Just när du läser det här håller Fredrik Reinfeldts axlar på att sjunka ned. Han är på semester med familjen och inte ens hans närmaste medarbetare vet vad han har för sig.

Men den planerade sommarledigheten började allt annat än rofyllt. Så snart ordet ”sexköp” publicerats i Aftonbladet förra lördagen fick statsministern kalla till presskonferens för att berätta vad han och Sven Otto Littorin samtalat om dagen före arbetsmarknadsministerns avgång.

Några ytterligare uttalanden kring detta tänker Fredrik Reinfeldt däremot inte göra. Under den gångna veckan har inte heller någon annan i regeringen eller hos Moderaterna velat svara på GP:s och andras frågor kring hur regeringen hanterat ärendet.

Men den här intervjun görs under Almedalsveckan, någonstans på södra Gotland, bland raukar och blåeld. Han har bott på ett vandrarhem där några nätter.

– Innan jag blev statsminister tog Filippa och jag med barnen på resor runt om i landet. Vi bodde då på vandrarhem. Det var billigt och så ligger så många av dem där det är som vackrast.

– Det var ett sätt att uppleva Sverige och för våra barn att lära sig landet, säger han.

Favoriterna är tre. Österlen, ”där kustlinjen är så vacker”. Så kommer Stockholms skärgård.

– Vi har varit en hel del i Göteborg också, för Filippa har släkt där. Det finns allt några kobbar jag varit på, säger han.

Familjeresorna i Sverige påminde honom om somrarna som barn, då familjen bilturistade i Sverige ”i makligt tempo”.

Sedan snart fyra år har han och väljarna bestämt ett annat liv åt resten av familjen Reinfeldt. Men mycket av att vara en offentlig person dygnet runt är positivt.

– Vi svenskar är vänliga människor. För det mesta möts jag av glada tilltal. Ett hej. Någon som vill ta en bild.

– Men allt det där är också en påminnelse om hur otroligt begränsat utrymme det finns för det privata.

Så var finns det privata? Är det när du stänger dörren om dig i statsministerresidenset, Sagerska palatset?

– Nej, vi kan inte betrakta Sagerska som vårt hem. Vi tycker fortfarande att vi hör hemma i Täby. Det här boendet är bara tillfälligt.

Hur anpassar du och din familj er till att nästan inte ha något privat?

– Det gör man inte. Det är en begränsad tid, det kommer med jobbet. Men man drar med sig en hel familj.

Hur begränsad tid då?

– Det enkla svaret är, så länge man får väljarnas förtroende. Annars får man ju lämna.

Men så enkelt är det inte. För Reinfeldt har en plan liksom hans vapendragare, finansminister Anders Borg – att ha makten länge.

– Det är inte så konstigt ändå. Jag är övertygad om att man måste ha långsiktighet i sitt engagemang. För även om det blir svårare, så blir politiken framför allt intressantare när man drar ut linjerna bortom här och nu.

Frågan för honom måste vara vad Sverige skall vara om 10-15 år. Och hur man kommer dit.

– Om man följer politikens pulsslag, då skall allt vara klart före lunch. Men vi politiker är skyldiga att lyfta blicken, för då tror jag också man tar ett bättre ansvar. Har sedan väljarna en annan mening, får jag ta ställning till det då.

Han vet vad han vill åstadkomma för Sverige. På samma gång är han rädd att förmedla visioner.

Varför?

– Jo, för att de så lätt tolkas som löften som skall levereras här och nu. Man riskerar att bli visionslös, just följa politikens puls och man räds att ange en långsiktig färdriktning. Samtidigt är långsiktigheten nödvändig. Väljare vill ha ett budskap bortom ögonblicket.

Vad är nackdelarna med att vara mäktigast i Sverige?

– Först, i grunden skall vi vara glada för att just en folkvald är den mäktigaste personen i en demokrati.

– Men det svåraste...

 ...man har ambitionen att göra gott, men det blir inte som man tänkt sig. Och det syns.

– Sedan, makt deformerar människan. Det är jag oerhört medveten om. Just därför är det så nödvändigt att landets mäktigaste kan bli bortröstad.

Kan man undvika att deformeras?

– Barn kan verkligen bidra till det. Men också vänner utanför politiken, som inte ser statsministern när vi träffas, utan Fredrik. De är nödvändiga.

I höstas när Fredrik Reinfeldt och jag träffades talade han om mandatperiodens stora besvikelse – finanskrisen. Regeringen fick lägga visionerna åt sidan och i stället reagera på pulsslagen från Wall Street, London City och många andra håll.

– Vi var tvungna att visa förmåga att skydda det som är viktigast, men också att genomföra det vi inte tänkt oss. Det går inte att trolla bort en lågkonjunktur – människor sägs upp, företag läggs ned.

Hur långt borta eller nära är krisen oss i dag?

– Jag blev rätt tagen härom veckan då jag träffade mina europeiska kolleger. De känner också av uppgången. Men framför allt måste många av dem bemästra en svår skuldkris. De tvingas skära ned i välfärden och sänka löner.

– Så annorlunda är det inte i Sverige. Vi är ingen isolerad ö - så vad går in i vad?

I sju år har han lett Moderaterna. Det katastrofala valet 2002 gav honom möjlighet att pröva sina visioner till förändring.

– Hade vi bara lyssnat till partikulturen skulle ingenting ske. Den säger: ”vi står för vad vi alltid stått för”. Trots att vi förlorat en tredjedel av rösterna i 2002, så var det utmanande att ifrågasätta partiets självbild. Moderater, som alla andra, är inte förändringsbenägna.

– Och i den meningen är partiledaren viktig. Det är hon eller han som måste leda och företräda förändringsarbetet.

Så hur bemöttes du/ni av den moderata partikulturen?

– I praktiken underkände vi som tog över partiets ledarskap det ekonomiska alternativ som Moderaterna dittills stått för. Den var inte sammanhållen och den skapade inte arbeten - den hängde helt enkelt inte ihop. Så vi visste att vi skulle mötas av starka motreaktioner.

Allianssamarbetet måste ha varit lika ifrågasatt?

– Jag har definitivt ett stort ansvar för alliansens tillblivelse. Men det hade inte gått om inte också andra borgerliga partier var i förändring, i synnerhet Centerpartiet.

Borgerligheten hade länge gjort det enkelt för de socialdemokratiska regeringarna. Borgerligheten kunde inte utmana på riktigt.

– Socialdemokraterna sade i val efter val: ni kanske inte gillar oss helt och fullt. Men alternativet är oförberett och lovar för mycket.

Ungefär som alliansen nu argumenterar mot de rödgröna...

Nu säger alla borgerliga företrädare att alliansen var den enda vägen.

– Men det sade de inte då. Risken för att ingen partiorganisation känner igen sig i en uppgörelse mellan fyra partier är uppenbar. Man går in i en förhandling med fyra utgångspunkter, och kommer ut med en gemensam hållning.

– Reaktionerna blev också ”ja, men det här är ju inte vad vi har sagt tidigare”. Men det är just själva poängen med en verklig förhandling. Poängen var ju att komma till rätta med spretigheten och bristen på regeringsduglighet på den borgerliga sidan.

Förstod du invändningen mot dig?

– Javisst. För vem var jag, en Fredrik Reinfeldt, som visste vad som var rätt. Sånt tror man inte på förrän budbäraren har levererat. Och då handlar det om valsegrar.

Fortsättningen på förändring då?

– Vi har nu sagt att vi skall vara ett parti för allt och för alla. Det betyder att vi skall ha en genomtänkt politik på alla områden. Det betyder också att alla, som tidigare inte vågat tänka tanken att rösta på oss, skall känna att vi har en politik för dem.

Sjukvård, integration, miljö och klimat är prioriterade områden för partiets förändringsarbete.

– Enligt väljarna stämmer det att Moderaterna förändrats. Det är vi och Miljöpartiet som väljarna tolkar som förändringsbenägna. De är nyfikna på ännu mer av förändring.

– Frågan för oss är hur mycket ork har partiet för att åstadkomma förändring. Där står det och väger, tycker jag. Men vi kan bara växa med förändring. På riktigt.

Men pratar inte snart sagt alla om förändring och förnyelse?

– Men min poäng är att det anser inte väljarna. Det som förvånar mig är partier som säger just att de är som de alltid varit.

– Om det är någonting jag vet så är det att det är fel tänkt.

Du beskriver dig själv som en self-made man.

– Och det är jag. Jag kommer inte från någon politisk familj. Jag är mer erfaren – mer än jag kunde önska– även av de negativa förloppen.

– Det är inte varje dag och varje vecka som det blivit som jag tänkt mig. Visst har det varit många kvällar då jag funderat om det kommer att gå.

– Men det har gått rätt väg. Och jag har vunnit val.

– Så jag kan räta på ryggen och säga: Jag förstod tydligen en del i alla fall!