Hon vill bli Sveriges statsminister, leder partiet som rymmer så mycket åsikter och så många intressegrupper – och skall hålla ihop en koalition som hade varit otänkbar för något år sedan.

Vi tar en promenad tillsammans i ett sommarvackert Stockholm. I den marina miljön på Skeppsholmen.

Under sommaren har medierna haft många rubriker om att hon inte har väljarnas förtroende. Hon har god chans att ta makten – men framställs ändå som en förlorare. Hur känner hon, inombords?

- Jag ler lite, även om jag också är en människa som tar åt mig. Ledarskapet är inte ointressant för väljarna. Men de går trots allt mer på vilken politik de tror på. Och vad säger de här mätningarna egentligen? Fredrik Reinfeldt låg efter Göran Persson i samma mätningar inför förra valet.

Snacket har börjat gå, om det är en repris på 90-talets "mosamona-kampanj" som vi ser. Organiserad av människor som helt enkelt inte kan med henne – eller av alliansen. Partikamraten Thomas Bodström har liknat det som sägs om Sahlin vid hatet som riktades mot Olof Palme.

Varför kommer alltid den här diskussionen tillbaka, om dig som person?

- Så har det varit under många år. Jag väcker känslor åt båda håll. Det har väl att göra med min politiska bakgrund och allt övrigt jag gjort, och att jag varit medial så länge.

- Jag är en person som man tar ställning till, som man känner. Gillar, eller gillar inte. I grunden är det en fantastisk tillgång för en politiker.

Mona Sahlin har inget emot att vara kontroversiell. En som folk har åsikter om.

Och alla svenskar som varit det minsta intresserade av politik från slutet av 1980-talet och framåt har skaffat sig en egen bild av henne. Alla tycker något.

Vid 53 års ålder är hon en av våra mest erfarna politiker. Hon kom in i riksdagen som 25-åring, blev arbetsmarknadsminister i Ingvar Carlssons regering 1990 – och kastades rakt in i en av de värsta akuta ekonomiska och politiska kriser landet gått igenom.

För att få stopp på den skenande inflationen skickades den unga S-ministern fram med ett krispaket som ingen annan svensk regering skulle våga sig på: lönestopp, prisstopp och – strejkstopp.

LO rasade och regeringen tvingades backa om strejkstoppet. När det blåste som mest kände sig Mona Sahlin mycket ensam.

- De erfarna i regeringen sa att jag skulle ta intervjuerna, och att de stod bakom mig. Men när jag vände mig fanns ingen där. De stod väldigt långt bakom, minns hon.

Då är det bättre att själv vara chefen – att få stå i främsta ledet, tycker hon.

- Det är enklare att hantera kriser när man själv har det yttersta ansvaret. Många som inte varit högt uppsatta tror att det är lättare att stå bredvid, det tycker inte jag.

Ett par andra Sahlinstormar vi minns är hanteringen av efterspelet till Estoniakatastrofen – och självklart den affär som i dag kallas Toblerone, och som för femton år sedan kostade henne chansen till partiledarjobbet.

Mona Sahlin har varit mer pressad än hon är nu. Hanterat värre kriser. Hon har känt snålare blåst än den som svaga Sifosiffror orsakar. Hon kan skaka av sig mosa-snacket och tänka att det här är väl ingenting.

- Det är helt sant, när jag ibland lägger huvudet på sned åt de där frågorna är det för att jag har varit med om så mycket. Man får distans.

De rödgrönas stöd tillsammans på valdagen är viktigast för statsministerkandidaten Mona Sahlin. Men vad är viktigast för partiledaren Sahlin?

- Jag har ett delat ansvar. Både att vi skall få över 50 procent och att mitt eget parti skall göra ett så bra val som möjligt.

Ökar pressen inifrån ditt parti när Miljöpartiet tar väljare?

- De flesta inser att vi bara kan vinna valet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har tappat väljare till Miljöpartiet, men mest till soffan. Av många olika skäl. Höjd bensinskatt, men också frågor av typen kan man lita på Miljöpartiet, funkar det här.

- Miljöpartiet tar mest över blockgränsen. Det är jättebra. De skall växa. För oss avgörs det om vi kan mobilisera tillbaka från soffan. Och det tror jag vi kan.

Men hur kommer den diskussionen att se ut om det blir en valförlust?

- Vår enda tanke nu är på 19 september. Sedan kan du boka en intervju efter den dagen, så ser vi hur det har gått då.

Kan du tänka dig att fortsätta trepartisamarbetet även i opposition?

- Det kan jag absolut, men valresultatet kommer att påverka även alliansen. Hur det än går kommer det att hända mycket efter valet. Kommer Sverigedemokraterna in eller inte, blir mittenpartierna kvar i riksdagen?

Att gå till val som en koalition var Mona Sahlins strategi från början. Men först ställdes Vänsterpartiet utanför. Det såg ut som en medveten satsning mot mitten. Dörren till Lars Ohly öppnades efter starka protester inom partiet.

Så här gick omsvängningen till, med Mona Sahlins ord:

- Hade V accepterat grunderna för den ekonomiska politiken från början hade de varit med då. Nu sa de först nej. Jag kände en brådska och sa att då går vi med Miljöpartiet, för det här kommer att ta tid att bygga upp. Vi kan inte vänta in V.

- Sedan ändrade de sig och kom in efter. Det är faktiskt så det var.

Nu går hon till val som en av fyra partiledare (MP har ju två). Hon skall både göra det svåra jobbet att hålla ihop arbetarrörelsen (partiet och LO) och få tre partier med var sin agenda att gå i takt.

När de framträder tillsammans ser Mona Sahlin ibland lite nedtonad ut. Hon står i mitten, har ett lika förtroligt sätt i umgänget med Lars Ohly som hon har med Maria Wetterstrand.

- En partiledare för socialdemokraterna vet hur det är att få ihop många olika viljor, det är inte svårare med tre partier. - Det är till och med lite enklare att hitta kompromisser när vi är såpass olika. Vi är stora och har erfarenheten. Miljöpartiet är nischat och Vänsterpartiet har sitt rättvisepatos. Vi kompletterar varandra.

Mona Sahlin 2010 är en privat politiker. Hon har dragit en skarp gräns. Några meter från oss under hela promenaden går Säpos livvakt.

Hon berättar att det blir ett par veckor familjesemester. Men var, det säger hon inte till någon journalist.

Så har det inte alltid varit. När Sahlin blev Mona med svenskarna dolde hon inte mycket. Hon berättade om sin uppväxt i sjuttiotalets Sverige om sina svårigheter att få barn – och om familjetragik. Ångrar hon öppenheten nu?

- Nej, man kan ta det här med missfall som exempel. Det var en fruktansvärd upplevelse när jag var med om det första gången. Men jag läste om en familj som gått igenom samma sak, och deras berättelse om att ta sig vidare hjälpte mig då. Ens egen berättelse kan öppna dörren för andra.

- Men det som finns kvar är privat, det får stanna där nu. När man var ung var det inte alltid att man såg att det fanns risker med att berätta.

Fler politiker borde ändå dela med sig om sin bakgrund, om vad som kommit att prägla dem, tycker hon.

- Jag tycker att det är en viktig pusselbit. Inte bara vilket parti man är med i eller vilken skattesats vi skall ha.

Det här är ett synsätt som skiljer sig mellan män och kvinnor, enligt Mona Sahlin. Inte generellt, men ganska ofta.

- Det är personliga saker som formar oss – både män och kvinnor – och som vi kvinnor inte skäms för att berätta om.

- Männen vill ofta få det att framstå som att det är forskarrapporter som leder fram till en åsikt i politiken, inte vad man faktiskt har varit med om som människa.

Jag frågar Mona Sahlin var hon hämtar kraft för att orka med valrörelsen? Hon behöver inte söka sig någonstans för att få energi, svarar hon.

- Det är från politiken jag får den. Valrörelsen suger inte kraft. Den ger mig.

Sedan gläntar hon lite, lite grand på dörren till det privata. Där finns ingen överraskning: musik, en bra fotbollsmatch, teater och – hade hon tänkt sig – festivalen i Hultsfred.

I år skulle hon ha missat de två första dagarna på grund av politikerveckan i Almedalen. Men hon hade spanat in programmet för sista dagen och – som varje år – lyssnat in sig på artister som hon inte kände till.

- Det är så jag hittar saker som få andra i politiken har hittat. Unga spännande och okända. I år var det en amerikansk tjej som heter Erykah Badu. Det är hiphop som är väldigt speciell.

Men Hultsfredsfestivalen gick i konkurs och ställde in. Familjen Sahlin fick leta levande musikupplevelser på annat håll.