Klass 9B på Karl Johansskolan har terminens första musiklektion och spelar Sweet home Alabama så det svänger skönt i klassrummet. Eleverna är koncentrerade och ser ut att ha kul. Alla är med och bidrar på något sätt. Tillsammans håller de både takten och spelar rätt ackord.

En ögonblicksbild från den svenska skolan när den är som bäst.

En annan – inte lika vacker bild – visar att allt fler elever lämnar nian utan behörighet till gymnasiet. Ytterligare en att skolan har blivit så segregerad att det inte längre går att säga att alla elever i Sverige erbjuds en likvärdig skola.

- Vi har inte längre en av de världens mest jämlika skolor. I stället fastnar många i sina roller och elever med studieovana föräldrar gör inte längre en klassresa, säger Andreas Pålsson, lärare i svenska och SO-ämnen på Karl Johansskolan i Majorna i Göteborg.

De nedslående bilderna tror han och kollegan Håkan Sjöberg är resultatet av att reformer som har påverkat skolan i grunden aldrig har utvärderats. Som kommunaliseringen och friskolereformen från början av 1990-talet.

- I stället sätter man på plåster utan att veta var såret finns, säger Andreas Pålsson.

Utbildningsminister Jan Björklunds fokus på disciplinära åtgärder får därför underkänt av de båda lärarna.

- Hans tonläge retar upp många och i sin retorik skjuter han vid sidan av målet. Det är inte vaktande föräldrar i skolan eller förbud mot burka vi ska fokusera på, säger Håkan Sjöberg.

Däremot får Björklund väl godkänt i sitt arbete med att analysera skolan.

- Skolan är helt klart på väg in i en ny fas när det handlar om att kritiskt granska vad vi inte har lyckats med, säger Håkan Sjöberg.

Aldrig tidigare har en utbildningsminister varit mer aktiv under fyra år än Jan Björklund. Listan kan göras lång på genomförda och kommande reformer. Men någon rejäl "Björklundeffekt" märks ännu inte i vardagen.

- Skolan är trögrörlig. Det mest konkreta är att skriftliga omdömen har kommit in. Om det blir en fortsatt alliansregering får vi se resultaten av reformerna om 8–10 år, säger Andreas Pålsson.

Däremot har lärarna märkt av kommunens nedskärningar, framför allt att de administrativa tjänsterna på skolan har blivit färre.

- Det är inget snack om att mer tid går till annat än pedagogiskt arbete och det är absolut negativt, säger Andreas Pålsson.

Några trappor upp i den gamla stenskolan huserar rektorerna Anna Karin Munkby och Annika Hessman. De håller med om att trycket på lärarna har ökat och skulle gärna se både höjda löner och högre status åt yrket.

Även trycket på dem själva har ökat. De önskar båda att de hade mer tid att vara pedagogiska ledare. I stället ägnas mycket tid åt pappersarbete.

Rektorernas betyg på utbildningsministern blir i stort sett detsamma som lärarnas.

- Det finns kvaliteter i det Björklund säger och i grunden vill han ju precis som vi att skolan ska bli bra. Men budskapet om ordning och reda hamnar ibland snett, säger Anna Karin Munkby.

Annika Hessman skulle vilja bjuda in Jan Björklund till deras verklighet.

- Ibland låter det som om vi inte gör något, men vi gör jättemycket, säger hon.

Det de tilltalas av med Björklunds reformer är att saker har börjat struktureras upp bättre än tidigare.

- Skolan jobbar mot mål på ett nytt sätt. Till exempel när det gäller skriftliga omdömen. Det har lett till att vi har blivit proffsigare utåt, säger Anna Karin Munkby.

De skriftliga omdömena får också högt betyg av Heimer Ahnfelt, Philip B. Stiernström och Lara Gürcan i klass 9B.

- Det är bra att få reda på var man ligger och vad man ska förbättra, säger Philip B. Stiernström.

Däremot är de tveksamma till om det verkligen behövs från första klass.

- Då är det ju fortfarande mycket hopp och lek, säger Heimer Ahnfelt.

När Jan Björklund var ny som utbildningsminister pratade han mycket om att få bort "flumskolan". Det blev stort fokus på störande mobiler och kepsar under lektionstid.

På väggen i ett av skolans klassrum hänger en lapp som bär tydliga "björklundska" drag: "Inga mobiltelefoner i klassrummet utan tillstånd". Däremot finns inget officiellt förbud mot kepsar. Frågan kommer upp när musikläraren Markus Herngren drar reglerna för klass 9B om hur han vill ha det under lektionerna.

- Ni får ha huvudbonad på er – om det är så ni ser ut inomhus även när ni är hemma, säger han.

Eleverna i klass 9B ser inga problem varken med mobiler eller kepsar. De tycker inte heller att de går i en "flumskola". Visst har de en del att klaga på; för liten gympasalen, för få skolresor och för dålig skolmat. Men i det stora hela trivs de.

Klasserna är relativ små på Karl Johansskolan och eleverna efterlyser inte fler lärare. Däremot saknas ofta vikarier om en lärare är sjuk.

- Då blir det håltimma, säger Lara Gürcan med en suck.

Ibland får eleverna höra att de måste göra vissa saker för att spara pengar, som att ha lektioner tillsammans med andra årskurser. Nyare böcker är en bristvara.

- Sovjet finns kvar i vår atlas, säger Philip B. Stiernström.

Inför valet om två veckor har skolan pekats ut som en av de viktigaste frågorna. Men varken lärarna eller rektorerna tror att årets val blir avgörande för skolan.

- Skillnaden är inte särskilt stor mellan blocken, de rödgröna har närmat sig Alliansen påtagligt. Vänsterpartiet stack ut tidigare, men har nu klämts in i rödgröna laget, säger Andreas Pålsson.

Och de är hoppfulla inför framtiden.

- Grunden är lagd att idka självkritik. Det kommer ge en bättre skola – oavsett regering – men det är svårt att överblicka när, säger Håkan Sjöberg.

Musiklektionen för klass 9B närmar sig slutet. Markus Herngren öser beröm över eleverna.

- Det här är ju sjukt bra. Kan vi få det att låta ännu bättre? Okej, då kör vi en gång till, säger han och räknar igång Sweet home Alabama.