2006 hade Gustav Fridolin fått nog efter en period i riksdagen och ville skaffa sig fler erfarenheter i stället för att fortsätta en karriär som livstidspolitiker.

Vad har du gjort sedan dess?

- Jag har jobbat som lärare och utbildat mig. Jag har pluggat mellanösternkunskap, historia och religion på institutionen för orientaliska språk på Stockholms universitet och fuskat som folkhögskollärare. Men snart är jag klar med den utbildningen.

Du har nyligen skrivit en bok som heter Blåsta?

- Ja, den handlar om nedskärningarna i offentliga sektorn på 1990-talet, då man trodde att man sparade när man stängde fritidsgårdar. Det är en kortsiktig besparing om följden blir ökad utslagning.

Varför återvänder du till politiken?

- Det började ringa kompisar och företrädare för olika aktionsgrupper om att mitt gamla bibliotek hemma i Vittsjö skulle stängas bland annat. De nedskärningar på 1990-talet som fick mig att engagera mig kommer nu igen. Då kändes det konstigt att sitta vid sidolinjen.

Vad gillar du det rödgröna samarbetet?

- Jag hade önskat ett mer folkligt projekt. När man startar något nytt kunde man prövat något med mer lokala möten mellan de tre partierna och andra som har idéer men inte är med i något parti. I Skåne är jag med och försöker ha möten i en kaffe- och bulle-projekt tillsammans med bland andra Bertil Torekull. Där försöker vi samla upp nya idéer.

Egna hjärtefrågor?

- Under mandatperioden är det gröna omställningen som vi alla vet behövs, att rusta upp miljonprogrammets bostäder, bygga ut järnvägen, byta energisystemen och därigenom skapa nya jobb. Jag vill också prioritera anställningen av fler lärare. Det är en investering i framtiden.