Var detta väntat?

- Ja, på sätt och vis. När statliga Ekonomistyrningsverkets rapport nyligen kom, om att Sida inte har ordning på sina finanser så var det ganska naturligt att regeringens tålamod med Sidas ledning nått vägs ände.

Vad är det som Sida har gjort så fel?

- Egentligen är det två saker: Det ena är att man med hjälp av externa revisorer kunnat uppdaga korruption i några av Sidas större projekt i Zambia, motsvarande 59 miljoner kronor. Revisorerna varnade dock för att det fanns systemfel i Sidas uppföljning av projekt. Därför, sade revisorerna, är det sannolikt att korruption även förekommer i andra Sida-projekt.

Det andra problemet handlar om Sidas egen förvaltning. I fjol drog man över sina anslag med 48 miljoner kronor. Regeringen "lånade" pengar till Sida. I år fick biståndsorganisationen i uppdrag att få ordning och reda på sin ekonomi. De 48 miljonerna skulle betalas tillbaka.

Men nu har regeringen fått en rapport av Ekonomistyrningsverket att Sida inte gjort vad den fick i uppgift att göra. I stället är risken att det blir ny underskott i år.

Då är måttet rågat för regeringen. Huvuden måste falla. Sidas generaldirektör Anders Nordström är förmodligen bara den första som får lämna Sida.

Hur är förtroendet som Sida som organisation idag?

- Svårt att säga. Sverige är den största biståndsgivaren i världen med drygt en procent av BNP, eller mer än 30 miljarder kronor om året. Det har givit Sverige åtskillig goodwill i utvecklingsländer.

Men korruption med svenska skattepengar och dålig koll på Sidas hushållskassa påverkar naturligtvis människors förtroende för Sida.

Rent allmänt har dock biståndet ett starkt stöd hos svenska folket

I går kritiserade biståndsminister Gunilla Carlsson Sidas ledning i en debattartikel på Newsmill - i dag avskedar hon dess generaldirektör. Varför gjorde hon så?

- Det handlar till stor del om hennes egen trovärdighet. Det var Gunilla Carlsson som tillsatte Anders Nordström som Sidas generaldirektör för 2,5 år sedan. När hon återkommande ifrågasatt Sidas kontroll över bistånd och den interna förvaltningen fanns det till slut ingen annan utväg.

I Newsmill-artikeln skriver biståndsministern att "jag missbedömt omfattningen av biståndsförvaltningens utmaningar", då fanns det bara ett beslut att fatta.

Vad vill Alliansen med svensk biståndspolitik?

- Moderaterna har historiskt varit skeptiska till biståndspolitikens omfattning. Den har länge ansetts vara ett alltför socialdemokratiskt projekt. Folkpartiet har däremot varit en ivrig försvarare av biståndspolitiken. Kristdemokraterna likaså - den förra borgerliga regeringens biståndsminister hette Alf Svensson (KD).

Orsakerna till att Moderaterna insisterade på att ta posten i alliansregeringen är tå. För det första ville man begränsa antalet biståndsländer - färre men bättre, var väl tanken.

För det andra ville (M) kolla hur biståndspengarna används (man skall komma ihåg att Gunilla Carlsson är just revisor till yrket). Misstanken om korruption med biståndsmedel har länge varit förhärskande hos moderater. De har fått vatten på sin kvarn, men samtidigt har Moderaterna blivit lenare i munnen när det gäller biståndspolitikens omfattning.

Främst Folkpartiet och Kristdemokraterna är samtidigt garanterna för att Sveriges bistånd inte reduceras - det skall förbli minst en procent av BNP.