Varför ska alla politiker plötsligt skriva böcker?

”För att det är viktigt att få tala till punkt”, svarar Mona Sahlin i den bok hon ger ut i dag.

Helt klart har hon andra drivkrafter nu än 1996, då hon gav ut memoarerna Med mina ord.

Då ville hon få revansch efter att ha tvingats lämna den politiska scen hon älskade så. Många socialdemokrater tyckte att boken var alldeles för privat, med allt från missfall till bekännelser av hur gärna hon ville bli statsminister.

Det där sistnämnda är det enda som går igen i den bok Mona Sahlin ger ut i dag. I opinionsmätning efter opinionsmätning har väljarna haft betydligt större förtroende för Reinfeldt i statsministerrollen och det oroar socialdemokraterna.

Därför använder Sahlin boken Möjligheternas land för att få tala till punkt om sina statsmannamässiga kvaliteter.

Då duger det inte att vara personlig. I stället räknar Sahlin upp vad hon hunnit med under ett kvartssekel i toppolitiken: uppdrag hon haft, resor hon gjort och internationella personligheter hon känner. (Det är tack vare Sahlin som Storbritanniens förre utrikesminister David Miliband läst Stieg Larssons Millenniumtrilogi.)

Hon kostar på sig att argumentera för svensk truppnärvaro i Afghanistan och för svenskt medlemskap i EMU, fast efter nästa mandatperiod. Annars finns här inte många åsikter som kan stöta vänsterpartister eller miljöpartister.

För nej, politiska böcker skrivs inte främst för att plädera för konkreta krav utan för att skapa en stämning. Eller en berättelse, som reklamgurus brukar säga.

Det är det som är det andra syftet med Mona Sahlins bok. Hon vill ge en bild av Sveriges problem – beskrivna som ökade klyftor, minskad social rörlighet – och tala om att de rödgröna har svaret.

Så fungerade det i valrörelsen 2006, då exempelvis debattantologin Sanningen om Sverige bidrog till att få ”utanförskapet” till att bli problemet på allas läppar. De borgerliga lyckades fånga upp en oro i tiden och också framställa det som att de hade vetenskapligt baserade lösningar.

Mona Sahlins motsvarighet är begreppet ”möjligheternas land”, som står för att ett mer jämlikt Sverige ger fler möjlighet att förverkliga sig själva. Hon vill också gärna visa att forskningen är med henne och åberopar flitigt den uppmärksammade boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket.

Ska de rödgröna lyckas göra om allianstricket från 2006? De har inte många veckor på sig att hamra in budskapet. Mycket hänger på Mona Sahlins bokpresentation i dag och Almedalstal i kväll. *