En röst på Socialdemokraterna eller Miljöpartiet blir också en röst på en rödgrön regering med Lars Ohly som en av ministrarna. För många är hans parti ett rött skynke med tveksamheter kring ekonomisk trovärdighet, EU-medlemskapet och hans egna kommunistsympatier.

På sitt torp i Gnesta får Lars Ohly möjlighet att korrigera bilden. Om ekonomin säger han:

- Historiskt har det funnits ett drag av ansvarslöshet. Jag tror det beror på att vi varit så långt ifrån det politiska ansvaret att vi inte tyckte det var nödvändigt att räkna ihop slutraderna utan kunde använda samma pengar flera gånger. Men det var längesen.

Hur länge sedan?

- Slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Sedan dess har partiet mognat stegvis. Efter valet 1994 sattes partiet på prov och vi var med om stora besparingspaket med Göran Persson som finansminister. Då skärptes Vänsterpartiets syn på ekonomiskt ansvarstagande och efter det har vi finansierat varje krona.

2005 slutade du kalla dig kommunist. Väntade du för länge?

- Ja herregud, jag skulle ha släppt det så fort jag blev ordförandekandidat. De som var klokare rådde mig till det, men jag var naiv nog att tro att jag skulle kunna förklara vad begreppet betytt för mig och för mängder av andra som inte alls har varit några anhängare av diktaturer eller förtryck.

Men EU vill ni lämna?

- Vi har varit tydliga med att vi varit motståndare till ett svensk EU-medlemskap, men vi accepterar det beslut som svenska folket fattat. Nu efterlyser vi inte mindre av EU-aktivitet utan mer. Jag vill att regeringen ska ifrågasätta, kritisera och förhindra beslut som går oss emot.

Alla somrar i Gnesta

Lars Ohlys egen plats i världen är sörmländska Gnesta, där han tillbringat alla sina somrar och har ett eget torp bara ett par hundra meter från föräldrarnas, som en av hans systrar nu tagit över.

Torpet är en röd stuga från 1850 med kakelugn, vedspis och el, men inte rinnande vatten. På tomten växer äppelträd och syrener och i ett växthus finns persikoträd och en vinranka. På andra sidan vägen dundrar tågen längs västra stambanan mellan Göteborg och Stockholm. De överröstar samtalet, men stör knappast den tidigare tågmästaren Lars Ohly.

- Vi ska vara tacksamma att de inte går på landsvägen. Det är många långtradare det här, säger han när ett godståg passerar.

Vi sitter på verandan som han förra sommaren snickrade ihop med sonen. Det är hit han åker för att koppla av. Det blir några veckor på somrarna och lite då och då.

- Men alldeles för lite, i varje fall i år. Det är inte helt bekvämt här, men jag trivs.

Närmast väntar en köksrenovering och en del snickrar han själv, när han inte klipper gräs eller läser.

- Jag skulle kunna fylla varje timma med arbete, men jag kopplar också av med att sätta mig på verandan med en kopp kaffe och en bok.

Böckerna kan vara allt från Carsten Jensens Vi de drunknade och Mustafa Cans Tätt intill dagarna till kriminalduon Roslund & Hellströms Tre sekunder.

Järnvägen gör sig påmind igen och Lars Ohly noterar snabbt att det är ett ensamt svart lok – och lite spännande. Han berättar att han en gång påbörjade en roman som utspelar sig här med en ensam äldre kvinna i huset och ett nattåg som kommer förbi.

Efter gymnasiet var han skoltrött och började på SJ, trivdes bra och var kvar i 18 år. Men nu skulle han tycka att var kul att plugga vidare i något samhällsvetenskapligt ämne.

- Jag såg att Thage G Peterson läst filosofi och annat på Södertörns högskola. Det låter fantastiskt kul att unna sig lyxen att plugga. Jag har försökt bilda mig själv och läser så mycket jag hinner, men det är en helt annan sak att plugga med kursplan och för resultat. Min dotter har precis läst en kurs i kreativt skrivande och det låter fantastiskt roligt.

På SJ var han fackligt aktiv och hade han inte blivit heltidspolitiker tror han att han jobbat kvar som tågmästare eller gjort facklig karriär. 1989 fick han ett erbjudande att bli personalchef för SJ:s persontrafik och skulle ha dubblat sin lön.

- Men då skulle jag hamnat på andra sidan bordet och fått förhandla i konfrontation med dem jag tidigare företrätt. När jag sa nej trodde chefen att det bara hängde på lönen.

Hösten 2008 kan Lars Ohly exakt ange två datum, båda med avgörande betydelse för det rödgröna valsamarbetet: 8 oktober när S och MP meddelade att de inlett ett samarbete och 7 december när även V kommit med. Enligt Mona Sahlin ville V inte acceptera reglerna kring budgetaket, men enligt Lars Ohly hann diskussionerna inte komma så långt. För V var det viktigasta att diskutera det politiska innehållet.

Fick V en sekundär roll?

- Jag var lite orolig att komma in som femte hjulet, men efter beslutet om ett samarbete på lika villkor har det fungerat väldigt bra. Att inte bjuda in oss var ett politiskt misstag. Ska man vinna över den här regeringen krävs att oppositionen går i takt. Vår kritik kring det ekonomiska regelverket är fortfarande stark, men vi accepterar att det är en grund för samarbetet.

Vad händer med samarbetet om ni inte vinner valet?

- Då kommer vi ha en del sår att slicka på tre håll och det går inte på förhand att tala om hur de diskussionerna kommer att landa. Men jag tror inte att det blir lättare att byta ut regeringen Reinfeldt 2014 utan ett samarbete.