Imorgon invigs Stockholm Pride för 13:e gången och tiotusentals besökare av alla sexualiteter väntas delta i festligheter, workshops och seminarier. RFSL Göteborgs ordförande Kaj Heino ska bland annat leda en paneldiskussion och han beskriver Stockholm Pride som något av en mainstreamfestival – i alla fall om man jämför med Göteborgs egen hbt-festival.

- Jag tror att vissa göteborgare inom hbt-rörelsen, till exempel bögar över trettio, hellre är på Stockholm Pride. Hbt-festivalen är väldigt mycket en Göteborgsfestival, för att lyfta de frågor som är allmänt viktiga i Göteborg. Hbt-festivalen är också mer politisk, Pride har mer en privat funktion. Det är som att vara på rockfestival – de yngre har Hultsfred, de äldre har Pride. Sedan är det ju alltid mer folk i Stockholm och det kan vara skönt att ibland få vila i massan.

En annan göteborgare som kommer att vara på plats är socionomen Ronny Tikkanen. Han är ansvarig för den svenska delen av en internationell enkätundersökning om män som har sex med män. 32 länder (och hittills ungefär 140 000 personer) deltar och målet är att hitta vägar att minska spridningen av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Pridebesökarna är en viktig målgrupp, men själva undersökningen äger rum på internet.

- Vi annonserar på olika gaycommunities och försöker nå ut till nyckelpersoner via till exempel Facebook, säger Tikkanen.

Med internets anonymitet hoppas man kunna samla information från personer i länder där det är svårare att vara öppet homosexuell än i exempelvis Sverige.

Temat för årets festival är makt och bland annat kommer just hbt-festivalens verksamhetschef Tasso Stafilidis att leda dagliga samtal under punkten ”dagens makthavare”. Dessutom blir det partiledardebatt, valåret till ära.

Men vilka är det egentligen som har mest makt inom själva hbt-rörelsen?

- Ja, om man ska göra en feministisk tolkning så är det väl som i resten av världen – vita män, säger Kaj Heino, RFSL Göteborg.