyckades bättre än någon annan förmedla den känsla och det hopp som socialdemokratin alltid stått för. Det var den känslan som gjorde att jag och många andra kände att vi blev medlemmar i Olof Palme, snarare än i Socialdemokraterna. Olof Palme förkroppsligade en känsla av modernitet, att allt är möjligt och att politik kan förändra världen.

– Olof Palme var också den socialdemokratiska partiledare som var med och argumenterade hem alla de viktiga jämställdhetsreformerna på 1970-talet. Genom Palmes och andras argumentation grundlades en ideologisk övertygelse hos oss socialdemokrater som gjorde det möjligt för partiet att senare bli feministiskt.

Utrikesminister Carl Bildt om Palmes arv.

– Näppeligen inrikespolitiskt, men förvisso i insikten om att vi behöver en politik som ser bortom de nationella gränderna och inser det internationella skeendets betydelse. Därmed gjorde han också Sverige större. Men dagens värld är – tack och lov – en mycket annorlunda värld än under Olof Palmes decennier.

– Sedan kom vi politiskt att hamna på helt olika linjer främst när det gällde inställningen till Sovjetunionen. När jag talade om hela Europas frihet som förutsättning för hela Europas fred ville han se det som ett brott mot neutralitetspolitiken. Jag skulle tro att han själv tyckte att det blev lite konstigt.

Anna-Greta Leijon, arbetsmarknadsminister i Olof Palmes sista regering:

– Självklart finns ett politiskt arv och många reformer som genomfördes under den tiden kvar i det svenska samhället. Under Olof Palmes tid utvecklades Sverige till ett av världens mest jämlika länder. Han spelade en avgörande roll för genomförandet av en rad reformer för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Han var ett stort stöd för alla oss som drev dessa frågor.

Jan Eliasson, bland annat utrikespolitisk rådgivare åt Olof Palme 1982–1983

– Det var ett högre tempo med Olof Palme, en glöd och ett engagemang, både internationellt och inrikes. Han fick ett genomslag som få politiker i väst och kunde nå ut till de fattiga länderna. När jag kom tillbaka till FN 2005 så var det slående hur många som fortfarande talade varmt om honom. Hans största bedrift var att han påminde oss om att det fanns en värld utanför våra gränser.

SSU:s ordförande Jytte Guteland:

– I SSU finns en stolthet över ställningstagandet mot apartheid och tydligheten under Vietnamkriget. Vi i SSU vill förvalta arvet genom att följa Palmes förmåga att ha mänskliga rättigheter som ledstjärna.

– Förmågan att genom sin retoriska förmåga, driva och stärka opinion till stöd för utsatta, både i Sverige och utanför våra gränser har bidragit till att ge Sverige en politisk trovärdighet i världen som ingen annan är i närheten av. Vi åtnjuter fortfarande förtroende och respekt tack vare detta, det ger vårt land fördelar i många sammanhang.

Klas Eklund, medarbetare och talskrivare till Palme:

– Palme var den förste moderne mediepolitikern och sin tids främste talare, en gudabenådad retoriker. Det var himlastormande att få vara talskrivare åt en person som var så beläst, spirituell och verbal. Men han kunde vara farlig för sig själv i talarstolen. Han älskade stridens hetta och tog ibland i för mycket. Så han höll ihop sitt parti och var älskad av de sina – men avskydd av motståndarna. Därför blev han en splittrande och kontroversiell politiker.

Pierre Schori, nära medarbetare till Olof Palme.

– Palmes övertygelse om att Sverige som ett militärt alliansfritt land kan och måste bidra till fred och försoning i världen ses av många som ännu gällande. Tillämpat på dagens politik skulle det innebära att bidra med blå baskrar till de FN-ledda fredsmissionerna i Afrika i stället för att delta i krigföring under Nato-fanan i Afghanistan.

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och Socialdemokrat:

– Jag tror att den djupa kris som Socialdemokraterna nu går igenom fungerar som tändvätska för att ge nytt liv åt det ideologiska arvet efter Olof Palme. Krismedvetenheten har bland annat tagit sig uttryck i att allt fler talar om vikten av en ny samhällsvision samt att partiet efter decennier av ekonomism och nyliberala influenser måste hitta tillbaka till sina grundvärderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet.